Ingen barnlängtan??30+

Jag tror frågan togs upp kort när vi började dejta, t.ex. om någon av oss ville ha barn och då berördes det bara väldigt kort genom att det är något man vill ha men kanske inte just nu eller inom något år isåfall. (vilket känns helt naturligt för mig, för hur kan man säga att man vill ha barn omedelbart med nån som man inte känner eller precis börjat dejta?). Vi skyddar oss, så vi är på samma nivå där och kör väl oavbrutet ibland. Vet inte hur han förhåller sig till en ev. graviditet.

Förhoppningsvis skulle han väl bli chockad, men glad hoppas jag? Men vet egentligen inte alls hur han skulle reagera. Har kanske fått frågan nån gång och svarat (jag) väldigt flyktigt på den att "min kusin har ju barn och det räcker med hennes" då jag känt så just där och då. Så ja - vi berör ju knappt frågan om barn.

Tack för svaren. Det är väl egentligen lite den sitsen man är rädd för att hamna i...att när det väl blir dags eller känns rätt, så är det försent. Vad gäller framtiden så brukar vi inte prata så mkt om framtiden heller :( vilket är ganska tråkigt iofs, för tänker som du säger att man borde ha gemensamma drömmar eller något man drömmer om? Men känner iofs att jag rest mycket redan så är klar med den biten och vad gäller boende och jobb så bor vi ganska bra idag och vad gäller jobb, så är det inget som det kommer ske några större förändringar inom den närmsta tiden.pratar om ganska vardagliga saker annars och sånt som händer i vardagen. och håller med om att det låter konstigt att vi inte berört det "stora" ämnet. och jag är öppen för kritik och ser det inte som kritik då jag ställer mig själv samma frågor. Annars hade jag ju aldrig skrivit här. :/

Men är det inte såhär vardagen oftast ser ut? Man lever väl i verkligheten och inte i drömvärld eller värld som man hela tiden drömmer sig bort ifrån? Eller en värld där man ska drömma sig bort från vardagen? Det är väl verkligheten man lever i

Mannen har ett bra jobb med bra lön, som han drivs med. Själv har jag jobbat i flera år och har just nu en deltidsanställning som jag kombinerar med andra projekt. Har rest väldigt mycket under min ungdom och även när jag var liten. Så känner inte behovet av att resa så mycket längre. Vi bor i en fin bostad idag, så ser inte varför man skulle flytta när man har det bra redan? Har redan ett sommarhus och flera fastigheter. Kan tänka mig att skaffa ett sommarhus närmare där vi bor men ser inte vad det skulle tillföra då vi redan bor nära stan samtidigt som vi har nära till landet. 

Självklart planerar vi inför kommande semestrar och reser utomlands så ofta det går (men hur mycket kan man resa under en 7-veckors semester som man har i Sverige?). Våra planer är både långsiktiga och kortsiktiga (t.ex. renovering eller att uppnå andra typer av mål men tänker inte gå in på det närmare här).

Husbil lockar inte...att bila i Europa lockar inte heller då jag redan rest mycket i Europa. Och vad gäller resor vet jag inte hur mycket man behöver planera..när det enda som behövs är att boka boende och köpa flyg.