• Anonym (TS)

    Bonusbarnen vet inte om deras pappa (min sambo) älskar dem...

    Jag är en väldigt känslomässig människa. Som liten växte jag upp med föräldrar som hade väldigt svårt att visa känslor och kärlek. Inte en gång under hela mitt liv har jag hört dem säga att de älskar mig. När jag fick barn blev det mitt motto. Att mitt barn aldrig ska undra om jag älskar denne. Jag säger det varje dag. På morgonen, när jag lämnar på skolan, vid nattning och under dagen när vi myser med varandra.

    Mitt barn kommer alltid först. Jag prioriterar denne över ALLT. Jag strider för hens rättigheter. Jag tar kontakt med skola om det krävs. Sjukvård om det krävs. Jag säger ifrån om jag tycker någon behandlar hen fel.

    Sambon säger aldrig att han älskar sina barn till dem om inte de säger det till honom.

    Vid flera tillfällen har det äldre barnet frågat varför jag säger det så ofta till mitt barn och jag har svarat att jag tycker det är viktigt att hen vet det. Har då fått som svar att hen inte vet om pappa älskar hen men antar det efter det är hans barn.

    Vi körde en liten frågegrej häromdagen där det var frågor som "Vad gör pappa lycklig?", "Hur vet du att pappa älskar dig?" etc. Bytte ut det till mamma för mitt barn. Mitt barn svarade att jag blir lycklig av att få vara med hen, att hen vet att jag älskar henom för att jag säger det hela tiden osv. När sambons barn skulle svara på frågorna blev det "Jag vet inte.", "Ingen aning" etc. Det känns tråkigt.

    Jag blev väldigt ledsen inombords över detta. Vad gör man!?

  • Svar på tråden Bonusbarnen vet inte om deras pappa (min sambo) älskar dem...
  • Anonym (TS)
    Anonym (Sandra) skrev 2019-09-04 13:33:18 följande:

    Varför gör man så? Känns taskigt mot hans barn.


    Det är många frågor som lades ut på Facebook för flera år sedan. Bland annat "Vad vill du bli när du blir stor?", " Vad är du bra på?", "Vad säger mamma alltid till dig?", "Hur lång är mamma?" osv. Jag har frågat mitt barn dessa frågor varje år sedan han var tre för det finns roliga svar att få.

    Nu var det dags för årets svar och då hörde sambons barn och ville också svara på frågorna. Skulle jag säga nej?
  • Anonym (TS)
    Mrs Moneybags skrev 2019-09-04 13:44:34 följande:

    Jag tror du läser in lite för mycket i ditt bonusbarns svar. Bara för att bonusbarnet och hens pappa inte har samma verbala kommunikation som du och ditt barn betyder inte det att de älskar varandra mindre. Det är nästan som om du ville tvinga fram en jämförelse mellan barnen när du körde den där leken. Inte direkt rättvist.

    Kärlek är så mycket mer än ord. Det finns människor i mitt liv som aldrig har sagt "jag älskar dig" till mig, men jag vet ändå med 100% säkerhet att de känner så. 

    Du uttrycker det så väl - du tyckte att det var tråkigt när bonusbarnet svarade som hen gjorde. Men nu är det ju inte dig det handlar om, eller hur? 


    Som jag svarat ovan så är det betydligt fler frågor. De kom ut på Facebook som en grej att "Fråga ditt barn och posta svaren" som en rolig grej för att barn svarar roliga saker. Jag har dock sparat svaren och frågar min son detta varje år för att se hur svaren förändras. Nu hörde bonusbarnen frågorna och tjatade om att också få svara. Skulle jag ha sagt nej då?
  • Anonym (TS)
    Pope Joan II skrev 2019-09-04 14:08:51 följande:

    Det är olyckligt att du förklarade ditt beteende på det sätt du gjorde. Du kunde ha sagt att det är viktigt för dig att inte bara känna att du älskar dem du älskar utan att du också vill säga det och att du vill göra det ofta för det mår du bra av. Det du i stället sade lät förstå att det är fel att inte göra som du och att det därför är synd om ditt bonusbarn, och det är en tyngande sak att lägga över på ett barn. 


    Detta var en mycket kortfattad variant av vad jag sade. Jag förklarade barnet att alla är olika. Att jag pratar mycket och jag uttrycker ofta vad jag känner. Jag tog olika exempel. Jag förklarade också att deras pappa inte är likadan. Han älskar dem precis lika mycket som jag älskar mitt barn och jag förklarade även att jag älskar bonusbarnet men att vi helt enkelt är olika. Fortfarande en kortfattad variant, men det är inte som att jag sa "Jag tycker det är viktigt men det tycker inte pappa."
  • Anonym (TS)
    Pope Joan II skrev 2019-09-04 14:08:51 följande:

    Det är olyckligt att du förklarade ditt beteende på det sätt du gjorde. Du kunde ha sagt att det är viktigt för dig att inte bara känna att du älskar dem du älskar utan att du också vill säga det och att du vill göra det ofta för det mår du bra av. Det du i stället sade lät förstå att det är fel att inte göra som du och att det därför är synd om ditt bonusbarn, och det är en tyngande sak att lägga över på ett barn. 


    Detta var en mycket kortfattad variant av vad jag sade. Jag förklarade barnet att alla är olika. Att jag pratar mycket och jag uttrycker ofta vad jag känner. Jag tog olika exempel. Jag förklarade också att deras pappa inte är likadan. Han älskar dem precis lika mycket som jag älskar mitt barn och jag förklarade även att jag älskar bonusbarnet men att vi helt enkelt är olika. Fortfarande en kortfattad variant, men det är inte som att jag sa "Jag tycker det är viktigt men det tycker inte pappa."
  • Anonym (TS)
    Anonym (wtf) skrev 2019-09-04 14:14:47 följande:

    Du kan ha uppfunnit det sjukaste "spelet" jag har hört talas om. Det är ju som gjort för att leda till sådana här situationer.

    Vem fan gör det? Till vilken nytta?

    Mina föräldrar har aldrig sagt att de älskar mig sedan jag kan komma ihåg. Samma åt andra hållet. Det är inte det sättet vi har gjort. Men trots det vet jag att de gör det.


    Det är INTE jag som uppfunnit det. Det kom ut som en rolig grej på Facebook för ett antal år sedan. Det är betydligt fler frågor än dem jag nämnt i TS. Frågorna är utformade för att man ska få roliga svar av barnen och jag har frågat mitt barn dessa frågor en gång per år för att se skillnaderna i svaren... Nu hörde bonusbarnet när jag frågade min son och ville också svara på frågorna. Skulle jag sagt nej då? Om du vill se alla frågor kopierar jag in dem här:

    Vilken dag är det idag?

    När fyller du år?

    Hur lång tid är det kvar tills du fyller år?

    Vad kostar en glass?

    Vad kostar ett par skor?

    Vad kostar en ny bil?

    Vart är solen på natten?

    Vart kommer molnen ifrån?

    Vart kommer träden ifrån?

    Vad vill du jobba med när du blir stor?

    Varför då?

    Vad brukar mamma alltid säga till dig?

    Vad gör mamma lycklig?

    Vad gör mamma ledsen?

    Hur får mamma dig att skratta?

    Hurdan var mamma som barn?

    Hur gammal är mamma?

    Hur lång är mamma?

    Vad är mammas favoritsysselsättning?

    Vad är mamma jättebra på?

    Vad är mamma inte så bra på?

    Vad jobbar mamma med?

    Vad är mammas favoritmat ?

    Varför är du stolt över mamma?

    Om mamma var en seriefigur så vem skulle hon vara?

    Vad gör du och mamma tillsammans?

    Vad är likt mellan dig och mamma?

    Vad är olika mellan er?

    Hur vet du att mamma älskar dig?

    Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att gå/åka till?
  • Anonym (TS)
    Zarch skrev 2019-09-04 14:24:26 följande:

    Jag tycker att du är lite oschysst här, inte bara mot din sambo utan dessutom mot hans barn.

    Vad ska barnen göra med den här informationen? Bli ledsna över att deras pappa kanske inte gafflar de ?tre magiska orden? lika ofta som du gör? Du är så himla fantastisk men inte han. Luktar bekräftelsemänniska här.

    Sedan så tycker jag givetvis att barn behöver mycket kärleksbetygelser i både ord och handling men jag får en känsla av att du faktiskt njuter av att klämma åt din betydligt mer introverta partner.

    Nej skärpning!


    På vilket sätt är jag oschysst? Jag förstår inte varför jag ska må dåligt över att han inte uttrycker sin kärlek till sina barn? Ska jag sluta göra det till mitt barn för att de inte ska må dåligt eller vad vill du få fram? Syftar du på frågorna kan du läsa svar jag gett tidigare.
  • Anonym (TS)
    Anonym (S) skrev 2019-09-04 14:28:02 följande:

    Vilken dumhet!

    Det kan ju lätt bli så att du tjatar om det till dina barn så mycket att det tills slut blir svårt att tro på och att det enda sättet de vet om att du älskar dom är för att du tjatar om det men de glömmer se tecken på att du Visar det!

    Mina mamma har sagt en gång under hela min uppväxt att hon älskar mig, pappa har aldrig sagt det. Men jag har alltid kännt att dom gör det för jag har vetat att de finns för mig och ställer upp osv..

    Så döm inte din sambo, lär dina bonusbarn att det finns andra sätt än ord att visa sin kärlek på!


    Jag visar det också. På många sätt.

    Varför är det jag som ska lära bonusbarnen det? Det är väl sambon? Jag kan väl inte rå för att bonusbarnet känner som denne gör. Förmodligen finns en önskan om att höra det mer eftersom frågan kom. Mitt barn vet både genom ord och handling att jag älskar hen.

    Jag visar kärlek till mina bonusbarn också.
  • Anonym (TS)
    Limajo skrev 2019-09-04 14:40:40 följande:

    Jag hoppas verkligen pappan var med i den så kallade leken så han kunde fånga upp frågan och inte barnet blev sittandes där med ts medlidsamma blick på sig.

    Men av vad ts skriver misstänker att det inte var så. :(


    Pappan var med. Han sa inte att ord.
  • Anonym (TS)
    FuckGoggleAskMe skrev 2019-09-04 14:42:13 följande:

    Det låter som om du skapar problem där inga fanns. Tvinga inte på andra att säga som du, tolka detta som du etc. och projektera inte. Och nu är det största problem att du är ledsen?


    Jag tvingar ingen att säga som jag. Varför skulle jag göra det? Det är barnet som själv tagit upp frågan. Jag har inte tänkt på det innan. Varför skulle det vara ett problem att jag tycker det är sorgligt att barnet känner så? Det är ju barnet jag är ledsen för, inte mig. Barnet har uttryckligen undrat om denne verkligen är älskad efter som denne inte hör det. Det är inte något jag hittat på.
Svar på tråden Bonusbarnen vet inte om deras pappa (min sambo) älskar dem...