Hur ska jag hantera min svärmor??
Nu är det så att min son utreds för autism, vi har inte lämnat bort honom särskilt många ggr för det skapar en enorm stress hos honom som kan ta flera dagar innan det lägger sig.
Som jag skrev så har jag redan haft ett överseende med hennes beteende men det eskalerar bara. Hon har dessutom börjat tjata på min man att hon ska få ha honom hos henne en dag i veckan istället för att vara på dagis så att hon kan lära honom tala bättre (han är en ngt försenad i språket), svärmor är pensionerad lågstadielärare så hin tycker sig veta bäst.
Bara att hon ens föreslår det anser jag oerhört gränslöst. Jag känner mig så kvävd av hennes intrång i mitt föräldrarskap. Inte nog med att vi måste hälsa på stup i kvarten.
Jag tycker att det är obehagligt att säga ifrån för så blir hon sååå ledsen, gråter, ringer runt till alla andra släktingar och skyller ifrån sig.
Jag vill egentligen ha råd om hur man kan markera för henne på bästa sätt.
Jag måste gå emot flera här och säga att jag visst tycker att du kan prata med henne, hon är ju en person som finns i ditt liv och kommer finnas där så varför inte prata och försöka nå fram själv. Visst är det bra att din man också kan prata och stå upp för er som familj, men du måste ju med kunna prata med henne utan att han ska fungera som mellanhand. Hon känner säkert av dina känslor mot henne och hon kanske bildar sig en bild av dig som kanske inte helt stämmer.
Försök berätta om hur du känner och mår, jag tycker särskilt att du ska förklara hur det känns för dig när hon säger att hon ska ta livet av sig, för det tycker jag är det värsta av det du skrivit. Särskilt med tanke på din syster.
Visa att du har känslor och försök visa henne att du blir sårad. Ni kanske kan lösa en hel del.
Det är ju lättare med att längre fram sätta gränser på ett bra sätt när man känner varandra bättre och kan ha en respekt för varann.
Jag vet hur jobbigt det är men det kan faktiskt bli bra.