Inlägg från: Anonym (Förvirrad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Förvirrad)

    Min partner har drogproblem

    Hej,

    Jag har ingen att riktigt prata med detta om.

    För att göra en lång historia kort, min parter har haft ett drogberoende bakom min rygg hela min graviditet och hans första halvår vid livet.

    Jag kom på honom, han var på avgiftning en vecka och har sedan dess på beroendemottagningen för samtal och att lämna urinprov 2ggr/v.

    Igår var det positivt och han har alltså tagit ett återfall fast på ett annat preparat.

    Ovanpå detta så svarar han då att det är för att han mår psykiskt dåligt, är stressad och att det känns som att han är påväg in i väggen.

    Jag vet inte vad jag ska göra eller vilket ben jag ska stå på.

    Jag vill stå ut och kämpa för vårat barns skull, men samtidigt borde jag kanske lämna utav samma anledning.

    Han har verkligen gjort framsteg i sin behandling och även personalen där säger att återfall hör till. Men hur ska mina känslor kunna bli detsamma efter detta? Hur ska jag våga lita på honom igen?

    Vi går redan i parterapi efter denna händelse, så detta känns som en riktig käftsmäll och att vi är tillbaka på ruta ett.

    Det känns som ett stort steg att lämna och bli ensamstående. Jag har alltid haft önskan om ett bra och trygg familjeliv med allt vad de hör till.

    Han sover borta några dagar nu då jag inte vill ha honom runt vårat barn förens de är ute ur kroppen. Men hur vet man om man ens ska ta hem honom igen?

    Jag vet att många nu kommer säga åt mig att lämna direkt, det hade jag också sagt om någon annan suttit i min sits. Dessvärre är det lättare att ge råd när man inte själv befinner sig i situationen och inte ser till alla detaljer.. eller är de bara jag som är rädd och trångsynt..

  • Svar på tråden Min partner har drogproblem
  • Anonym (Förvirrad)

    [quote=79852295][quote-nick]Anonym (Lisa) skrev 2019-08-24 11:15:36 följande:[/quote-nick]Personalen har rätt. Återfall är ett vanligt inslag i tillfrisknandet. Sedan har din man rätt i att han mår dåligt psykiskt och självmedicinerar på det enda sätt han tycker fungerar, han måste få hjälp med det annars är hans nyktra tid bara ett sätt att överleva "på vita knogar". Hur fungerar det med samtalen för honom? Känner HAN att det hjälper? Är han ordentligt utredd för eventuell diagnos?

    Många som börjar med droger har oidentifierade diagnoser som t ex borderline, bipolär, adhd m.m.

    Såhär gjorde vi när jag var den med psykisk ohälsa och missbruk. Jag började som din man i beroendevården och lämnade prover 2 ggr/vecka. Visst, sambon visste att jag var ren, men JAG mådde ännu sämre för då fanns det aldrig något "andrum" för mig. Därför beslutade jag och min sambo att när jag känner att jag "måste" ta nåt så fick jag sova borta. Komma hem nästa dag och ingen (barnen) har märkt nåt. Ca 1 natt per månad. Det var ett okej beslut just då men självklart inte hållbart i längden. Sambon kontaktade beroendeenheten och bad de göra något mer för mig.

    En läkare på beroendemottagningen ville ha ett långt samtal med mig en dag (inga återfall eller nåt), vi pratade i 1,5 timme och därefter skickade han mig omgående på psykutredning där det konstaterades att jag hade borderline. Detta var vad läkaren såg inom en kvart under vårt möte. Någon månad senare fick jag påbörja MBT terapi och 1,5 år senare var jag fri från borderline. Jag måste kämpa med vissa delar i resten av mitt liv, men jag har fått de verktyg jag behöver för att klara det.

    Jag flyttade aldrig från familjen, hade sambon kastat ut mig och velat separera i det läget så finns det inte en chans att jag hade klarat det. Hans stöd var livsviktigt!

    Så nej, till skillnad från andra svar du garanterat kommer få så säger jag - separera inte![/

    Han tycker att samtalen fungerar bra säger han men de har bara träffats några veckor.

    Problematiken ligger också i att jag har själv en emotionell instabilitet diagnos. Sedan finns det verken tillit eller någon kommunikation. Hade han berättar för mig att han har en tuff dag och risk för återfall finns så hade det varit en annan sak. Nu kom detta fram när han lämnade prov och han hade förmodligen inte sagt något om det inte hade visats där.

    Jag vet inte hur mycket man ska orka för att försöka hålla ihop familjen. Jag vill verkligen inte lämna honom pga en sån här sak och särskilt inte när han själv mår dåligt. Men jag är mitt i min egna behandling och mår själv inte bra och detta gör mitt mående väldigt mycket värre..

  • Anonym (Förvirrad)

    Han kommer få sova borta ett tag iallafall.

    Jag ser självklart till mitt barn bästa och han är viktigast i detta. Jag vill ju hålla ihop får hans skull, att han ska växa upp i hel hel familj. Jag har själv vuxit upp med skilda föräldrar där en av de hade missbruk. Därför tänker jag absolut inte låta han göra detsamma. Så ni inte tror något annat.

    Jag vill bara finnas för honom. Jag hade ju inte lämnat om han hade någon annan sjukdom och missbruk är ju faktiskt en sjukdom det också.

    Men nu får han bo borta till han lämnar rena tester ett bra tag framåt över sen kan vi förhoppningsvis börja bygga på vår tillit i takt med det

  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Anmälan) skrev 2019-08-24 15:13:34 följande:

    Sova borta ett tag??

    Din man behöver själv ta beslutet och att söka hjälp om han vill vara i ditt och barnets liv men väldigt få misshbrukare sätter sin familj före sitt missbruk och tills dess att det sker ska du naturligvis inte sätta dig själv och din partner före ditt barn

    Ursäkta det hårda språket men du behöver fan vakna upp. Växa upp i en hel familj, tänker du likadant om din man hade slagit dig? begått övergrepp på dig eller barnet? Självklart är det inte i ett barns bästa att bo eller umgås med en missbrukare om man tror det är man en dålig mamma

    Sluta sätt dig själv och din mans behov före barnets för det är just det du gör

    Jag tycker även du ska ta kontakt med vården igen för du är nog inte helt frisk än, ditt resonerande och dina ursäkter för att utsätta ditt barn för detta är ett stort tecken på det.

    Hade jag funnits i din närhet som vän, granne, bekant, släkt, skol/dagis personal etc så hade jag gjort en orosanmnälan på två röda.

    Vi får hoppas det finns någon frisk människa i barnets närhet som regaerar och ser till att barnet mår bra när föräldrarna själva inte tycks klara av det


    Fast ursäkta mig, vad är det du skriver?

    Hur i hela friden kan du försöka få fram att jag ör en dålig och oansvarig förälder när du inte alls känner mig eller vet hur jag beter mig i detta? genom ett hal luddigt skrivet inlägg? Du trångsynta människa.

    Det är väl klart att det bästa för ett barn är att växa upp med båda föräldrarna i den mån det går.

    Självklart skyddar jag mitt barn och han får inte vara i hans närhet förens han är helt nykter.

    Punkt
Svar på tråden Min partner har drogproblem