Min partner har drogproblem

Rädda ditt barn från denna situation!!

Personalen har rätt. Återfall är ett vanligt inslag i tillfrisknandet. Sedan har din man rätt i att han mår dåligt psykiskt och självmedicinerar på det enda sätt han tycker fungerar, han måste få hjälp med det annars är hans nyktra tid bara ett sätt att överleva "på vita knogar". Hur fungerar det med samtalen för honom? Känner HAN att det hjälper? Är han ordentligt utredd för eventuell diagnos?

Många som börjar med droger har oidentifierade diagnoser som t ex borderline, bipolär, adhd m.m.

Såhär gjorde vi när jag var den med psykisk ohälsa och missbruk. Jag började som din man i beroendevården och lämnade prover 2 ggr/vecka. Visst, sambon visste att jag var ren, men JAG mådde ännu sämre för då fanns det aldrig något "andrum" för mig. Därför beslutade jag och min sambo att när jag känner att jag "måste" ta nåt så fick jag sova borta. Komma hem nästa dag och ingen (barnen) har märkt nåt. Ca 1 natt per månad. Det var ett okej beslut just då men självklart inte hållbart i längden. Sambon kontaktade beroendeenheten och bad de göra något mer för mig.

En läkare på beroendemottagningen ville ha ett långt samtal med mig en dag (inga återfall eller nåt), vi pratade i 1,5 timme och därefter skickade han mig omgående på psykutredning där det konstaterades att jag hade borderline. Detta var vad läkaren såg inom en kvart under vårt möte. Någon månad senare fick jag påbörja MBT terapi och 1,5 år senare var jag fri från borderline. Jag måste kämpa med vissa delar i resten av mitt liv, men jag har fått de verktyg jag behöver för att klara det.

Jag flyttade aldrig från familjen, hade sambon kastat ut mig och velat separera i det läget så finns det inte en chans att jag hade klarat det. Hans stöd var livsviktigt!

Så nej, till skillnad från andra svar du garanterat kommer få så säger jag - separera inte!

Kommer att bli många återfall. Det är det normala och prognosen för varaktig nykterhet är tyvärr oerhört dyster. De flesta fortsätter missbruka trots massa insatser.

Med det i åtanke ska barnet INTE bo under samma tak. Barnets hem ska vara en trygg fristad där risken aldrig aldrig finns att råka på en påtänd förälder, nån som får en snedtändning, överdos eller bara sover bort två dagar i sträck.

En missbrukare i ny rehabiliteringsfas ska heller inte ha en relation utan behöver fokusera på sitt egen tillfrisknande. Du ska göra slut. För allas skull. Pappa är han ju fortfarande och det är viktigt att ert barn får en tät och nära kontakt med pappa och det behovet du vara aktiv i även om ni inte lever tillsammans. Ditt jobb blir att hjälpa barn och pappa att upprätthålla en nära kontakt under trygga former. Dvs att säkerställa att pappa inte är påverkad när han träffar barnet. Och inga övernattningar etc innan han har varit dokumenterat drogfri under en längre tid. Men

Barnets hem ska som saft vara en garanterat missbruksfri zon utan risk för att någon återfaller och dit är det långt.

[quote=79852295][quote-nick]Anonym (Lisa) skrev 2019-08-24 11:15:36 följande:[/quote-nick]Personalen har rätt. Återfall är ett vanligt inslag i tillfrisknandet. Sedan har din man rätt i att han mår dåligt psykiskt och självmedicinerar på det enda sätt han tycker fungerar, han måste få hjälp med det annars är hans nyktra tid bara ett sätt att överleva "på vita knogar". Hur fungerar det med samtalen för honom? Känner HAN att det hjälper? Är han ordentligt utredd för eventuell diagnos?

Många som börjar med droger har oidentifierade diagnoser som t ex borderline, bipolär, adhd m.m.

Såhär gjorde vi när jag var den med psykisk ohälsa och missbruk. Jag började som din man i beroendevården och lämnade prover 2 ggr/vecka. Visst, sambon visste att jag var ren, men JAG mådde ännu sämre för då fanns det aldrig något "andrum" för mig. Därför beslutade jag och min sambo att när jag känner att jag "måste" ta nåt så fick jag sova borta. Komma hem nästa dag och ingen (barnen) har märkt nåt. Ca 1 natt per månad. Det var ett okej beslut just då men självklart inte hållbart i längden. Sambon kontaktade beroendeenheten och bad de göra något mer för mig.

En läkare på beroendemottagningen ville ha ett långt samtal med mig en dag (inga återfall eller nåt), vi pratade i 1,5 timme och därefter skickade han mig omgående på psykutredning där det konstaterades att jag hade borderline. Detta var vad läkaren såg inom en kvart under vårt möte. Någon månad senare fick jag påbörja MBT terapi och 1,5 år senare var jag fri från borderline. Jag måste kämpa med vissa delar i resten av mitt liv, men jag har fått de verktyg jag behöver för att klara det.

Jag flyttade aldrig från familjen, hade sambon kastat ut mig och velat separera i det läget så finns det inte en chans att jag hade klarat det. Hans stöd var livsviktigt!

Så nej, till skillnad från andra svar du garanterat kommer få så säger jag - separera inte![/

Han tycker att samtalen fungerar bra säger han men de har bara träffats några veckor.

Problematiken ligger också i att jag har själv en emotionell instabilitet diagnos. Sedan finns det verken tillit eller någon kommunikation. Hade han berättar för mig att han har en tuff dag och risk för återfall finns så hade det varit en annan sak. Nu kom detta fram när han lämnade prov och han hade förmodligen inte sagt något om det inte hade visats där.

Jag vet inte hur mycket man ska orka för att försöka hålla ihop familjen. Jag vill verkligen inte lämna honom pga en sån här sak och särskilt inte när han själv mår dåligt. Men jag är mitt i min egna behandling och mår själv inte bra och detta gör mitt mående väldigt mycket värre..

Fast bara det faktum att lägga det på nån annan. Att om partnern gör slut så kommer du inte att klara det blir ju per automatik ett osunt förhållande.

Och självklart har dina barn både märkt och påverkats av ditt missbruk. Att inbilla sig motsatsen gör ungefär 99% av alla missbrukare. Ett sätt att skydda sig själv.

TS lojalitet måste i första hand ligga hos barnen som måste ha en trygg och förutsägbara hemsituation.

Ja såhär pratar folk som inte har varit i situationen utan som alla andra av er på soc, tar den enkla vägen där ingen egentligen blir hjälpt!

Jag berättade om min situation just för att visa att det faktiskt finns andra alternativ och åtgärder där ingen i familjen tar skada utan kan växa tillsammans. I ts fall har ts inte märkt av hans missbruk på minst 1,5 år så jag tror knappast spädbarnet kommer fara illa om pappa gör sin behandling i hemmiljö.

Undrar dock vad det gäller för droger ts?

Förövrigt så kommer ni om det inte redan gjorts kontaktas av socialtjänsten då de alltid gör en orosanmälan gällande barnen om någon hamnar på avgiftningen.

Ja barnen påverkades innan vi gjorde vår "deal" och innan behandling. Att jag sov borta rotade vi för barnen nån vecka innan, det var aldrig något konstigt så nej, då påverkades dem inte. Min sambo var bortrest minst 6-8 dagar per månad och då var jag ensam med barnen. Detta var naturligt för dem.

Ja, tyvärr så är det också ett skäl att det finns risk att familjen splittras för all framtid.

Du har fortfarande en missbruksmentalitet där du förlägger ansvaret på det som följer på ett missbruk utanför dig själv.

Det är inte bara han som har ett drogproblem, så länge du stannar kvar i förhållande så har även du ett 'drogproblem'.

Han kommer få sova borta ett tag iallafall.

Jag ser självklart till mitt barn bästa och han är viktigast i detta. Jag vill ju hålla ihop får hans skull, att han ska växa upp i hel hel familj. Jag har själv vuxit upp med skilda föräldrar där en av de hade missbruk. Därför tänker jag absolut inte låta han göra detsamma. Så ni inte tror något annat.

Jag vill bara finnas för honom. Jag hade ju inte lämnat om han hade någon annan sjukdom och missbruk är ju faktiskt en sjukdom det också.

Men nu får han bo borta till han lämnar rena tester ett bra tag framåt över sen kan vi förhoppningsvis börja bygga på vår tillit i takt med det

Sova borta ett tag??

Din man behöver själv ta beslutet och att söka hjälp om han vill vara i ditt och barnets liv men väldigt få misshbrukare sätter sin familj före sitt missbruk och tills dess att det sker ska du naturligvis inte sätta dig själv och din partner före ditt barn

Ursäkta det hårda språket men du behöver fan vakna upp. Växa upp i en hel familj, tänker du likadant om din man hade slagit dig? begått övergrepp på dig eller barnet? Självklart är det inte i ett barns bästa att bo eller umgås med en missbrukare om man tror det är man en dålig mamma

Sluta sätt dig själv och din mans behov före barnets för det är just det du gör

Jag tycker även du ska ta kontakt med vården igen för du är nog inte helt frisk än, ditt resonerande och dina ursäkter för att utsätta ditt barn för detta är ett stort tecken på det.

Hade jag funnits i din närhet som vän, granne, bekant, släkt, skol/dagis personal etc så hade jag gjort en orosanmnälan på två röda.
Vi får hoppas det finns någon frisk människa i barnets närhet som regaerar och ser till att barnet mår bra när föräldrarna själva inte tycks klara av det

Fast ursäkta mig, vad är det du skriver?

Hur i hela friden kan du försöka få fram att jag ör en dålig och oansvarig förälder när du inte alls känner mig eller vet hur jag beter mig i detta? genom ett hal luddigt skrivet inlägg? Du trångsynta människa.

Det är väl klart att det bästa för ett barn är att växa upp med båda föräldrarna i den mån det går.

Självklart skyddar jag mitt barn och han får inte vara i hans närhet förens han är helt nykter.

Punkt

Tänk om han aldrig blir helt nykter, om du menar i bemärkelsen lämnar rena UP. Så är det tyvärr i många fall. Ändå viktigt att upprätthålla en god kontakt. Huvudsaken är att han inte uppträder påverkat vid umgänget.

Du sätter en missbrukare och ditt egna behov före ett barn så du får kalla mig hur trångsynt hur mycket du vill men jag hade gjort en orosanmälan på två röda om ett barn i min närhet hade en förälder som missbrukade och en förälder som sätter sitt och missbrukarens behov före barnet.

Du skrev sova borta ett tag och sen nu att han inte får vara i närheten av barnet förrän han är nykter, förstår du ens vad missbruk innebär? Hur otroligt lång tid det kan ta och det är om du har tur för väldigt få klarar inte att bli fri från missbruk, så det blir nog mer än ett tag som din man får sova borta.

Finns det missbruk eller våld eller övergrepp mm i en familj så är det inte heller alls självklart att det är bra för ett barn att växa upp med båda föräldrarna, om du inte förstår detta så behöver du gå och prata med någon angående din förrldraroll och ditt föräldraansvar, din man sätter ju sitt missbruk före barnet så det bästa vore om du inte gjorde det utan satte barnetbehov först inte era.
Det finns inget som säger att du inte kan stötta din man ändå, förutsatt att han ens bli frisk, men tills han är helt ren och varit det en längre tid så ska han självklart inte bo med ert barn, punkt.

Återigen hårda ord men du behlöver vakna upp, det handlar inte om dina sårade kämslor här utan om ert barns behov och trygghet

Hej!

Jag har varit med om samma som dig, fick reda på att min partner och pappan till mina 2 (små) barn missbrukat droger under 1 år, upptäckte det slutligen. Ville egentligen bara höra hur du gick vidare? Stannade du kvar?

Min partner går på behandling och har inte bott med oss under en längre tid, men har haft flertalet återfall. Jag känner mig så uppgiven, sviken och maktlös. Samtidigt som jag har hoppet om att han ska bli frisk tillslut och att vi ska kunna bevara vår familj.

Missbruk är inte en sjukdom! De är ett val!

Missbruk har varit en del av mitt liv i många år, lögner, tomma ord är en del av allt, för så länge man får sitt så är de skit samma med allt annat. Man väljer själv att fortsätta lr inte....återfalla är ett löjligt ordval när suget är starkare än nåt annat, och man är fullt medveten när man väljer sitt val av missbruk, "jag fick ett återfall....ooops" är lätt att säga... Medans man planerar sitt nästa återfall...

Av många års erfarenhet av olika situationer runt missbruk så är mitt råd att ta hand om dig själv o dina barn! För i slutändan är de barna som tar mest skada av fel beslut gjorda av den nyktra föräldern som kunne ha skonat dom från många otäcka situationer