Socanmälan
Socialen är ett jävla skämt. Oroa dig inte.
Inlägg från: elhenia
|
-
-
Dölja? Långt ifrån.Långbenopluto skrev 2019-08-27 06:10:40 följande:
Så svarar bara nån som har nåt att dölja.
TS, det beror på vad anmälan handlar om.
Jag kanske skulle formulerat varför jag tycker dom är ett jävla skämt.
Jag tar min orosanmälan som exempel;
Mitt barn fick antibiotika mot svinkoppor som hen skulle ta i 10 dagar. Efter ett par dagar var det dags för pappa-vecka. Pappan erkänner att han inte gett barnet antibiotikan när det blev min vecka igen.
Svinkopporna hade spridit sig, så det blev en tur till vårdcentralen igen och starta en ny kur med antibiotika.
Samma visa igen, under pappa-veckan fick barnet inte antibiotikan och svinkopporna spred sig igen.
Jag fick nog och gjorde en orosanmälan.
Socialen ringer pappan, som inte svarar. Dom lämnar meddelande utan ett ljud tillbaka. Vad händer? Dom lägger ner det eftersom pappan inte svarar, och det inte var grund nog till en orosanmälan. -
Hur gör man då när pappan inte vill samarbeta? Har blockat mitt telefonnummer, och inte svarar på mail (tror han läser dom i alla fall).Anonym (Uj, var försiktig) skrev 2019-08-27 11:25:38 följande:
Men det verkar ju handla mest om hur du och exet brister i samverkan inom gemensamma vårdnadsansvaret. Kymigt för barnet men en liten fara i det stora hela. Förlåt, men det verkar som om du är arg på exet. Borde ni inte prata ut respektfullt om hur ni ska agera. Jag håller med om att barnet borde fått medicinen. Men kanske vore frivilliga samverkansssmtal och samverkansavtal hos Familjerätten bättre för er föräldrar och barnen.
Att orosanmäla den andre vårdnadshavaren i onödan brukar inte förbättra situationen för barnen med skilda föräldrar och växelvis boende. Man kan lätt få intrycket att anmälande förälder har överdrivet kontrollbehov eller vill ha nån sorts hämnd... även om jag hoppas att så inte var fallet hos er?
Hoppas att svinkopporna blivit botade. Ingen rolig sjukdom alls.
Har blivit erbjuden samarbetssamtal, men han vägrar eftersom det är frivilligt.
Jag tog det till tingsrätten eftersom kommunikationen måste fungera på något sätt för barnets skull. Tingsrätten tyckte vi skulle prova medling, vilket vi gjorde och kom överens om hur bl.a kommunikationen gällande barnet skulle vara. (Där och då på medlingen så erkände han att han inte gett antibiotikan, då han inte tyckte det såg ut som svinkoppor, utan som bett från vägglöss.)
Redan dagen efter vår överenskommelse var fastställd i tingsrätten, så bröt han mot några punkter, som han själv varit med och bestämt.
Han brister i omsorgen, det är en orosanmälan som gäller då, eftersom jag inte når fram till honom!