Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ingen barnlängtan??30+

    Ons 11 sep 12:08 Läst 0 gånger Totalt 33 svar
    Anonym (Yasmi­ne208)
    Visa endast
    Ons 11 sep 12:08

    Hej,


    Det är kanske lite konstigt att posta här..men vet inte hur jag ska förhålla mig till mina känslor...Är tillsammans med en man som är närmare 35-40 och jag är själv i samma ålder (+30), närmare 35 år. Vi har varit tillsammans i mer än 3 år...och jag känner fortfarande ingen barnlängtan. Är det här normalt? Självklart kan jag se mig själv i framtiden med barn och familj och vill såklart ha hela den biten och jag förstår att min biologiska klocka tickar på. Men varför känner jag ingen sån längtan med min sambo?

    Vi har inte heller pratat om barn och har knappt berört frågan. Dels för att jag själv inte tagit upp det (har knappat pratat om det med tidigare partners heller), så tanken har väl inte funnit där (mer än att man själv målat upp en bild i huvudet med barn i bilden - men varit ensam om det och motparten har inte varit på "samma nivå" eller sett samma framtid med en), dels har inte heller min sambo tagit upp frågan och det verkar inte vara något som berör honom heller. Jag vet inte varför vi inte kan prata om det här? Borde inte vi vara i en ålder där det snarare vore mer aktuellt att ta upp frågan än att inte göra det? Kan läggas till att vi båda har god ekonomi (jag i form av sparanden, men har inget fast jobb just nu) och sambon har en bra lön. Så ekonomin borde inte vara något problem.

    Är det för att vi varit tillsammans för kort tid för att komma varandra så nära att vi kan ta upp frågan eller är vi bara två omogna personer som inte kan beröra frågan med barn och det ansvar ett barn innebär då vi är för bekväma med vår nuvarande situation och vardag?

  • Anonym (Yasmi­ne208) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 11 sep 12:13 #1

    Varför jag skriver är väl också för att jag tycker att det är sorgligt att det är såhär...och vill väl heller inte gå miste om att bli förälder en dag. Samtidigt som jag inte vill tvinga fram ett barn - när barnlängtan eller känslorna inte finns där.

  • Anonym (Angel­ika)
    Visa endast
    Ons 11 sep 12:19 #2

    Att prata om inställning till barn, graviditet och barnlängtan är väl en av de viktiga sakerna som man måste prata om innan man blir ihop. Det är ju en klar dealbreaker om man inte har samma inställning.

    Har ni aldrig pratat om preventivmedel, abort, graviditet? Tar han för givet att du är skyddad? Varför det i så fall? Hur resonerar ni kring en ofrivillig graviditet?

    Jag tror inte det är något fel på din längtan eller så utan det känns mer som att ämnet barn är något ni båda helt undviker av någon anledning. Känns lite som att ni har olika åsikter om det och därmed inte pratar om det för att slippa ta ställning?

  • Anonym (Byt)
    Visa endast
    Ons 11 sep 12:20 #3

    Dags att byta partner då kanske?

    Eller så bara börjar du ta upp frågan och så kan ni diskutera om hur ni vill ha det, så kanske ni kommer närmare än lösning genom samtal med varandra?

  • Ons 11 sep 12:22 #4

    Barnlängtan och känslor finns ju där hos dig, annars har du aldrig skrivit denna fråga. Du vill ha barn innan det blir för sent. Det är ju det du känner just nu.

    Det måste väl ändå finnas stunder ni fått frågan om barn? (typ julafton med mamma) Vad har ni svarat då?

  • Ons 11 sep 12:23 #5

    Jag kan tillägga att känslorna brukar i regel dyka upp mer ju mer man pratar om det. Om du känner dig typ neutral i frågan är ju för att ni aldrig pratat om det.

  • Anonym (Yasmi­ne208) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 11 sep 12:40 #6
    Jag tror frågan togs upp kort när vi började dejta, t.ex. om någon av oss ville ha barn och då berördes det bara väldigt kort genom att det är något man vill ha men kanske inte just nu eller inom något år isåfall. (vilket känns helt naturligt för mig, för hur kan man säga att man vill ha barn omedelbart med nån som man inte känner eller precis börjat dejta?). Vi skyddar oss, så vi är på samma nivå där och kör väl oavbrutet ibland. Vet inte hur han förhåller sig till en ev. graviditet.
    Förhoppningsvis skulle han väl bli chockad, men glad hoppas jag? Men vet egentligen inte alls hur han skulle reagera. Har kanske fått frågan nån gång och svarat (jag) väldigt flyktigt på den att "min kusin har ju barn och det räcker med hennes" då jag känt så just där och då. Så ja - vi berör ju knappt frågan om barn.
  • Ons 11 sep 12:43 #7

    Har du möjlighet frysa ner dina ägg gör det. Vill din kille ha barn släpp honom eller ha kvar i förhållandet om han accepterar ditt val. Kan han tänka bli pappa längre fram hans killar funkar längre än kvinnans ägg. Det här är ngt som du måste ta ställning till.

    Jag vet att er finns kvinnir som har haft precis som du men längre fram har fått en biologisk klocka rejält!

    Jag skulle rekommendera dig frys ner dina ägg nedabs du är en bra ålder.

  • Anonym (Charl­otte68­)
    Visa endast
    Ons 11 sep 12:45 #8

    Mellan jag var typ 30 och 40 var jag ihop med en man. Vi berörde i stort sett aldrig barnfrågan. Vi var lika ointresserade bägge två. Och det låter ju samma i ert fall?

    Ett par år innan vi bröt upp sa jag »vi måste prata om barn«. Vilket vi gjorde i ca 10 minuter. Och bägge konstaterade att vi inte ville ha.

    Så jag tycker inte det är sååå konstigt att ni inte haft snack om det. Men vill du/ni ha barn är det väl på sin plats att prata om det förr eller senare. ;)

  • Ons 11 sep 13:17 #9

    Finns många kvinnor som blir gravida i senare ålder. Men det handlar om tur, anlag, hur starka generna är osv.

    Alla har inte den turen och få barn senare i livet för dem känner en biologisk klocka.

    Du är i en bra ålder. Frys ner dina ägg. Det är många som blir föräldrar runt 30.

    Ursäkta mina stavfel skriver för snabbt.

  • Anonym (Yasmi­ne208) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 11 sep 13:32 #10

    Hej igen,
    och tack för alla svar. Alltså jag är närmare 35 än 30...så är ju inte precis "ung" längre när det kommer till den biologiska klockan eller vad man ska säga. Anledningen till varför jag (?) svarade så angående kusinens barn när barnfrågan ställdes är ju för att ingen av oss berört frågan och ställer nån utomstående frågan (tex familj) så har jag inget bra svar, eftersom jag inte vet hur min partner förhåller sig till frågan. Och det är ju lite svårt att skaffa barn på egen hand? Min man är även som en mur när man försöker prata med honom, går inte att få något ur honom.

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll