Sista besöket hos specialistmödra idag . 17 dagar kvar och bebis kommer väga ca4kg om jag går hela tiden ut (hoppas inte det är tungt nu) lite i överkant för mkt fostervatten men tydligen något som ingår när man fått grav diabetes . Men nu har de släppt mig och här sitter jag nu med slempropp på pappret efter varje toa besök och bara väntar på att det ska dra igång ordentligt . Hoppas på snart , det är varmt nu.
Alltså jag undrar hur jag ska kunna dölja den här graviditeten flera veckor till.
Mina tidigare graviditeter har det varit tidig vår när jag varit mellan v 6-12 så det har liksom inte varit ett problem att dölja magen under bylsiga kläder och tights med hög midja, men nu....30 grader i skuggan och man vill helst ha så lite kläder som möjligt. Inte lätt att dölja svullen mage under linne och shorts.
Om tre veckor åker vi dessutom till sambons hemland vid Medelhavet och jag vill helst inte att barnen ska få veta något innan vi är hemma igen. Blir en vecka av lögner ;).
Hur gör ni/har gjort för att undvika frågor och framför allt, några universaltips på klädesplagg som kan dölja kulan? :)
Lager 157 har one size klänningar i tunt tunt tyg . Perfekta för att gömma en liten mage el visa en stooooor som min .
Klänning som hänger rakt ner från brösten o sådana toppar o tunikor tex.
Hej alla, är i v 34+4 idag.. varit skonad från gravidkrämpor förutom lite andnöd till och från och lågt blodtryck med matthet oftast på FM, som en effekt av det.
Läg i sängen med sonen och åt en morot i går kväll. När han somnat fick jag halsbränna men sedan när jag ställde mig upp så kommer det mängder med magsaft i flera omgångar. Sjukt ont i halsen då det var så surt. Höll på ett tag och ringde till slut 1177 vid midnatt och de säger att det troligtvis är bebisen som trycker mor magmunnen (reflux el dyl heter det). Hoppas det är övergående men det har kommit tillbaka lite nu ikväll. Då har jag inte ätit samma mängder jag brukar, får liksom inte i mig lika mkt plötsligt. Det är obehagligt för det är inga kräkreflexer som utlöses det bara kommer upp och smakar fruktansvärt starkt. HOppas jag slipper dras med detta 5 veckor till innan det är dags!
Legat inne sen igår kl 11 då vattnet gick och började blöda . Efter 12 timmar på förlossningen utan action så åkte vi upp på bb för att *sova. Nu väntar vi på att bli hämtade tebax till förlossningen för en igångsättning . Nervös nu . V 39 , 38+0 idag .
Tack alla och ja efter en mindre rolig förlossning i måndags som startades kl 14 och va över kl 17.05 kom våran Minelle till världen . 3335g och 49cm kort . Hon är underbar efter ett hemskt dygn . Med respekt för andra härinne som jag vet har förlossningsrädsla går jag ej in på detaljer . Allt sköttes fel från början bara . Vi är nu hemma och myser och ikväll kommer en utav hennes storasystrar som har längtat ihjäl sig .
Stort grattis till Minelle! :)
Hoppar gärna in här om ok :) Strax över 40 och i vecka 5 med 2:a barnet. Rätt nervös så här tidigt i graviditeten..
Tack & grattis! :) Är det första eller finns syskon?
Jobbigt med illamående! Jag är mest trött och vill vila hela tiden. Samtidigt som jag inte vill gå upp över 20 kg som förra gången, så är ute och promenerar och tränar lite med Mamma Gravid-appen..bara någon övning om dagen.
Svårt att hålla sig ifrån sötsaker :)
Var på inskrivning på MVC idag. Är i v 7+0 enligt ÄL, men bm flyttade mig bakåt ett par dagar.
Plötsligt blev graviditeten så verklig. Har försökt hålla distans pga min oro att något ska gå snett. Känns som att jag inte kan glädjas helt och hållet, att oron för missfall ligger som en tung blöt filt över känslorna.
Ni förstår säkert vad jag menar. :)
Hursomhelst så gick allt fint! Har bokat privat UL om 12 dagar och ska göra KUB runt andra veckan i augusti. Sen får vi ta det därifrån med ev NIPT osv.
Nu vill jag bara att tiden ska gå snabbt så jag kan börja njuta av denna, min allra sista graviditet, på riktigt!
Håller alla tummar och tår att även du får komma hit till bebisbubblan där man tappar bort tiden och undrar om det är natt eller dag . Jagminns hur orolig jag va fram till 12 v , kub och rul. Vill inte påstå att denna min sista grav va mysig men nu är hon ju här och sover o äter mest . Tur det eftersom jag fortfarande inte återhämtat mitt hb trots 4 påsar blod o en påse järn. Men hon får mig att må bra och min sambo som är min hjälte och största kärlek ska vi inte tala om han är en klippa i allt detta .
Alltså den här oron...man blir galen! Är i v 7+5 idag och tycker att jag mår "för bra". Brösten har ömmar från och till hela tiden, lite mer vissa dagar och nästan ingenting andra. Försöker att inte lägga så stor vikt vid det. Men nu tycker jag att även att halsbrännan jag känt och obehaget när jag blir för hungrig, blivit mindre. Inget illamående än heller (bara svagt, svagt ibland) vilket jag fick den här tiden de andra graviditeterna.
Ingen som helst blödning och molvärk som vanligt, men jag vet ju att det kan avstanna utan att stötas ut.
Försöker tänka rationellt, men det är så svårt. De svarta tankarna är där och tar över.
En lång vecka kvar till UL. Kan just nu inte glädjas överhuvudtaget.
Ni som också är eller har varit gravida med en sladdis, upplevde ni den här senaste graviditeten efter 40, som annorlunda mot de andra?
Jag är 45 och är i v 36+1. Jag har varit sjukt orolig. Hör till antar jag, fick dock ett missfall innan så det gjorde inte saken lättare. Min oro försvann lite efter NIPT och sen efter RUL. Håller tummarna för dig!
För mig började det bra. Ingen oro. Men när blödningarna började o det sedan konstaterades för lite vatten kom ju de. Å nu vågar vi inte försöka igen pga det. Skulle bli en enda lång oro. Hade jag varit yngre och inte haft tre barn redan hade vi nog tänkt annorlunda.
Hej! Idag var jag på min numera varannanveckaskontroll, V 36+2, och denna gång var lilltjejen längre ner med huvudet, fixerad. Detta har jag också känt av sista veckan då det börjat trycka och ila nedåt. Dags att börja förbereda sig på att saker kan hända snart. Beräknad till 2 aug, men mitt andra barn (det senaste) kom 12 dgr innan beräknat.
Gjorde UL idag i v. 8+5 och det konstaterades att det lilla hjärtat inte längre slog. Det hade nog avstannat ca v 7+1, så nu väntar jag bara på det oundvikliga.
Känns ledsamt och deppigt just nu. Har inte stort hopp om att lyckas bli gravid igen heller. Kanske orkar vi försöka en gång till, vi får se.
All lycka till er som fortfarande väntar på era mirakel!
Hej på er! Här är det tungt. Går in i v.33 strax och känner mig som i v.40. Värst är alla sammandragningar/förvärkar. Har en lättirriterad livmoder enligt BM. Haft hysteriskt med sammandragningar sedan v.28 och varit in och kontrollerat dem på förlossningen två ggr. Ingen påverkan på tappen som tur är!! När de kopplar upp CTG syns inte alltför mkt utan det är när jag byter läge som de dyker upp, eller om jag sitter upp för länge... inte liggandes. Skulle vilja säga att jag har flera sammandragningar i timmen även om jag försöker ta allt i slowmotion. Även om jag inte har en sammandragning är magen stenhård mest hela tiden...det gör att det är mer eller mindre omöjligt att ta ens en kort prommis. Det trycker då bara nedåt och mittsektionen av kroppen känns som bly. Så frustrerande för jag behöver verkligen komma ut o röra på mig för att psykiskt må bra. På måndag ska jag på TUL som tur är. Får se vad de säger om hur bebisen mår osv. Jag har sjukskrivit mig själv just nu..klarar inte att sitta på kontorsstol och jobba samt sover knappt på nätterna. Hur ska jag palla 7 veckor till? På nåt sätt gör man det! Det är värt det när vår efterlängtade bebis kommer sen!! Just nu känns det som om min livmoder är halvkass. :( Sen tillkommer ju att bebis har rumpan upp i revbenen (aj), halsbränna och domningar och värk i höfter/ben och blygdben.
Går det att väcka liv i den här tråden tro? Någon 40+ som är gravid just nu?
Är själv i v. 11+3, 5:e barnet (sambons första), 47 år.
Plussade igår absolut inte planerat men har ändå varit en dröm för mig att få barn igen.
Galet men sant, jag fyller 46 i år.
Var på akuten i februari med kraftiga magsmärtor som sammandragningar och magen var enorm. Men de såg inget foster på ul och läkaren sa dessutom att min verkstad var stängd då mina äggstockar var så små att de knappt syntes.
Men, nu plussade jag plötsligt efter att ha känt mig skum, illamående till o från, frusen, varm om vartannat. Trodde jag var på väg in i klimakteriet. Har även funderat på att ta kontakt med nån klinik bara för att få hjälp att bli gravid, men är för gammal för att de ska göra det.
Men här är jag nu, gravid på naturlig väg och det känns underbart härligt, spännande men också superläskigt och oroligt. Jag har ju 5 barn sen innan. Men de är ju alla stora idag. Yngsta blir 16 år. Det är längesen jag var gravid och jag känner mig som en förstföderska.
Orolig att nåt ska gå fel nu under graviditeten, eller efter födseln med barnet.
Ringde och bokade tid för inskrivning på mödravården idag men fick tid först den 20 september. Magen är ganska stor redan och jag har haft jättelite eller knappt ingen mens på de senaste 2 månaderna så vem vet hur långt gången jag kan vara?! Jobbigt att inte veta.
Sen är man rädd för alla fördomar. Vad ska även mina egna vuxna barn o ungdomar tycks o tänka?! Oavsett så är jag lycklig och stolt över det lilla som växer i mig just nu.
Åkte till gynakuten och gjorde ul. De kunde inte se nåt där utan fick ta blodprov. Svaret visade gravid v 5. Nytt blodprov inom 48 timmar.
Igår kväll kom molande ryggvärk och lite menssmärta i magen samt brun flytning. I morse kom en blödning på papper och inte så mycket mera. Jag antar att det är kört nu! =,(