• Sun 6 Oct 2019 17:15
    17382 visningar
    205 svar
    205
    17382

    Låg AMH värde

    Hej! Jag ska läsa igenom hela tråden när jag orkar psykiskt, men just nu så vågar jag inte. Knäppt kanske. Men just nu måste jag landa lite. I fredags fick jag beskedet att min amh-värde är 0.2. Jag har alltid vetat att nått är fel på mig. Jag har haft oregelbunden mens hela livet, i omgångar har jag också haft blödningar som hållt sig i i flera veckor i streck. När jag åt p-piller slutade i princip blödningarna. Nu har jag varit utan p-piller i ganska många år. Jag är 34 år nu, 35 nästa år. Min sambo och jag har försökt skaffa barn i drygt ett år. Jag fick Provera utskrivet i höstas då jag blödde ihållande. Jag hade en tjock slemhinna som inte pallade med sin egen vikt, varför jag blödde hela tiden enligt gynekologen. Östrogendominans sa hon. Körde Provera några månader, fick en slags regelbundenhet i mensen på grund av den. Fick positiva ägglossningstest och hoppades innerligt. Men så slutade jag med Proveran för att "se vad händer". Blödningarna blev inte regelbundna, positiva ägglossningstest kunde utebli och även om jag fick positiva ägglossningstest så kom inte mens. Men inte heller någon graviditet. Under sommaren nu har det varit en del blödningar och väldigt oregelbundet. Jag har aldrig varit gravid men som så många andra här, är det min högsta önskan. Så i helgen har jag mest gråtit. Jag var på Ica och när tjejer i min ålder går bredvid tänker jag bara på äggreserver. Jag ska försöka landa i detta nu och tänkte hänga med i den här gruppen. Gynekologen tog några fler tester i fredags, för att kolla östrogen och progesteron tror jag. Han tittade också med vul och sa att han inte kunde se så många äggblåsor, kanske en på varje sida. Mitt amh mättes på dag 3 med blödning. Men jag hade då bara varit blödningsfri i fyra dagar. Jag hade alltså mens 26/8-1/9. Därefter fick jag ny blödning 7/9-11/9. Den 9/9 togs amh provet. Kan amh-provet ändå vara rättvisande? Någon som vet? Jag är rädd för att det egentligen är ännu sämre men hade hoppats på att jag åtminstone kunde få testa ivf med egna ägg. Det blev en lång text att läsa, ville skriva av mig lite och vill gärna prata med andra i liknande situation. Hoppas på det bästa för alla som kämpar!

  • Mon 7 Oct 2019 13:15
    #94
    R84 skrev 2019-10-07 07:36:07 följande:

    Välkommen till gruppen!! Du gör helt rätt i att tillåta dig att landa lite. Det tror jag är nyckeln till att orka.

    Vad sa gynekologen om era chanser/möjligheter till ivf? Har ni fått/skickat någon remiss till ivf-klinik? Där jag bor (i Göteborg) är remisstiden till Sahlgrenska lång!! Så tänker om det är likadant där du bor så är mitt tips att skicka in en egenremiss. Vi fick tid efter lite mer än ett halvår, men då var det tack vare ett återbud så vi fick ett samtal att vi kunde komma morgonen därpå. Hade vi inte kunnat det hade det dröjt minst 4-5 månader till innan vi var först i kön. Sen tog det över ett halvår innan planeringsmöte för ivf.

    Jag förstår verkligen tankarna kring äggreserv och hela den resan som man går igenom. Det är en kamp, men det finns många olika vägar att gå. Under våra år har jag gått från att tänka att det måste vara våra gener och bli till naturligt, till att göra ivf och i våras till att acceptera att vårt nästa steg kanske skulle vara äggdonation i Ryssland. Vägen dit har varit otroligt krokig och stundtals jobbig. Men jag har sökt information, lyssnat på poddar, gått på seminarium, pratat med människor som kan mer om äggdonation utomlands osv. Mitt tips är att våga öppna dörren till olika möjligheter. Även om det bara är lite på glänt. Jag tror att man måste ha accepterat och bearbetat den väg man går helt och hållet för att det ska kännas bra. Men låt det också ta den tid det tar.

    Nu blev mitt inlägg också långt! Har du frågor så hojta till!


    Tack! :) Det har känts helt överväldigande de senaste dagarna och jag gråter då och då. Skönt att det finns sådana här grupper där man kan prata med andra i liknande situation.

    Tack så mycket för ditt svar och alla tips! Jag ska läsa på och fundera igenom allt!!! Jag önskar inte min värsta fiende det här och den resan ni alla håller med låter så lång och onödig för något som borde vara självklart.

    Gynekologen sa att våra chanser med ivf nog var väldigt små, han uttryckte sig inte i procent eller så dock. Men han skickade remiss till Sahlgrenska (jag bor också i Gbg). Han sa att väntetiden var lång och att kliniken där jag går erbjuder privat ivf. Om jag kan få testa det kommer vi nog betala för ett försök. Men gynekologen trodde inte att jag skulle kunna få fram så många ägg och då var det ingen idé sa han. Jag ställde nog inte rätt frågor heller, jag var så upprörd över beskedet att jag inte riktigt tänkte klart. Men äggdonation kunde gå sa han.

    Jag har några funderingar faktiskt. Vet inte om du kan svara men jag frågar ändå :) Får man inte mediciner (Letrozole/provera eller dylikt) för att kunna få ha egen ägglossning om man har lågt amh? Jag fick inte det sa gynekologen, för det var ingen idé.

    Får ni andra som har lågt amh positivt på ägglossningstest men ingen ägglossning?

    I vintras hade jag vad jag trodde var ägglossningssmärtor, fick även ägglossningssekret, utslag på tester och onda bröstvårtor. Då åt jag Provera så kan inte säga om det faktiskt var en ägglossning. Kan man ha alla symptom på ägglossning men aldrig få det? Finns det inget man kan göra för att försöka framkalla egen ägglossning även med få ägg?

    Tack än en gång!
  • Mon 7 Oct 2019 19:06
    #98
    Bellaa123 skrev 2019-10-07 17:20:11 följande:

    Vill gärna tipsa dig om Jenny Koos, heter vulverine på Facebook och Instagram. Hon är expert på fertilitet och kvinnokroppen. Finns många bra poddar med henne. Googla hennes namn + amh så får du upp hoppet lite :) plus läs typ allt hon skrivit, finns såå mycket man inte vet om (eller svenska sjukvården heller för den delen..) man kan dessutom boka rådgivning hos henne, många som blivit hjälpta av henne!


    Tack för tipset! Jag behöver verkligen få upp hoppet. Ska absolut göra det. :)
  • Mon 7 Oct 2019 19:24
    #99
    R84 skrev 2019-10-07 17:25:35 följande:

    Jag förstår dig och jag tror att det är viktigt att få vara ledsen. Vi har försökt få barn i snart fyra år. Först nästan 3 år på egen hand och sen ett år med ivf. Det är ordentligt energikrävande. Speciellt med alla frågor från bekanta/kollegor (aldrig vänner och familj tack och lov) om när det är dags för barn. Sen när vissa i ens omgivning har hunnit få inte bara ett utan TVÅ barn på samma tid som vi inte har fått ett enda. Det hade nog knäckt vem som helst tror jag. Jag har gråtit så många tårar, skrikit av frustration och känt mig stundtals så ensam. Men på något jäkla vänster löser man det. Eller vi har gjort det! Någonstans tar längtan efter barn över och då är det väl värt att slit och alla tårar.

    Om du bor i Göteborg skulle jag ha skickat en remiss till Sahlgrenska med en gång!! Deras köer är helt vansinnigt långa så även om du inte mår så bra nu så kommer du att tacka dig själv för att du gjorde det när tiden väl rullar på. Köerna till äggdonation på Sahlgrenska är ännu längre. Nog uppemot 2-3 år tror jag.

    Jag kan tipsa dig om två poddar som har hjälpt mig jättemycket - Ruvarpodden och Jag vill ha barn. Den första hjälpte mig jättemycket under våra ivf-behandlingar. Hittade den precis när vi startade på Sahlgrenska och den fick mig att känna mig mindre ensam i allt som hände. Jag vill ha barn var podden som fixa mig att börja leta utomlands och våga öppna dörren till äggdonation.

    Jag har aldrig fått några sådana mediciner. När vi gjorde vår utredning hittade de inte fel på oss förutom en något nedsatt äggreserv på mig. Jag fick alltid utslag på ägglossningsstickor och hade regelbunden mens. Så de ville inte strula till min cykel med några hormoner innan ivfen. Så tyvärr har jag inget bra svar på den frågan....

    Vi fick inte heller fram så många ägg och de som vi fick ut och som blev befraktade utvecklades långsamt. Så jag kände väl efter våra tre försök att det var kört. Hade ställt mig in på äggdonation men den ryska kliniken trodde att det skulle funka med mina ägg. De vill hellre ha färre med bra kvalitet.


    Fyra år är en lång tid och jag förstår att det är energikrävande. Hur gammal är du? Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas, mina vänner har alla barn och de väntar på mig; "Men nu när ni köpt hus är det väl ändå dags...?". Mina systrar tjatar också. En lillasyster har 3 barn nu, den yngsta är bara bebis och jag älskar dem så sjukt mkt. För min syster har allt gått så smidigt, hon har blivit gravid alla gångerna på första eller tredje försöket. Så det känns väldigt orättvist även om jag självklart inte önskar att hon hade behövt kämpa ens litegrann. Men så är det ju, livet är inte helt rättvist. Det är ju skönt att höra att det finns hopp och att man kan plocka fram oanade styrkor så som du gjort! Jag hejar på dig! Jag antar att du och din man finner tröst i varandra också?! Min första tanke när jag fick beskedet var att jag borde göra slut med sambon så han kan hitta en riktig tjej och leva sin dröm. Han säger helt rätt saker när jag för det på tal (det har bara gått några dagar men jag har ältat det mesta 1000 ggr redan), men känslan finns där. Varför ska jag dra ner honom i skiten också. Men jag förstår ju att det måste finnas ett otroligt starkt förhållande i botten för att gå igenom det som ni gjort. Det är ju positivt!

    Jag känner mig lost, kan inget om detta... Men gynekologen skickade en remiss för såväl ivf som äggdonation. Bör jag också göra det alltså?

    Jag har sett någon nämna dessa poddar innan. Jag ska absolut börja lyssna på dem! Allt stöd är välkommet känner jag!

    Okej, men då hade du ägglossning? Fick du någon förklaring till varför det inte gick ändå?

    Så ni kör ivf i Ryssland nu då med egna ägg? Jag tycker det är anmärkningsvärt vilken annan inställning andra länder har i dessa frågor...
  • Mon 7 Oct 2019 19:28
    Limarie skrev 2019-10-07 18:23:30 följande:

    Vill du inte vänta med IVF så länge så kan du skicka en egenremiss till Huddinge t.ex. Där har de egentligen ingen väntetid. I Malmö, Linköping osv går det också mycket snabbare. Men då måste du betalar resor, övernattningar själv.

    I efterhand skulle jag ha gjort så (bor också I Göteborg).

    Väntetiden för äggdonation i Göteborg är 1,5-2 år. Står i kön där nu.


    Hej! Jag har ingen koll alls på hur sådant här funkar med egenremisser... Kan man skicka remisser dit även fast man redan skickat till sahlgrenska? Varför är det ingen kö på dem orterna då? Hur lång tid har du väntat?
  • Mon 7 Oct 2019 22:02
    R84 skrev 2019-10-07 20:47:05 följande:

    Ja det är väldigt lång tid! Vi fick två tidiga missfall våren 2016 och det är sjukt att tänka på att vi hade haft en treåring i november om det inte hade hänt.... menmen..... livet är inte alltid som man tänker sig! Jag är 35, 36 i januari så jag skulle fylla 32 när vi började försöka. Trodde aldrig att det skulle ta sån tid. Vi har verkligen stärkt vårt förhållande för vi hade bara varit tillsammans i knappt 1,5 år när vi bestämde att vi skulle försöka få barn. Då slutade jag med p-piller och ett par månader senare började vi försöka. Jag är glad över att det har stärkt oss snarare än tvärtom. För jag kan verkligen förstå om det pajar saker.

    Jaha! Men då gäller nog hans remiss! Vi hade ingen remiss från läkare utan gjorde en egenremiss och skickade in.

    Japp jag hade ägglossning. Vi fick aldrig något ordentligt svar på varför det inte funkade och varför mina ägg var långsamma. Det bara är så ibland sa de. Så när vi hade vårt slutsamtal med Sahlgrenska sa läkaren att det går att fortsätta privat men att resultaten nog blir detsamma och att det kan ta tid innan rätt ägg kommer. Eller så kan vi gå på donation. Vi hade redan bestämt oss för nästa steg då så den inputen betydde inte så mycket. Det var väl överlag så med hela det ivf-året att vi inte riktigt kände att vi fick några svar eller förklaringar. Mest bara att de inte visste.

    Alltså.... vi hade bestämt att vi skulle köra på Ryssland. Tre ivfer med babygaranti, vilket innebär 80% av pengarna tillbaka om vi inte får barn inom försöken. Skulle inte det funka hade vi kört på donation. Så planen var att börja medicinera v33 och sen åka till Ryssland för ägguttag v 40. Men v 33 plussade vi på egen hand och nu är jag i v 11+4. Har sett det lilla livet två gånger på ultraljud och nästa måndag är det kub. Så efter allt kämpande kom ett guldägg som vi nu hoppas ska leda till en bebis i april. Känns fortfarande heeeeeelt sjukt med tanke på allt vi har gått igenom. Vi har inte försökt aktivt under hela ivf-processen så det här var första försöket sen sista ivfen. Och då tänkte jag inte ens på att jag hade ägglossning för jag var så fokuserad på Ryssland. Så semesterns avslappning och rysslandsfokuset verkar ju ha gett resultat


    Men åh, grattis! Sicken glädje :) Hoppas innerligt att det går bra och att den lille/lilla tittar ut i april! Hela resan ni gjort måste vara värt det nu. Så fint att allt har stärkt förhållandet. Det måste ju såklart vara en rejäl utmaning när man bara varit tillsammans i 1.5 år.

    Jag är väldigt rädd för att inte få några svar på varför inte saker funkar. Jag är en kontrollmänniska uti fingerspetsarna och har svårt att hantera avsaknad av svar ;)

    Vad kostar en sånt erbjudande? 80 % tillbaka är väl ganska bra!? Jag undrar över de där priserna jag läst... Vår gynekolog tipsade om Ava kliniken i Riga. Läste att äggdonation med egna spermier skulle kosta runt 65 000 kr. Men betyder det att man får ett enda ägg? Det här är ju en hel vetenskap. Jag går bara runt med en klump i magen. Inser att jag borde släppa detta en stund, men det går inte. Vill bara ha några ramar uppritade för mig själv så jag kan ha nått att utgå från liksom.
  • Tue 8 Oct 2019 22:36
    R84 skrev 2019-10-08 07:39:56 följande:

    Tack! Jag har nog inte riktigt förstått det än. Även om jag har mått konstant illa i typ 8 v, är trött och måste gå och lägga mig senast kl 21.30, gärna tar powernaps på helgerna osv. Plus att vi har fått se kotten två gånger - ena gången fick vi höra hjärtljudet och andra gången låg den och sprattlade med armar och ben. Men kan liksom inte ta in att vi lyckades på egen hand för det trodde jag aldrig. Vi har fortfarande en lång väg kvar och oron är stundtals helt enormt stor. Men jag hoppas att vi ett bra resultat på kuben och att jag sakta men säkert kan börja vara glad över det.

    Det blev verkligen ett test för förhållandet. Nu tog det ju ca 1-1,5 år innan vi på riktigt började bli frustrerade och ledsna, men vi har behövt lära oss hur vi hanterar sorg och motgångar. I början var det till exempel svårt för jag kan behöva gå iväg ensam, men det tog min man som att jag stängde honom ute. Men vi har lärt oss hur var och en av oss hanterar saker och det har hjälpt. Den har jag utvecklats enormt mycket under de här åren. Framför allt under ivfen för jag var livrädd för sprutor, livrädd för hormoner, LIVRÄDD för äggplock. Men klarade allt galant och det är jag stolt över. Och jag är stolt över att ha vågat vidga mina vyer och hittat andra vägar att bilda familj. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra för några år sen. Då var det naturligt och egna gener annars kunde det vara.

    Ett sånt erbjudande kostar 9900 euro för tre ivf-försök med egna ägg. Tar det sig inte på de försöken och man föder ett barn får man 80% tillbaka. Om man blir godkänd för det vill säga för det blir ju inte alla! Gällande äggdonation har de garantipaket för antalet blastocyster. T ex att de garanterar att man får 4 blastocyster för insättning. sen har de även ett paket med tre donationer med babygaranti för 21900 euro där man får tre ivf-försök med en äggdonator med insättningar av de blastocyster som blir. Får man inte ett barn inom de tre försöken får man 80% tillbaka. Googla Olga fertility clinic så kan du läsa mer. De har jättebra seminarier regelbundet där man får väldigt bra information kring hur de jobbar. Sen blir det såklart kringkostnader vid sådana behandlingar. Resor, hotell, visum, mediciner eftersom det inte går under högkostnadsskydd i Sverige, alla läkarbesök hemma i Sverige osv. Men vi kände att deras garanti och sätt att behandla lockade oss. Hemma hade vi fått betala kanske 80000kr för tre privata försök och funkar inte det står vi på noll igen. Då resonerade vi att garantin gjorde det värt merkostnaderna.


    Det är verkligen stort! Kanske skönt att ha alla de där symptomen trött och illamående, alltså som en bekräftelse på att det är sant. I alla fall de första veckorna. Så fint att ni fått höra både hjärtslag och se den sprattla runt! Jag håller alla tummarna för att det går bra! Hoppas du kan glädjas och njuta fullt ut snart också!

    Förstår att man lär sig mycket om sig själv och sin partner vid så stora utmaningar. Grymma är ni som fixade allt detta! Det är väl ett ordentligt bevis på att ni har hittat rätt i livet!

    Oj! Det är så dyrt... Men det är ju skönt att stor del betalas tillbaka om man måste fortsätta försöka. Jag ska googla! Förstår hur ni tänkte med att välja garanti framför hemmaförsöken.

    Jag känner mig lugnare idag, men det känns som att jag vill ge upp bara. En riktig bergochdalbana har det varit de här senaste dagarna...
  • Wed 9 Oct 2019 14:51
    R84 skrev 2019-10-09 06:21:21 följande:

    Ja.... Det kostar en slant! Jag pratade med tex Livio här i stan också angående privata försök men de skulle ju mer eller mindre bara ta vid där Sahlgrenska slutade. Dvs samma sätt att behandla, vilket i min värld leder till samma resultat. Kliniken i Ryssland medicinerar mer och gör en mer individuell plan utifrån varje case. Det kändes bättre för jag hade nog inte orkat köra tre likadana försök till och kanske ändå inte lyckas. Plus som sagt att vi fick babygarantin i Ryssland vilket ändå skulle ge oss en trygghet. Men det är extremt mycket pengar!! Samtidigt att vi hade kommit till punkten att det inte riktigt spelade någon roll. Längtan efter att få bli en familj är för stor!

    Förstår bergochdalbanan..... Du får så smått börja kika på andra alternativ. Bara för att inse att du inte behöver ge upp. Det finns vägar att gå!


    Det förstår jag. Om det inte tar sig på tre försök vill man ju såklart att nått justeras. Pengar är bara pengar, jag förstår det också :)

    Ena stunden känns det okej med äggdonation, men i nästa känns det inte rätt. Vad ska barnet säga? Vad ska folk säga? Hur ska jag tackla att någon som inte vet eller någon som vet säger att man "tycker att barnet är likt mig", eller "Så gjorde du också när du var liten"... Tror inte heller att sambons familj tycker att det skulle vara okej med donation. Men men, jag vet inte. Ska låta tankarna snurra på och hoppas de lägger sig till rätta.

    Tack för dina svar!
  • Thu 10 Oct 2019 14:50
    R84 skrev 2019-10-09 15:53:27 följande:

    Ja och speciellt när de pengarna på ett sparkonto känns oväsentliga jämfört med barn. Men då har vi ju förmånen att ha sparat så pengarna finns där. Såklart annorlunda om den möjligheten inte finns.

    Alltså.... gällande barnet (vi diskuterade detta tidigare i tråden) så tror jag att det viktiga är att berätta för barnet hur han/hon blev till och visa kärlek och trygghet. Barnet är ju inte övergivet som vid en adoption utan det handlar faktiskt om att ni har fått hjälp med ett ägg. Utan dig och din partner hade barnet inte funnits alls. Trygghet och kärlek är det viktigaste och ger man barnet det och öppenhet så tror jag inte att det är någon fara!

    Gällande omgivningen så struntar jag helt ärligt i vad de säger. Om det viktigaste för oss är att få barn och om vägen dit inte spelar någon roll så får omgivningen anpassa sig. Sen är det ju så att om vi hade adopterat hade ingen sagt något. Sen är äggdonation ovanligare men om några år kommer det inte att vara det med tanke på att det nu är tillåtet med donation av ägg i Sverige. Ge det några år så är det fullt naturligt. Därför ska det inte få stoppa min barnlängtan.

    Hmmm... familj blir ju kanske klurigare.... samtidigt tänker jag att om ni står mellan valen inga barn alls eller äggdonation.... tror du inte att de skulle förstå? Även om det kanske tar lite tid? För de vill säkerligen inte att ni ska vara olyckliga, vilket ni kanske blir utan barn?


    Precis, jag väljer ju ett barn framför pengar alla gånger.

    Jag läste igenom tråden nu och såg att ni diskuterat vad barnet kommer känna. Ni har säkert rätt. Adoption måste vara mer traumatiskt för barnet. Det är svåra frågor, jag vet inte vad jag känner.

    Äggdonation kommer säkert bli vanligare. Det är bra att det är lagligt i Sverige numera, underlättar såklart för att få omgivningens acceptans. Jag bryr mig så sjukt (onödigt) mycket om vad andra säger... Särskilt familjen. Jag undrar vad mamma kommer säga... Och sambons familj, nej, det ser jag inte fram emot att berätta om för dem. Jag vet inte om de kommer acceptera. Kanske på sikt, men jag vet inte. Sambons första reaktion var att vi isf inte skulle säga nått till dem... Men det går ju inte!

    Nu ringde gyn med provsvaren också. Han sa att östrogenet var okej, men fsh var inte bra (15). Han sa att det visar att ägsstockarna är på väg att ge upp. Det kan hända imorgon, om ett halvår eller år. Det visste han inte. Jag frågade om det var möjligt att ändå testa ivf med egna ägg, han tyckte inte det men skulle fråga en kollega och återkomm. Jag vill så gärna få testa! Finns det inget hopp om de säger nej? Kan man fråga utlandet om de vill försöka? Nu känner jag i magen att nått är på gång. Så har jag känt flera ggr. Sekretet ändrar sig också och blir rikligare, lite blött och trådigt. Hatar att känna så om det ändå inte blir något av det. Räknar man från sista mensen (om det nu inte bara var en mellanblödning) är jag på CD 12 idag men också bara ca 3veckor från att jag fick positivt ägglossningstest senast. Denna frustration, jag blir knäpp.
  • Thu 10 Oct 2019 16:07
    R84 skrev 2019-10-10 15:24:52 följande:

    Vi hann bara berätta för mina föräldrar om våra planer (planen var att berätta även för makens familj men vi blev ju gravida innan). Vi gjorde det helgen innan vi skulle dra igång med medicineringen. Dvs några dagar innan vi plussade. De hade inga problem med vårt val. Jag förklarade att vi hade diskuterat både donation och adoption men att det viktigaste för mig var att få chansen att vara gravid. Att få vara med om ett barns utveckling i min kropp. De förstod helt och fullt! Stöttade oss till fullo. Även de vänner som har känt till allt längre förstår helt och hållet. Sen har de såklart mycket frågor kring hur allt går till och hur allt känns osv. Just för att det inte är så vanligt med donation. Men när vi har förklarat våra tankegångar så har det aldrig varit några problem. Så jag tror att det är lätt att man själv tänker på och oroar sig mer över vad andra kommer att tycka än vad de faktiskt sen tycker. Och som sagt..... står det mellan det och ingen familj alls så borde alla tycka att det viktigaste är att få bilda familj om det är ens högsta önskan.

    Hmmmm.... det går ju att kontakta en utländsk klinik och kolla hur de resonerar kring ivf. Vet att olgas klinik i Ryssland gärna vill prova med egna ägg om förutsättningarna är okej. Det ville de i alla fall med oss. Nu hade jag högre amh än dig och har gjort behandlingar här i Sverige där vi har fått ut ägg som har befruktats och ett blev en blastocyst. Så där har de lite mer facit på att ivf fungerar. Var det en ivf-klinik ni har gått på nu? De kan inte tänka sig att testa? Tänker att det ju är ni som betalar och är ni med på att det kanske inte funkar så är väl valet ert?


    Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

    Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

    Hur mår du förresten? Hur mår magen?
Svar på tråden Låg AMH värde