Har ni jobbat med någon riktig mardrömskollega någon gång? Vad hände då?
Själv har jag jobbat med en som alltid skulle smita undan jobbet men klagade och försökte bossa över alla andra trots att hon inte hade någon chefsposition. Hon ville alltid att vi andra skulle göra hennes jobb och blev riktigt ilsk om vi inge gick med på det.
Vad har ni för historier?
När jag började på min nuvarande anställning så fanns det en kollega som började ungefär samtidigt som mig och hon var speciell. Först trodde jag att hon ev. Led av pms men efter 3 månader insåg jag att hon var så hemsk hela tiden. Hon tyckte om att styra o ställa o ifrågasatte varför folk gjorde dittan o dattan. Hon var liksom mig bara vikarie! Hon blev svinarg om man råkade stå ivägen för henne fastän man var på rätt ställe. Så fort hon var tvungen göra nåt som inte var beräknat den dan så gnällde hon, vägrade göra exyrasaker. En gång hade dom bett henne täcka upp för en kollega som var sjuk. Då hon fick veta att jag skulle täcka upp för en annan kollega så ansåg hon att jag skulle hinna täcka upp för båda kollegorna o skällde ut mig för att jag inte hade gjort det! Jag visste inte ens om att kollegan hon täckte upp för var sjuk..o hur hon tänkt jag skulle hinna allt var en gåta för mig. Vi hade ibland jour 2 o2 o då kunde man räkna med att få göra allt extra själv för hon hann aaldrig göra mer än det som stod på schemat. Om man var på ett annat ställe än där man brukade så kom hon ångade o ifrågasatte varför man var där o inte på sitt ställe. (Ex. en gång skulle jag hämta ut nycklar till en arbetsbil för jag sulle iväg på en jobbgrej o då blev jag stoppad o utrfrågad av henne om vad f-n jag gjorde där) det slutade med att hon sjukskrev sig för att slippa följa på utbildning, blev ifrågasatt av chefen o därefter på en träff med alla anställda så skällde hon ut chefen inför alla! Dan efter så hade hon slutat på jobbet..dock hade jag bytt arbetsställe (samma arbetsgivare dock) pga henne o andra hade hunnit sluta helt pga denna kollega. Så här I efterhand kan jag tänka mig att människan måste haft nån diagnos typ Aspergers .
När jag började på min nuvarande anställning så fanns det en kollega som började ungefär samtidigt som mig och hon var speciell. Först trodde jag att hon ev. Led av pms men efter 3 månader insåg jag att hon var så hemsk hela tiden. Hon tyckte om att styra o ställa o ifrågasatte varför folk gjorde dittan o dattan. Hon var liksom mig bara vikarie! Hon blev svinarg om man råkade stå ivägen för henne fastän man var på rätt ställe. Så fort hon var tvungen göra nåt som inte var beräknat den dan så gnällde hon, vägrade göra exyrasaker. En gång hade dom bett henne täcka upp för en kollega som var sjuk. Då hon fick veta att jag skulle täcka upp för en annan kollega så ansåg hon att jag skulle hinna täcka upp för båda kollegorna o skällde ut mig för att jag inte hade gjort det! Jag visste inte ens om att kollegan hon täckte upp för var sjuk..o hur hon tänkt jag skulle hinna allt var en gåta för mig. Vi hade ibland jour 2 o2 o då kunde man räkna med att få göra allt extra själv för hon hann aaldrig göra mer än det som stod på schemat. Om man var på ett annat ställe än där man brukade så kom hon ångade o ifrågasatte varför man var där o inte på sitt ställe. (Ex. en gång skulle jag hämta ut nycklar till en arbetsbil för jag sulle iväg på en jobbgrej o då blev jag stoppad o utrfrågad av henne om vad f-n jag gjorde där) det slutade med att hon sjukskrev sig för att slippa följa på utbildning, blev ifrågasatt av chefen o därefter på en träff med alla anställda så skällde hon ut chefen inför alla! Dan efter så hade hon slutat på jobbet..dock hade jag bytt arbetsställe (samma arbetsgivare dock) pga henne o andra hade hunnit sluta helt pga denna kollega. Så här I efterhand kan jag tänka mig att människan måste haft nån diagnos typ Aspergers .
Vad är det egentligen för sätt att säga människan var så hemsk, så hon måste ha Asperger!?? Jag jobbar med ungdomar som har den diagnosen, och andra diagnoser, och jag tycker det vore ytterst tråkigt om såna unga människor kommer ut på en arbetsmarknad där folk sprider såna fördomar. Inte okej.
Jag hade ett kort vikariat på ett ställe. Det fanns en annan person med samma roll som mig, fast på en annan avdelning. Hon var världens kontrollfreak samtidigt som hon vägrade berätta för mig hur saker skulle göras (enligt henne). Hon dubbelkollade allt jag gjorde och hade jag gjort "fel" kom hon inte och sa det utan jag hörde hennes klackar när hon hastade iväg till chefen för att skvallra. Guuuud vad lycklig jag var när jag slutade!
Vad är det egentligen för sätt att säga människan var så hemsk, så hon måste ha Asperger!?? Jag jobbar med ungdomar som har den diagnosen, och andra diagnoser, och jag tycker det vore ytterst tråkigt om såna unga människor kommer ut på en arbetsmarknad där folk sprider såna fördomar. Inte okej.
Det var absolut inte så jag menade utan att i efterhand kan jag förstå hennes sätt då jag läst på om Aspergers. Att hon skulle nog mått mycket bättre om arbetet var anpassat efter en diagnos. Ex. Verkade hon ha väldigt svårt acceptera
Jag var ny på en arbetsplats och en sk kollega erbjöd sig att hjälpa mig om jag behövde.
Så stötte jag på ett ärende som jag först försökte lösa men inte gjorde färdigt för att det inte kändes rätt. Gick till henne för att få den erbjudna hjälpen. Fick svaret: Så kan du ju inte göra fattar du väl, är du puckad eller?! Och sedan gick hon.
Så mycket för den hjälpen.. och sedan blev det bara värre. Hon pratade högt och brett om att hon hjälpte sina kollegor hela tiden och att det bara var hon på avdelningen som jobbade på riktigt. När det i själva verket var hennes kollegor som fick täcka för henne i alla lägen. Så fort vi hade en deadline var hon borta -sjuk eller vab eller vård av sjukt husdjur...
Hon sa upp sig själv när hon inte fick en chefstjänst då hela arbetslaget vägrade ur sig. Hade de anställt henne som chef hade alla absolut sagt upp sig.
Var vikarie på en skola där den mest narcissistiska person jag träffat var lärare. På skolavslutning tog hon så mycket fokus som det bara gick. Än skulle hon sjunga, än läsa dikter, än hålla tal. Eleverna i fokus? Nä knappast. Elever fanns bara för att göra henne intressant. Allt snällt de sa till henne åkte upp på alla sociala medier. Tystnadsplikt höll hon inte för fem öre.
En kollega som mobbade mig.Jag slutade där fort och skulle aldrig hälsa på henne om jag såg henne idag.
Har haft en del småirriterande kollegor men ingen av dem toppar Lipsillen.
Jag hade precis kommit tillbaka till min arbetsplats på deltid efter sjukskrivning för utmattningsdepression. Man kan kort säga att arbetsplatsen var dysfunktionell.
Under min frånvaro hade chefen anställt en till person eftersom arbetsbelastningen var för hög. Och det var ju bra om det inte varit för att den han anställt dels inte kunde jobbet och dels inte ville ha det kröp det fram senare.
Hon grät sig genom dagarna (alla var dumma mot henne och jobbet var för svårt och hunden var sjuk och håret var trassligt och barnen jobbiga och kompisarna tråkiga osv i evighet). Hon kom gärna till mig och klagade och grät fast jag talat om för henne att jag inte kunde hjälpa henne och inte klarade av att vara hennes känslo-papperskorg eftersom jag själv inte mådde direkt kalasbra. Det brydde hon sig föga om.
Hon ville inte ha någon av arbetsuppgifterna eller lära sig något. Glad blev hon bara när hon fick typ sortera in papper i pärmar, tjänsten hon fått var klart mer avancerad än så.
Vet inte vad som hände med henne, jag sa upp mig efter ett par veckor.