Inlägg från: Drottningen1970 |Visa alla inlägg
  • Drottningen1970

    Min partner har drogproblem

    Kommer att bli många återfall. Det är det normala och prognosen för varaktig nykterhet är tyvärr oerhört dyster. De flesta fortsätter missbruka trots massa insatser.

    Med det i åtanke ska barnet INTE bo under samma tak. Barnets hem ska vara en trygg fristad där risken aldrig aldrig finns att råka på en påtänd förälder, nån som får en snedtändning, överdos eller bara sover bort två dagar i sträck.

    En missbrukare i ny rehabiliteringsfas ska heller inte ha en relation utan behöver fokusera på sitt egen tillfrisknande. Du ska göra slut. För allas skull. Pappa är han ju fortfarande och det är viktigt att ert barn får en tät och nära kontakt med pappa och det behovet du vara aktiv i även om ni inte lever tillsammans. Ditt jobb blir att hjälpa barn och pappa att upprätthålla en nära kontakt under trygga former. Dvs att säkerställa att pappa inte är påverkad när han träffar barnet. Och inga övernattningar etc innan han har varit dokumenterat drogfri under en längre tid. Men

    Barnets hem ska som saft vara en garanterat missbruksfri zon utan risk för att någon återfaller och dit är det långt.

  • Drottningen1970
    Anonym (Lisa) skrev 2019-08-24 11:15:36 följande:

    Personalen har rätt. Återfall är ett vanligt inslag i tillfrisknandet. Sedan har din man rätt i att han mår dåligt psykiskt och självmedicinerar på det enda sätt han tycker fungerar, han måste få hjälp med det annars är hans nyktra tid bara ett sätt att överleva "på vita knogar". Hur fungerar det med samtalen för honom? Känner HAN att det hjälper? Är han ordentligt utredd för eventuell diagnos?

    Många som börjar med droger har oidentifierade diagnoser som t ex borderline, bipolär, adhd m.m.

    Såhär gjorde vi när jag var den med psykisk ohälsa och missbruk. Jag började som din man i beroendevården och lämnade prover 2 ggr/vecka. Visst, sambon visste att jag var ren, men JAG mådde ännu sämre för då fanns det aldrig något "andrum" för mig. Därför beslutade jag och min sambo att när jag känner att jag "måste" ta nåt så fick jag sova borta. Komma hem nästa dag och ingen (barnen) har märkt nåt. Ca 1 natt per månad. Det var ett okej beslut just då men självklart inte hållbart i längden. Sambon kontaktade beroendeenheten och bad de göra något mer för mig.

    En läkare på beroendemottagningen ville ha ett långt samtal med mig en dag (inga återfall eller nåt), vi pratade i 1,5 timme och därefter skickade han mig omgående på psykutredning där det konstaterades att jag hade borderline. Detta var vad läkaren såg inom en kvart under vårt möte. Någon månad senare fick jag påbörja MBT terapi och 1,5 år senare var jag fri från borderline. Jag måste kämpa med vissa delar i resten av mitt liv, men jag har fått de verktyg jag behöver för att klara det.

    Jag flyttade aldrig från familjen, hade sambon kastat ut mig och velat separera i det läget så finns det inte en chans att jag hade klarat det. Hans stöd var livsviktigt!

    Så nej, till skillnad från andra svar du garanterat kommer få så säger jag - separera inte!


    Fast bara det faktum att lägga det på nån annan. Att om partnern gör slut så kommer du inte att klara det blir ju per automatik ett osunt förhållande.

    Och självklart har dina barn både märkt och påverkats av ditt missbruk. Att inbilla sig motsatsen gör ungefär 99% av alla missbrukare. Ett sätt att skydda sig själv.

    TS lojalitet måste i första hand ligga hos barnen som måste ha en trygg och förutsägbara hemsituation.
  • Drottningen1970

    Förövrigt så kommer ni om det inte redan gjorts kontaktas av socialtjänsten då de alltid gör en orosanmälan gällande barnen om någon hamnar på avgiftningen.

  • Drottningen1970
    Anonym (Lisa) skrev 2019-08-24 11:37:40 följande:

    Ja, tyvärr så är det också ett skäl att det finns risk att familjen splittras för all framtid.


    Du har fortfarande en missbruksmentalitet där du förlägger ansvaret på det som följer på ett missbruk utanför dig själv.
  • Drottningen1970
    Anonym (Förvirrad) skrev 2019-08-24 15:36:41 följande:

    Fast ursäkta mig, vad är det du skriver?

    Hur i hela friden kan du försöka få fram att jag ör en dålig och oansvarig förälder när du inte alls känner mig eller vet hur jag beter mig i detta? genom ett hal luddigt skrivet inlägg? Du trångsynta människa.

    Det är väl klart att det bästa för ett barn är att växa upp med båda föräldrarna i den mån det går.

    Självklart skyddar jag mitt barn och han får inte vara i hans närhet förens han är helt nykter.

    Punkt


    Tänk om han aldrig blir helt nykter, om du menar i bemärkelsen lämnar rena UP. Så är det tyvärr i många fall. Ändå viktigt att upprätthålla en god kontakt. Huvudsaken är att han inte uppträder påverkat vid umgänget.
Svar på tråden Min partner har drogproblem