Har socialtjänsten som rutin att alltid starta utredning ifall de får reda på att ena föräldern har npf diagnos?

Nej, man räknar inte med gamlingar som inte har någon diagnos. Man räknar med alla som har fått en KONSTATERAD diagnos.

Du har helt fel.

Va, hur tusan räknar du nu? 0,5-1 % _av befolkningen_ har en diagnos säger du, och då har man bara räknat med de som HAR en diagnos????? Då borde det ju vara 100 % som har en diagnos.

Mycket märkligt sätt att räkna.

Mitt råd är ändå att göra allt för att stå på god fot med soc. Jag har sett så många fall av inkompetens hos dem . Jag känner flera familjer som blivit så illa behandlade samtidigt som soc kan helt strunta i knarkare som behöver hjälp och så uppenbara fall med barn som utsätts för hedersvåld. Men det är lättast att ge sig på ofarliga familjer.

En nära vän till mig är socionom på familjeenheten. Ofta oroar jag mig för hennes klienter. Jag älskar henne som vän, men hon är inte lämplig i sitt arbete. Hon är 26 år och har jobbat ett år, hon har inga barn och har nog aldrig ens barnvktat. Hon kan beskriva situationer med barn(ej från arbetet!) och verkligen inte fatta varför barnen beter sig som de gör. Jag är förälder och jan direkt säga "det lär bero på det och det" och hon svarar "ja, men precis så är det ju!" Hon tycker inte ens om barn och fattar inte hur jag kan vilja ha tre stycken och vara hemma med dem länge.... Samtidigt som hon, när vi ser film tillsammans, jämt påpekar att "det där är psykisk misshandel" när det i filmen är en förälder som typ straffar sitt barn med utegångsförbud eller blir arg på barnet. Hade jag inte vetat hur inkompetent hennes killes syster är med sin unge utan att min vän anmäler hade jag nog inte vågat vara förälder i närheten av henne.

Nej, det har de inte. Jag hade ADHD när äldsta föddes(diagnosen är borttagen, symptomen berodde på annan fysisk sjukdom) och jag var dessutom ung. Ingen kontakt med soc.

Mitt råd är ändå att göra allt för att stå på god fot med soc. Jag har sett så många fall av inkompetens hos dem . Jag känner flera familjer som blivit så illa behandlade samtidigt som soc kan helt strunta i knarkare som behöver hjälp och så uppenbara fall med barn som utsätts för hedersvåld. Men det är lättast att ge sig på ofarliga familjer.

En nära vän till mig är socionom på familjeenheten. Ofta oroar jag mig för hennes klienter. Jag älskar henne som vän, men hon är inte lämplig i sitt arbete. Hon är 26 år och har jobbat ett år, hon har inga barn och har nog aldrig ens barnvktat. Hon kan beskriva situationer med barn(ej från arbetet!) och verkligen inte fatta varför barnen beter sig som de gör. Jag är förälder och jan direkt säga "det lär bero på det och det" och hon svarar "ja, men precis så är det ju!" Hon tycker inte ens om barn och fattar inte hur jag kan vilja ha tre stycken och vara hemma med dem länge.... Samtidigt som hon, när vi ser film tillsammans, jämt påpekar att "det där är psykisk misshandel" när det i filmen är en förälder som typ straffar sitt barn med utegångsförbud eller blir arg på barnet. Hade jag inte vetat hur inkompetent hennes killes syster är med sin unge utan att min vän anmäler hade jag nog inte vågat vara förälder i närheten av henne.

Hur länge sedan var det? Det verkar lite vara på modet att anmäla folk nu för tiden. Jag är med i flera forum med föräldrar till barn med npf och vissa har själva diagnos och det verkar mer vara regel ä

Fast då fick ju inte sos nys om dig i och för sig. Du fick väl mvc att känna sig trygg med dig som mamma.n undantag att de blivit anmälda, vissa flera gånger.Jag vet att jag behöver vara försiktig. Kommer inte ge dem mer än kortfattade svar på sina frågor, spela in och absolut inte nämna vare sig diagnos eller något.

Hemskt att höra om din väninna.