BF Juni 2020

Jag är kvar i gruppen och kommer ej att gå över till Facebook. Jag är i v.7 (6+2) nu. Fick se ett hjärta slå i veckan! Det såg fint ut so far. Men verkar som att jag ev har ett myom, vilket inte känns så lysande. Kunde undersökas närmre efter graviditeten... Å nu bara hålla koll så det inte växer snabbt.

Lulea123: jag förstår din oro... jag önskar också det fanns en snabbspolning...!!

Jag tror det lätt blir så att en känner mer oro när en haft mf och ffa MA tidigare.

Jag väntar ett tag med att kontakta mvc.. för mig känns det som en milstolpe att komma till 10+0 då moderkakan tar över mer. Jag har ju tyvärr erfarenhet av att ha sett hjärtan slå tidigare och sedan slutat slå. Så för mig känns inte det heller som en garanti. Antar jag tillhört d där få procenten då.

Har föresten haft ett illamående som hänger över hela dan, men ej spytt (har typ kräkfobi, kan knappt spy). Så illamåendet har ju påverkat en endel .Har nu fått Lergigan comp vilket underlättat en hel del.

Lulea123: Ja, tänk alla de år en som ung skyddade sig å nästan var rätt för graviditet. Å så blir det som det blir sen. Er resa verkar också ha varit lång och krokig... Håller alla tummarna för er! Visst är det en stor milstolpe att hjärtat börjar slå! Jag har några nedräkningar till olika milstolpar!

Det jag lärt mig med mitt bagage är att jag inte kan påverka utgången oavsett om jag oroar mig och mår dåligt, begränsar mig på olika sett etc, eller försöker leva något så när som vanlgt och försöka att inte oro mig så mkt. Utgången styr jag ändå inte över. En får försöka ha tilltro till att det en dag går vägen!

Norrlänningen89: Visst orkar vi läsa! Skönt att få ösa ur sig nånstans... Låter som en riktigt svår situation för dej. Såklart extra svårt också med tanke på att det inte var så här det var tänkt med tanke på att ni skyddat er... Du bör kunna få kontakt med någon annan om din nuvarande kontakt är sjukskriven. Kolla med kvinnokliniken också om det finns någon kopplad till dom som du kan rådgöra med!

Även om du mår dåligt nu är det ju heller inte säkert att det måendet skulle hålla i sig genom en eventuell hel graviditet. Det kan ju gå om sig.

Jag kan känna igen mig i det du skriver att kanske jag heller inte passar in i ett ?glatt gäng?, men samtidigt kanske det också kan finnas plats för alla...

Ta en dag i taget och hur du än gör kommer det ordna sig! Kram

Ja, nog är det en annan upplevelse för ens partner. Är nog mkt mer påtagligt för den gravide första tiden. Alla förändringar som sker i kroppen mm.

Jag har blivit så himlarns trött så så sätt är förändringen stor för min familj. Mannen får steppa upp en hel del. Å jag känner mig inte som någon vidare mamma just nu. Otroligt trött och det där illamåendet som ligger över en hela dan.. fy bubblan. Det väcker mkt tankar på vad en fett sig in på mm. Jag hoppas det ger med sig snart. Tär på en tycker jag.

Försök å samla kraft att ligga på mvc för att få kontakt.. Ring varje morgon! Du kan även ringa till kvinnokliniken för att få kontakt med en kurator som hjälper dig att bena i dina tankar å känslor!

Avsaknaden av känslor behöver inte betyda att graviditeten bör avbrytas. En kurator kan hjälpa dig att reda ut vad det handlar om.

Kanske det skulle underlätta för dej att få göra ett vul så att du åtminstonde får klarhet i antal foster..?

Jag hoppas att det löser sig till det bästa för dej! Kram

Här har du en till som också väntar 4:e. Våra barn är 9,6 och 2,5år. Har också haft svårt att ta till mig det hela då jag hade ett för mig otäckt mf i april å även hade två ma mellan tvåan å trean. Men nu har jag mått så dåligt i en vecka att det inte gått att blunda för att jag faktiskt är gravid. Men känns så tröstlöst om en ska må så dåligt nu å det kanske ändå inte går vägen. Så meningslöst liksom. Vill bara tiden ska susa iväg nu, men dagarna sniglar sig fram.

Ingen fler som har svårt för att spy? Jag vet inte vad det är med mig, men jag kan inte kräkas. Jag spottar spottar å sen när spyan kommer, liksom fastnar den i halsen å kommer inte ut. Såå jobbigt. Ursäkta detaljerna.

Så här har det varit för mig under många år så det är inget nytt.

Norrlänningen89: jag tror jag förstår hur du menar..

Jag menar verkligen inte att med mitt inlägg göra det jobbigare än vad det redan är för dej eller att för den delen inte bekräfta dina upplevelser.

Så olyckligt det blivit.. såklart det bara blir för mkt för dej. Utan stödet du haft så länge å ett mvc som ej tillmötesgår dina behov.

Jag skulle nog i vart fall blivit chockad i din sits, när ni nu använt skydd å allt. Vid mitt första MA reagerade jag som du beskriver nu. Jag blev helt avstängd. Det var nog den fullständiga chocken. Det tog lång tid innan någon ?riktig? reaktion kom. Å det var helt plötsligt en dag jag alls inte var beredd på det.

Åh.. lider med dej!! Har gjort två vul. Fick också besked vid första att det ej såg normalt ut.. syntes ens ingen graviditet, men något annat obestämbart. Sista mens 6/9, men vet jag har långa cykler och kände mig rätt säker på äl pga tempning osv. Andra vul?et såg d bra ut å kunde i vart fall konstatera inget utomkveds.. + hjärta som slog. Men den där mystiska uppklarningen fanns dock där då med. Kanske ett myom?

Har du fler vul inplanerade eller nöjde dom sig med senaste?

Oj, så nervöst med den väntan. Hoppas det sköter sig självt å att den kvarvarande hinnsäcken växer på som den ska. Har ni tvillingar i släkten?