Solskenshistorier - ni som överlevt missbruk i relationen!!!! Snälla berätta hur ni gjorde och hur det är nu!

Problemet är väl att många missbrukare som lyckas bli rena, får återfall ibland. Det hör liksom till. Orkar partnern det? Beror på hur jobbigt det har varit innan, om man har barn ihop eller inte osv. Men att leva med en missbrukare är inte lätt och generellt inget jag rekommenderar. Många barn far illa av att växa upp i hem där den ena föräldern är beroende och den andra medberoende, vilket tyvärr inte är ovanligt. Medberoende kan vara lika skadligt som beroende. Vuxna kan välja. (Att lämna eller söka hjälp). Barn har inget val. Tänk på det. Så det finns tyvärr få solskenshistorier som varar över tid. Men visst, har någon varit nykter i tjugo år är det ju en annan sak. Dessa fall finns också.

Att kalla någon som lämnar en missbrukare för egoistisk är varningsflagg bara det. Var och en måste själv avgöra vad de orkar med. Många som älskar sin partner har redan kämpat och kämpat och är på väg mot avgrunden när (0m) de slutligen lämnar. Medberoende är inget att leka med och inget som ska uppmuntras. Särskilt inte om det finns barn inblandade. Man kan inte bara fokusera på missbrukarens behov. Omgivningens behov då? Visst, om partnern lämnar för minsta lilla kan man ifrågasätta hur starka känslorna egentligen var. I ett bra förhållande ingår att stötta varandra, att kämpa i nöd och lust. MEN till en viss gräns och det får inte bara gå åt ena hållet. Missbruk, psykisk sjukdom mm, är inte att leka med. Partners som är medberoende eller på väg att bli det, har också mycket svårt att veta var gränsen går. Det sista de behöver få höra är att det är själviskt att lämna.