Hur ska jag hantera min svärmor??

Ber om ursäkt för stavfel, jag såg inte dem förrän jag postat inlägget.

Du och din man måste diskutera. Hur ska er tid fördelas mellan olika släktingar, vänner, egentid? Att svärföräldrarna får en dag i veckan låter inte rimligt. Du mår ju inte bra. Men framför allt; Man ska inte träffa svärföräldrarna oftare än man vill. Din man kan träffa sina föräldrar utan dig ibland, om han vill träffas oftare.
Din man måste prata med sina föräldrar.  Han måste säga nej och stopp.
Om du inte lyckas övertyga din man eller svärföräldrarna struntar i vad han säger så måste ni ta hjälp av familjerådgivning. Svärföräldrarna dominerar er familj och ni måste ta tillbaka makten över era liv. Ni måste få verktyg så att ni kan sätta er själva och era behov först. Det är inte svärmors behov som ska prioriteras.

Snacka med din man om hur du känner

för din svärmor ...så att han vet.

Vill inte han vara en man och stötta dig eller reda ut det med svärmor så har du ingen skyldig het att åka dit överhuvudtaget.

Han måste förstå hur du känner och göra någonting åt det.

Ni er en familj som måste bestämma och ta era egna beslut och kan inte hon förhålla sig efter era regler så får svärmor finna sig i att inte träffa er så ofta.

Min man håller med mig och vi har haft otaliga samtal om detta, även hans äldre bror har tagit upp det med oss. Det är oftast min mans bror som ryter ifrån när han tycker att hon går förlängt. Tex. Säger han ?låt honom vara! Korrigera inte honom när han leker, det är hans som leker inte du!?, eller ?lägg dig inte i, det är inte du som bestämmer!?. Hon föreslog även att hon skulle ha vår son hos henne två dagar i veckan istället för att vara på dagis för att han vill lära honom att prata mer, gränslöst enligt mig.

Min man ringde till henne dagen efter vi varit hos dom och sa att hon måste respektera våra gränser och att om jag har sagt nej till vår son ang. någonting så är det det som gäller. MEN hon försöker in i det sista komma med dumma bortförklaringar, som att hon inte visste att jag sagt nej, sedan ändrades det till att hon tycker att han ska få leka med vattenslangen för att han vill eller det går inte att säga nej till sonen... när min man då stod på sig börjar hon gråta och säger att, ?ja, det är väl lika bra jag tar livet av mig då? och ?alla hatar mig? osv.... buhu.

Tilläggas bör att min syster tog sitt liv för fem år sedan så att hota med skälvmord så fort hon inte får som hon vill gör mig oerhört provocerad.

Jag känner bara att bägaren har runnit över och jag vill själv ryta ifrån för detta äter upp mig!

Tycker ni att jag ska ringa upp henne själv? Och vad ska jag isf säga? Hur hård får man vara gentemot sin svärmor?

Du kanske inte har förmedlat hela bilden till mig, men jag tycker nog det ligger i farmors roll att skämma bort sina barn lite extra.

Det är väl toppen om barnet/barnen kan få en härlig farmor som tycker om dem och vill ge dem en gränslös kärlek!

Jag önskar att min mor kunde vara lite mer som din svärmor, engagerad i barnen, busar och skojar och erbjuder sig att ta hand om dem mer!

Men du går igång på henne av någon anledning. Vad hon än säger och gör, verkar det vara fel. Känner du dig kanske hotad i din roll som mamma? Eller har du en otroligt strikt syn på barnens rutiner som du inte kan slita dig ifrån?

I vilket fall är mitt budskap att öppna upp ögonen för vilken omsorg din svärmor verkar ge till dina barn. Förstör inte barnens relation till sin farmor genom att själv gå i konflikt. Fundera över vad det är som egentligen ligger bakom din aversion mot din svärmor. Om det är så illa att du inte kan umgås med henne, så kan du kanske i möjligaste mån se till att du inte umgås men henne så ofta. Använd henne som barnvakt och njut av din lediga tid, så kanske du får upp ögonen för vilken resurs du har i henne!

Gud vad du förminskar TS problem!

Att du kommer dig för !!!

Jrockeyacoon - är du möjligtvis en bitter svärmor/ farmor?

Precis som flera andra skrivit så är din svärmors beteende helt oacceptabelt och absolut inte något du ska behöva ta. Om du känner att du orkar tycker jag absolut att du själv kan sätta ner foten och säga ifrån. Din partner har uppenbarligen försökt så gott han kan utan större framgång. Du kan vara precis så hård mot din svärmor som krävs för att hon ska förstå och acceptera dina gränser. Det kanske är läge att lägga kontakten med henne helt på is under någon månad så hon förstår vad konsekvensen blir om hon inte ändrar sitt beteende. Det kan behöva upprepas några gånger för varaktig effekt. En fungerande relation är antagligen i allas intresse men det kräver att dina gränser accepteras.

Din svärmor har passerat flera gränser för vad som är ok. Din man och du behöver ha en gemensam front mot henne. Bestämma i förväg hur ni ska hantera henne. Ta stöd av din mans bror också. Hur reagerar svärmor när han säger ifrån?

Vad gäller helgförmiddagar hemma hos henne stup i kvarten. Säg nej tack. Din man, eller ni två tillsammans får (återigen) förklara varför och åk inte dit.

Finns det någon svärfar? Vad säger/gör i så fall han?

Jaså... Vad är problemet med svärmodern enligt dig, då?

Att hon skämmer bort sina barnbarn?

Att hon vill umgås med sina barnbarn?

Att hon engagerar sig i sina barnbarn?

Att hon blir ledsen och gråter ibland?

Att hon påpekar att svärdottern inte är en dålig mamma?

Att hon ger svärdottern presenter som sannolikt inte är en pik, utan ganska normala saker som man ger någon med barn?

TS beskriver det som att svärmodern vill konkurera med henne. Jag tror att den känslan sätter punkten på problemet. TS har en inre känsla av att inte duga som mamma / alternativt en barnslig känsla av äganderätt som mor. Hon kan inte se till barnets behov, utan endast sitt eget. Hon behöver kunna sätta sig över den känslan och slappna av lite och ändra sin onödigt hårda attityd. Det är omöjligt för någon annan att ta över den viktiga rollen som mor, så hon oroar sig helt i onödan.