V 37, 3. barnet, overklighetskänsla och panikkänsla

Åh vad jobbigt att känna så. Har det kommit nu mot slutet av graviditeten eller långt tidigare?

Har inte erfarenhet av samma men är också gravid i v 37 med tredje barnet. Men här var det planerat. Har du pratat med bm om dina känslor? Jag tror det kommer bli jättebra när bebis väl kommit, och två storasyskon finns som säkerligen vill hjälpa till och engagera sig i sitt nya syskon.

Jodå, vi sitter i samma båt. Vecka 37, barn på 11 och snart 7 år. Overkligt är bara förnamnet - känner mig inte beredd på detta... stundtals lite förväntansfull, men oftast känner jag mig orolig.

Bara ta det lugnt och tänk inte så mycket på detta.Prata med andra mammor.Se glädjen i dina barn att få ett syskon.Det är som det är.

Väntar oxå 3:an, är i v 28 nu, var typ inte planerad. De andra två är 5 och 8 år, känner igen mig i dina ord. Tänker själv ibland ?man vad har vi satt igång?. Samtidigt så är vi ju superglada för vår lilla som kommer. Tror det inte är helt ovanligt att hjärnan spökar lite! Se om du kan få något att prata med via din BM om det inte släpper. Lycka till, hoppas allt går bra!!

Tack :)

Så skönt höra andra känna liknande känslor.

Jag pratade med en väninna igår som också bekräftade mina känslor och det hjälpte verkligen.

Phu idag är det mer fysiska krämpor.. känner att mat står så högt i magsäcken, får det liksom inte ner... sura uppstötningar hela tiden, urk. Hoppas magen snart sjunker ner lite..

Tack :)

Så skönt höra andra känna liknande känslor.

Jag pratade med en väninna igår som också bekräftade mina känslor och det hjälpte verkligen.

Phu idag är det mer fysiska krämpor.. känner att mat står så högt i magsäcken, får det liksom inte ner... sura uppstötningar hela tiden, urk. Hoppas magen snart sjunker ner lite..

Exakt så mår jag! Gråter mig till sömns ibland och förstår inte vad vi gett oss in på. Vi väntar oxå tredje barnet och har ångest över allt som komma skall :( fy vad det är jobbigt!!!

Jag väntar fjärde barnet, men det är min mans första. Jag har mått otroligt illa den här graviditeten och är bara i v 13. Känner mig inte ens glad längre, bara nedstämd och ?sjuk?. Min syster som var 4 veckor längre än mig fick veta på KUB att hon fått missfall och nu är jag rädd att det ska hända oss och att det på nåt sätt är mitt fel för att jag inte varit gladare. Har KUB om en vecka.

Sedan är jag så rädd för att inte bli en bra mamma åt det här barnet. Mina stora barn är 14, 10 och 8. Med dem orkade jag leka och vara ute på lekplatsen, men nu har jag en utmattning i bagaget med. Orkar verkligen ingenting Nu när jag mår så illa och är så rädd för hur det ska bli när barnet kommer.

Förstår att du inte orkar när du mår fysiskt dåligt. Konstant illamående suger verkligen energi. Det kommer gå över, glöm inte det! Och tänk på att du har tre äldre barn som kan leka med och stimulera det yngsta syskonet, ta med hen till lekplatsen, vara barnvakt några timmar när den lilla är typ två år. Der kommer gå bra :)

Tack snälla du. Jag hoppas att jag kommer att känna mig lite mer hoppfull efter KUB om en vecka. Det enda jag känner nu är illamående känns det som :-/