Hur ska jag hantera min svärmor??

Min man håller med mig och vi har haft otaliga samtal om detta, även hans äldre bror har tagit upp det med oss. Det är oftast min mans bror som ryter ifrån när han tycker att hon går förlängt. Tex. Säger han ?låt honom vara! Korrigera inte honom när han leker, det är hans som leker inte du!?, eller ?lägg dig inte i, det är inte du som bestämmer!?. Hon föreslog även att hon skulle ha vår son hos henne två dagar i veckan istället för att vara på dagis för att han vill lära honom att prata mer, gränslöst enligt mig.

Min man ringde till henne dagen efter vi varit hos dom och sa att hon måste respektera våra gränser och att om jag har sagt nej till vår son ang. någonting så är det det som gäller. MEN hon försöker in i det sista komma med dumma bortförklaringar, som att hon inte visste att jag sagt nej, sedan ändrades det till att hon tycker att han ska få leka med vattenslangen för att han vill eller det går inte att säga nej till sonen... när min man då stod på sig börjar hon gråta och säger att, ?ja, det är väl lika bra jag tar livet av mig då? och ?alla hatar mig? osv.... buhu.

Tilläggas bör att min syster tog sitt liv för fem år sedan så att hota med skälvmord så fort hon inte får som hon vill gör mig oerhört provocerad.

Jag känner bara att bägaren har runnit över och jag vill själv ryta ifrån för detta äter upp mig!

Tycker ni att jag ska ringa upp henne själv? Och vad ska jag isf säga? Hur hård får man vara gentemot sin svärmor?

Min man håller med mig och vi har haft otaliga samtal om detta, även hans äldre bror har tagit upp det med oss. Det är oftast min mans bror som ryter ifrån när han tycker att hon går förlängt. Tex. Säger han ?låt honom vara! Korrigera inte honom när han leker, det är hans som leker inte du!?, eller ?lägg dig inte i, det är inte du som bestämmer!?. Hon föreslog även att hon skulle ha vår son hos henne två dagar i veckan istället för att vara på dagis för att han vill lära honom att prata mer, gränslöst enligt mig.

Min man ringde till henne dagen efter vi varit hos dom och sa att hon måste respektera våra gränser och att om jag har sagt nej till vår son ang. någonting så är det det som gäller. MEN hon försöker in i det sista komma med dumma bortförklaringar, som att hon inte visste att jag sagt nej, sedan ändrades det till att hon tycker att han ska få leka med vattenslangen för att han vill eller det går inte att säga nej till sonen... när min man då stod på sig börjar hon gråta och säger att, ?ja, det är väl lika bra jag tar livet av mig då? och ?alla hatar mig? osv.... buhu.

Tilläggas bör att min syster tog sitt liv för fem år sedan så att hota med skälvmord så fort hon inte får som hon vill gör mig oerhört provocerad.

Jag känner bara att bägaren har runnit över och jag vill själv ryta ifrån för detta äter upp mig!

Tycker ni att jag ska ringa upp henne själv? Och vad ska jag isf säga? Hur hård får man vara gentemot sin svärmor?

Nu är det så att min son utreds för autism, vi har inte lämnat bort honom särskilt många ggr för det skapar en enorm stress hos honom som kan ta flera dagar innan det lägger sig.

Som jag skrev så har jag redan haft ett överseende med hennes beteende men det eskalerar bara. Hon har dessutom börjat tjata på min man att hon ska få ha honom hos henne en dag i veckan istället för att vara på dagis så att hon kan lära honom tala bättre (han är en ngt försenad i språket), svärmor är pensionerad lågstadielärare så hin tycker sig veta bäst.

Bara att hon ens föreslår det anser jag oerhört gränslöst. Jag känner mig så kvävd av hennes intrång i mitt föräldrarskap. Inte nog med att vi måste hälsa på stup i kvarten.

Jag tycker att det är obehagligt att säga ifrån för så blir hon sååå ledsen, gråter, ringer runt till alla andra släktingar och skyller ifrån sig.

Jag vill egentligen ha råd om hur man kan markera för henne på bästa sätt.

Jag kan inte annat än tycka det är gränslöst att hon tjatar om att sonen ska vara hos henne istället för på dagis där han trivs. Det är ett litet dagis och han är endast där mellan 09-14.

Det stora problemet är just för att så som hon ständigt utmanar våra gränser, och på ett så tydligt aggressivt sätt underminerar mig framför min son gör att jag inte kan lita på henne överhuvudtaget. Som tidigare nämnts så har jag haft stort överseende men det blir bara mer tydligt att det hon gör är av illvilja.

Ett annat exempel var när släkten hade samlats för att fira någons födelsedag, sonen kan bli orolig när det är lite stimmigt och han tycker inte om när andra rusar fram och ska gulla med honom. Vid ett tillfälle började han gråta, då gick jag för att ta upp honom men svärmor ställde sig i vägen för mig och sa ?låt honom vara han måste lära sig?, den gången bad jag henne flytta på sig och att jag tröstar min son när han gråter.

Även där reagerade min mans bror och markerade gentemot sin mamma. Min man såg inte när det hände.

Jag skulle kunna ta upp tusen liknande exempel. Jag förstår inte varför en utomstående, såsom farmor anser sig ha bestämmande rätt över någon annans barn??