V 37, 3. barnet, overklighetskänsla och panikkänsla
Är gravid med nr 3, som inte var 100% planerad, de andra barnen är 7 och 10.
Var osäker på om vi skulle fullföra men valde att göra det.
Nu sliter jag med overklighetskänsla att vi verkligen ska komma hem med en livs levande bebi och ett barn som ska växa upp. Det finns ju inget alternativ nu så tankarna är bara dumma men de är där. Någon som känt samma tabukänslor? En ånger för vad man satt igång som inte går att ångra?
De stora barnen är glada, mannen är nog lite som jag väldigt overklig känsla att börja om igen.
Hoppas någon kan skriva något igenkännande..