Vänta eller vänja?

Givetvis ska du inte låta ditt spädbarn ligga och gallskrika!

Prova vagnen när barnet är utvilad, mätt och nöjd. Testa lägga en kudde under madrassen i huvudändan så att huvudet kommer upp lite grann. En del bebisar gillar inte att ligga plant. Börjar varvet skrika och gråta (dvs mer än gnäll) så ska du ta upp barnet. Ett spädbarn lär sig inget positivt genom att få ligga och gallskrika.

Sova ensam? Spädbarn vill vara nära. Ge barnet den närhet hen behöver. Uppenbarligen behöver barnet mycket närhet. En del barn vill sova själva, andra inte. Låt din bebis få det hen behöver. Tids nog kommer varvet kunna sova själv. Det är en kort tid de är spädbarn.

Barnet, inte varvet :)

En baby är förprogrammerad till att sova tillsammans med mamman. De är gjorda för kroppslig närhet. Det är alltså hon som beter sig naturligt och du som vill ändra på hennes instinkter. Sådant brukar straffa sig. Många föräldrar håller på med diverse metoder för att tvinga babyn att sova själv, och det är inget som babyn har någon fördel av.
Babyn blir större, och det går fort. En vacker dag löser det där sig rätt enkelt, när babyn inte längre har behovet att sova bredvid en annan människa.

Vagnen kan vara jobbig för riktigt små barn. De flesta gillar det när de blir större, men inte alla.

Menade såklart inte låta det gå så lång tid. Mer att testa vagnen då och då för att se om det hjälper alls. Har testat allt! Tar självklart upp henne direkt och tröstar men ute på promenad blir hon otröstlig så kan aldrig lägga ner henne igen. Har haft henne sittandes med stöd men hjälper inget.

Med sova ensam menar jag kortare dagtid. Jag orkar inte bära henne mycket längre. Ska hon få mer än 30 min sömn så domnar mina armar. Sele hjälper inte. Sätta mig still när hon väl somnat hjälper inte.

Säger som till LoveRain. Jag orkar inte bära henne sovandes mycket mer.

Du tänker lite snett bara. Självklart kan du inte gå runt och bära henne när hon sover. Lösningen är inte att tvinga henne att ligga ensam någonstans. Du kan sitta med henne i famnen. Bädda på golvet åt henne och sitta bredvid. Ligga i sängen bredvid henne och passa på att sova själv. Det finns många alternativ.

Inget av detta fungerar! Där av min fråga. Endast bärandes som fungerar. I rörelse. Allt annat gallskriker hon på. Och det är inte magen eller reflux. Hon är mätt och bytt. Lagom trött inte övertrött. Somnar snabbt i famnen.

Tror ni misstolkar eller reagerar starkt på ordet ensam. Menar lite mer självständigt. Med tyngden på annat underlag eller still mamma. Och jag låter henne inte ligga och gallskrika. Men ibland tar det några sekunder att få upp henne. Om jag tex själv måste kissa eller innan jag fått bort skyddet på vagnen.

På kvällen somnar hon ensam. Dvs bredvid mig utan rörelse. Testat att göra exakt samma procedur på dagen men det går inte. Inte heller bärsele eller sjal fungerar.

När jag läser detta inser jag varför gungstolen uppfanns. Finns det sådana att få tag på längre? Eller kanske en fåtölj med mycket svikt kan duga, så att du kan få sitta ner men ändå vara i rörelse.

Har testat att sitta och gunga i sängen och i soffan men är som att hon vet i alla fall att det inte är rätt gung. :D

Testa sätt dig skönt i soffan med bebis nära och låt henne skrika då har du ju henne intill dig iallafall och börja vänja henne vid det som ett första steg. Köp hörselkåpor :) Sjal istället för sele kan också vara värt att testa.

Har också barn med stort närhetsbehov. Sover enbart på mig som spädisar. Håll ut, helt plötsligt vänder det bara. Du har redan fixat en stor del av den tiden. Funkar inte att få bebisen att sova i bilstolen sen sova vidare lite? Tycker vi mammor här inne ska tänka på att stötta varandra btw. Ge all närhet du bara kan, bra jobbat som kämpar och bär tills armarna domnar. Såklart att du inte utsätter din bebis för skrik i onödan. Hang in there!

Tack så jättemycket! Kände att jag bara fick kritik som jag inte förtjänade först men min fråga var nog för kort ställd. Hon hatar att åka bil också men eftersom vi måste det ibland har jag märkt att det går liiite bättre varje gång. Hon har till och med somnat en gång! :)

Hej!
Jag reagerar på att det krävs rörelse, att det inte räcker med att du sitter och håller om eller ligger bredvid. Jag har nämligen barn som har haft ont i magen som små - och den stora skillnaden när de har ont i magen har varit just detta. De får alltså inte så ont i magen så att de gallskriker konstant, utan det är ok så länge man går omkring med dem. Det visade sig att mina var allergiska mot mjölk. Det var inte helt lätt att upptäcka, för det tog två veckor utan mjölk innan det blev bättre. De tålde inte heller när jag drack mjölk och ammade. Jag skulle inte kalla det "mätt och nöjd" när det inte går att lägga ifrån sig ett barn. Det låter missnöjt i mina öron. 

Hursomhelst, jag skulle nog undersöka det här lite mer. De flesta säger att allt är "normalt", barn är olika osv. Det tog 2,5 år innan vi fick diagnosen på första barnet, och de åren var ett helvete. Så acceptera inte bara att "vissa barn är känsliga", det kan vara nåt mer. Och som sagt, många barn vill vara nära, men när det krävs att man går omkring konstant skulle jag säga att det är en varningsklocka.

Hon äter bara ersättning. Skriker aldrig om det inte innebär att det är sovdags. Hade problem att bajsa tidigare så har fått all hjälp med det. Sover hela nätterna utan problem och då utan rörelse. Kan det vara det i alla fall? Testade den ersättningen för känslig mage ett tag men gjorde ingen skillnad alls.

När mitt barn var bebis ville hon också bara somna i min famn. Skrek om jag la ner henne. Jag läste på litte och lärde mig att det tar 20 minuter att hamna i djupsömn och då märker kroppen inte vad som händer på samma sätt. Så håll i henne i 20 minuter och sen prova att lägga ner henne.

Har du provat bärsele eller bärsjal?

Jag har testat både sele och sjal. Hjälper inte hur länge jag väntar tyvärr.

Ja, svarade utifrån hur din fråga i trådstarten var ställd. När du sedan svarade i tråden så kom ju det hela i ett annat ljus :)

Ja, den korta frågeställningen var usel.

Mitt barn har varit närhetstörstande från dag ett, han är idag 14 mån. Vi resonerade också i termer om att det kunde vara dåligt att vänja honom men bestämde oss snabbt för att ge honom all närhet han ville ha, vi landade i att han är sån som person helt enkelt. Så sakteliga har det blivit bättre, nu kan han vila ensam dagtid och sover bredvid mig nattetid (ist för fastklistrad vid tutten hela nätterna). Vi har dock haft turen att kunna använda sjal och numera sele. Vagnen gillar han men att han skulle sova ensam i spjälsäng är helt uteslutet, bara man sätter ner honom i den illvrålar han.

Vi har också en gungstol som går flitigt! Jag är gravid i v 30 och orkar helt enkelt inte bära runt på honom särskilt mkt så gungstolen är oumbärlig!