Gränslös mamma - och nu måste jag klara av att respektera barnens gränser
Hej! Jag har en liknande situation som dig, hade två föräldrar som båda två var ganska så gränslösa. Lite annorlunda situation än dig. Ungefär så här: Min mamma läste också mina dagböcker och oroade sig ständigt över mig, lade sig i mitt liv. Jag kände ända upp i vuxen ålder att jag hade någon sorts redovisningsskyldighet för henne. Jag har berättat allt för henne genom åren, varit som en öppen bok. Det har känts (och känns ibland fortfarande) som om jag måste vara hennes bästa vän, som om jag och mitt syskon är allt hon har. Hon är ensamstående och har varit det i tjugo år. Vår relation är nära, men har varit gränslös till och från. Numera, när jag är medelålders, har jag börjat sätta mer hårda gränser mot henne. Min pappa däremot var gränslös på ett annat sätt. Han var sexuellt gränslös, men inte på det sättet att han var pedofil. Han respekterade inte mina fysiska gränser som flicka så bra, tog i mig på ett sätt jag inte tyckte om, klämde om mina bröst och skrattade när jag började få bröst, kramade mig fast jag inte ville, kommenterade min kropp när jag kom i puberteten. Det kändes ofta som om jag bara var en fysisk förlängning av honom. Han var en mycket dominant pappa. Honom har jag haft en mer komplicerad relation till än till min mamma, och periodvis har vi inte haft någon kontakt alls. Jag har också gått i samtalsterapi i flera år och brottats med ångestproblematik. Mår bra idag dock. Jag har också svårt för närhet och associerar närhet med gränslöshet. Jag har en sambo och ett barn. Det är enormt svårt för mig att sätta gränser, både gentemot min sambo och mitt barn. Jag har aldrig fått lära mig det. Jag försöker öva varje dag. Övar mycket på att sätta gränser gentemot andra än bara dom i familjen. Och så går vi i parterapi, jag och min partner, delvis pga detta. Du är inte ensam.