• Tor 26 sep 2019 12:53
    569 visningar
    19 svar
    -1
    19
    569

    Hjälp mig att kommentera i min blogg

    Har skrivit två inlägg. Och vill så gärna ha svar på mina frågor. Snälla kommentera i bloggen så jag kan fortsätta med nya inlägg efter respons.

    https://blogg.loppi.se/lenis19/

    Skäms

  • Svar på tråden Hjälp mig att kommentera i min blogg
  • Tor 26 sep 2019 12:57
    #1

    Du får ställa frågorna här istället för att fiska efter läsare....

  • Tor 26 sep 2019 13:11
    #2

    Jo men det blir så långt inlägg. Måste läsa texten för att kunna svara på min fråga.
    Jag är mest intresserad av svaren på texten. Hm du måste läsa för att förstå vad jag menar. Skäms
    Men visst kanske min fråga hamnade på fel forum.

  • Tor 26 sep 2019 14:31
    #3

    En jäkla massa reklam där!

  • Tor 26 sep 2019 14:40
    #4
    Förvånad haha är det? Ok tyvärr kan jag inte göra nåt åt det Glad
  • Tor 26 sep 2019 16:18
    #5

    Kopiera in texten här så ska jag läsa den och ge dig ett svar om det går :)

  • Tor 26 sep 2019 16:37
    #6

    Haha va roliga ni är.. Flört ok säg att ni är lite nyfikna. Är ni emot bloggar?

    Jag vill ju bara ha kommentarer på lite tankar Glad
    Det innebär inget tvång att fortsätta läsa min blogg. Så nja fiskar inte efter läsare men jag fiskar efter era tankar kring mina frågor.

    Ok läs inläggen, det är två st och kommentera här om det gör saken enklare. Drömmer

  • Tor 26 sep 2019 16:53
    #7

    Ja, jag är emot bloggar där jag måste skaffa ett konto för att kommentera, men antagligen inget viktigt i bloggen eftersom det inte går att kopiera och skriva in det här.

  • Tor 26 sep 2019 18:04
    #8

    Jaha ok. Visste inte att man måste ha nåt konto för det. Har inte hört att det varit så på tidigare ställen. Rynkar på näsan Men förstår dilemmat.
    Hm ska se om det går att ta bort. Lär ju i för sig inte kunna göra det själv men alltid lär man sig nåt.
    Roligt att ni går in o kommenterar här när detta är ett forum om bloggliv. När man inte gillar varken läsa eller kommentera bloggar vill säga Skrattande

  • Tor 26 sep 2019 18:18
    #9

    Det står inget om nåt konto eller inloggning för att kommentera. Har inte bockat i nåt sånt iallafall Skäms

  • Lör 28 sep 2019 06:43
    #10

    Det värsta alla vet är folk som lockar till sin sida.

    Skriv här om du har ett problem eller dröm vidare om din blogg. Finns många därute som söker läsare...dream on...du bli inte den nya blondinbella eller vad dom nu heter...

  • Lör 28 sep 2019 09:06
    #11

    För er nyfikna:

    "Lenis värld

    Lenis värld

    Toggle navigation

    Bloggen omfattas inte av utgivningsbeviset på loppi.se.

    lenis19

    Lenis värld

    Annons

    25 september 2019 15:13

    Leva fri men i ständig rädsla

    Okategoriserade

    Jo, för några år sen så fick jag två val. Antingen fly och leva gömd i massa olika kvinnojour fixade hem eller leva i frihet men vara ständigt rädd. Jag valde frihet. Ville inte lämna min familj och mitt liv som jag byggt upp. Men jag valde också att leva med mardrömmar och ständig rädsla.

    Jag var förbannad över att det var jag som var tvungen att välja och inte han. Han som gjorde mig illa på alla möjliga sätt. Han skulle gå fri och ha sin familj och livet han byggt upp.

    Det hela började med att jag va ung, oerfaren och väldigt känslig. Hade dåligt självförtroende och självkänsla. Men framförallt för att jag kände mig ensam. Ofrivilligt ensam. Då hamnade jag på olika chatforum på nätet som det va på den tiden. Började prata med en kille där, som visade sig vara betydligt äldre än mig och dessutom suttit inne. Tänkte inte mer på det då. Det berättade han ju senare för att vara helt ärlig mot mig.

    Vi gick ut några gånger och jag kände väl inget speciellt med honom då förutom att jag tyckte det va spännande och framförallt att inte vara själv.

    Han var väldigt charmig o generös. Bjöd på middagar och lagade alltid god mat. Träffade hans familj och släkt. Han ville inte riktigt vara hemma hos mig eller träffa min familj. Varningstecken 1.

    Han ville alltid vara med mig. Ville helst inte att jag skulle gå någon annanstans som t ex hem efter jobbet. Varningstecken 2.

    Men första året gick väl smärtfritt vad jag kan komma på. Sen började det. Det första var ju det manipulativa sättet. Psykiska misshandeln. Trycka ner mig ännu mer. Få mig att må ännu sämre. Sen kom puttandet. Som till slut blev hårdare och hårdare. Tryckte ner mig i sängen. Och till slut slag, sparkar.. flera mordförsök.

    Hotade med kniv, strypning, kvävning med kudde. Höll mig instängd. Allt detta har hänt inom loppet av ca 8 år. Kommer inte ihåg exakta datum eller hur mycket av det som hänt under samma tidpunkt.

    Har polisanmält en gång. Olika saker under samma anmälan. Men på grund av rädsla så gick jag tillbaks. Till slut så kom vändpunkten som gjorde att jag tog tillfället. Men som sagt, jag valde att avsluta relationen men med ständig rädsla. Rädslan att en dag inte finnas mer eller bli skadad.

    Varför är det jag som som ska vara rädd?

    Varför är det jag som ska fly?"

  • Lör 28 sep 2019 09:14
    #12

    Största felet är du gör polisanmälan och sen går tillbaka, då har du visat allt är acceptabelt

  • Sön 29 sep 2019 16:31
    #13

    Jo absolut. Det va inte tanken heller att gå tillbaks efter polisanmälan men rädslan efter vad som händer sen blev för stor. Nu lyckades jag ta mig ur men den stora frågan är när kommer bakslaget till det. Det kommer alltid att hänga kvar pga att han aldrig kommer släppa taget. Han har försökt kontakta mig på flera olika sätt genom åren.

  • Sön 29 sep 2019 16:35
    #14

    Varför dras du till män som uppenbart är losers? Jobbar du ngt med dig själv?

  • Sön 29 sep 2019 16:52
    #15

    Ja det har väl varit ett bekräftelse behov. Inte riktigt förstått det egna värdet man har. Velat ha det alla andra har. Ung och dum. Man kan relatera till många saker.

    Men mina inlägg eller två stycken jag skrivit hittills handlar om att jag vill ha upp saker i diskussion. Och ja, hade absolut kunnat göra det på andra sätt än skriva blogg men det va väl också ett sätt att spy ut saker. 

    Andra inlägget handlar om ensamhet och inte passa in.

    Och jag jobbar fortfarande på självkänsla och självförtroende. Men bakslag efter bakslag med "vänner", människor i lag gör att man börjar ifrågasätta sig själv. Vad gör jag för fel?

    Och som man ser på tråden så är inte alla människor så trevliga och förutsätter  att man vill bli "blondinbella". Seriöst jag är ingen fjortis längre.

    Är en vuxen människa med inte så roliga erfarenheter..

  • Sön 29 sep 2019 16:56
    #16
    mrsnr1 skrev 2019-09-29 16:52:24 följande:

    Ja det har väl varit ett bekräftelse behov. Inte riktigt förstått det egna värdet man har. Velat ha det alla andra har. Ung och dum. Man kan relatera till många saker.

    Men mina inlägg eller två stycken jag skrivit hittills handlar om att jag vill ha upp saker i diskussion. Och ja, hade absolut kunnat göra det på andra sätt än skriva blogg men det va väl också ett sätt att spy ut saker. 

    Andra inlägget handlar om ensamhet och inte passa in.

    Och jag jobbar fortfarande på självkänsla och självförtroende. Men bakslag efter bakslag med "vänner", människor i lag gör att man börjar ifrågasätta sig själv. Vad gör jag för fel?

    Och som man ser på tråden så är inte alla människor så trevliga och förutsätter  att man vill bli "blondinbella". Seriöst jag är ingen fjortis längre.

    Är en vuxen människa med inte så roliga erfarenheter..


    Fast vill du ha andras tankar angående dina problem så får du skriva om det här. Jag kan inte tala för alla, men jag själv är inte det minsta intresserad av några bloggar. Eller att följa någons liv på nätet.

    Dem jag vill följa, dem följer jag på Facebook.
  • Sön 29 sep 2019 17:07
    #17

    Jo visst. Bloggen är väl i för sig mer för mig själv. Men förstår vad du menar. Det var väl lite lättare bara o skriva längre inlägg med frågor där. Än skriva tusen långa inlägg här för att förklara vad jag menar med mina frågor och dessutom sitta o kategorisera dessa frågor till olika forum för att få svar.
    För nånstans i det hela hänger allting ihop. 

  • Sön 29 sep 2019 18:27
    #18
    +1
    mrsnr1 skrev 2019-09-29 17:07:22 följande:

    Jo visst. Bloggen är väl i för sig mer för mig själv. Men förstår vad du menar. Det var väl lite lättare bara o skriva längre inlägg med frågor där. Än skriva tusen långa inlägg här för att förklara vad jag menar med mina frågor och dessutom sitta o kategorisera dessa frågor till olika forum för att få svar.

    För nånstans i det hela hänger allting ihop. 


    Tycker det skulle vara så enkelt för dig att kopiera in dina blogginlägg här. Är inte alls krångligt, och du ser ju vilket mottagande du fått här genom att bara skriva på bloggen.
  • Sön 29 sep 2019 18:29
    #19

    Men jag kan hjälpa dig. Tror faktiskt du får mycket bättre svar såhär. Här kommer hennes andra inlägg:

    "Jag är en helt vanlig mamma. Inte en instagram-vänlig, flaschig, alltid modell stylad, bloggande mamma.

    Jag är inte kamera vänlig, modell-mamma med snyggaste kroppen i hela världen som man ska ta bilder på från alla vinklar. Avundsjuk, ja absolut! Bitter, nä inte så mycket. Jag vet ju varför jag ser ut som jag gör. Jag älskar inte min kropp eller mitt utseende men jag får nöja mig tills jag orkar träna upp den igen.

    Så jag är en helt vanlig mamma med brister och bra sidor också.

    Det som faktiskt stör mig mest är att jag inte blir accepterad av andra. Jag är inte populär. Jag behöver inte vara populär men vore trevligt om jag också kunde få vara en kompis. Eller en av de andra fruarna som blir bjuden på tjejkvällar och annat roligt.

    Har insett att det inte är fel på mig men troligtvis mitt utseende som gör att folk inte kan umgås med någon som är lagom ful. För det är ju oftast de snygga eller modell-snygga som blir kompisar med varandra. Och jag platsar inte in.

    Jag är inte otrevlig eller nåt. Jag är en glad prick med sjuk humor och ja, kanske lite för ärlig ibland men va sjutton fråga inte om du inte vill veta sanningen.

    Så berätta, vad är det som gör att man inte platsar in längre bland kvinnor eller män för den delen?

    När det kommer till män så tror väl de att man alltid är intresserad. Jag är inte intresserad. Jag har en man. Det räcker. Varför kan inte en kvinna bara tycka att det är trevligt att umgås med en man utan att behöva ligga? Och där också så är de snygga tjejerna alltid de som är så mycket mer intressanta att umgås med. Varför?

    Jag är inte korkad på nåt sätt. Jag har sjuk humor och folk skrattar oftast i närheten av mig men jag får inget mer. Jag vill också ha bekräftelse. Genom att kanske få ha en kompis eller två. Detta är ingen dejting blogg, där jag letar efter kompisar nu utan jag vill bara ha upp en diskussion. Hur funkar det för er?

    Och nu förväntar ni er en bild på mig men ska förklara det i nästa inlägg ????"

Svar på tråden Hjälp mig att kommentera i min blogg
Logga in
Bli medlem