Tjej och vill sterilisera mig - karln vill inte

Jag är en tjej som är strax under 30 och som inte vill ha barn under min livstid. Jag tycker därför att det är lika bra att sterilisera mig för att slippa gå igenom eventuella smärtsamma  och jobbiga aborter helt i onödan (då inget preventivmedel är 100% säkert, speciellt för mig som äter en medicin som eventuellt drar ner den procenten). Har precis gått igenom en överjävlig graviditet+abort, ett två veckors rent helvete  Som jag kunde ha sluppit om jag bara hade varit steril redan.

Jag sa till min karl häromdagen att jag ska ställa mig i kö för att sterilisera mig, men han vill inte att jag ska göra det. Jag har sen långt tillbaka varit tydlig med att jag inte vill ha barn, och även om han inte sagt detsamma rakt ut så har han inte visat någon önskan av att heller vilja ha barn.

Men hans svar blev: "Nej, gör det inte. Om du gör det och jag vet att vi inte KAN ha barn så kanske det blir i mitt huvud att då VILL jag ha det". Jag frågade honom om han alltså tror att han kan vilja ha barn i framtiden och då svarar han att han tror att han kanske kommer vilja det - han vill iallafall inte känna att han är låst vid beslutet att aldrig få barn.

Hade jag trott att han verkligen kommer vilja ha barn så hade jag ju tyckt att det vore lika bra (hur brutalt smärtsamt det än vore) att vi separerar nu istället för att dra ut på det tills hans barnlängtan blir för stark, men jag tror verkligen inte att han heller kommer att vilja ha barn (vi har levt ihop i över 10 år så jag känner honom väldigt väl). Och jag vill 110% säkert sterilisera mig så att jag kan få leva i frid med vetskapen om att inget ovälkommet liv kommer börja växa i min kropp igen, att få ha kontroll över min egen kropp och få ha den ifred.

Är det "orättvist" av mig att sterilisera mig mot hans vilja? Det blir ju inget barn i vilket fall - kanske lika bra för oss båda att han vet det helt säkert redan nu? Eller drar jag igång nåt som kan förstöra våran relation, när vi kunnat leva barnfria i frid och fröjd bara han slipper känna sig "låst"? Är jag egoistisk som vill tillåta mig ta ett beslut som påverkar oss båda i så hög grad? Är han egoistisk som inte vill tillåta mig ta beslut om min egna kropp? Era tankar om detta? 

Jag är en tjej som är strax under 30 och som inte vill ha barn under min livstid. Jag tycker därför att det är lika bra att sterilisera mig för att slippa gå igenom eventuella smärtsamma  och jobbiga aborter helt i onödan (då inget preventivmedel är 100% säkert, speciellt för mig som äter en medicin som eventuellt drar ner den procenten). Har precis gått igenom en överjävlig graviditet+abort, ett två veckors rent helvete  Som jag kunde ha sluppit om jag bara hade varit steril redan.

Jag sa till min karl häromdagen att jag ska ställa mig i kö för att sterilisera mig, men han vill inte att jag ska göra det. Jag har sen långt tillbaka varit tydlig med att jag inte vill ha barn, och även om han inte sagt detsamma rakt ut så har han inte visat någon önskan av att heller vilja ha barn.

Men hans svar blev: "Nej, gör det inte. Om du gör det och jag vet att vi inte KAN ha barn så kanske det blir i mitt huvud att då VILL jag ha det". Jag frågade honom om han alltså tror att han kan vilja ha barn i framtiden och då svarar han att han tror att han kanske kommer vilja det - han vill iallafall inte känna att han är låst vid beslutet att aldrig få barn.

Hade jag trott att han verkligen kommer vilja ha barn så hade jag ju tyckt att det vore lika bra (hur brutalt smärtsamt det än vore) att vi separerar nu istället för att dra ut på det tills hans barnlängtan blir för stark, men jag tror verkligen inte att han heller kommer att vilja ha barn (vi har levt ihop i över 10 år så jag känner honom väldigt väl). Och jag vill 110% säkert sterilisera mig så att jag kan få leva i frid med vetskapen om att inget ovälkommet liv kommer börja växa i min kropp igen, att få ha kontroll över min egen kropp och få ha den ifred.

Är det "orättvist" av mig att sterilisera mig mot hans vilja? Det blir ju inget barn i vilket fall - kanske lika bra för oss båda att han vet det helt säkert redan nu? Eller drar jag igång nåt som kan förstöra våran relation, när vi kunnat leva barnfria i frid och fröjd bara han slipper känna sig "låst"? Är jag egoistisk som vill tillåta mig ta ett beslut som påverkar oss båda i så hög grad? Är han egoistisk som inte vill tillåta mig ta beslut om min egna kropp? Era tankar om detta? 

Jag är en tjej som är strax under 30 och som inte vill ha barn under min livstid. Jag tycker därför att det är lika bra att sterilisera mig för att slippa gå igenom eventuella smärtsamma  och jobbiga aborter helt i onödan (då inget preventivmedel är 100% säkert, speciellt för mig som äter en medicin som eventuellt drar ner den procenten). Har precis gått igenom en överjävlig graviditet+abort, ett två veckors rent helvete  Som jag kunde ha sluppit om jag bara hade varit steril redan.

Jag sa till min karl häromdagen att jag ska ställa mig i kö för att sterilisera mig, men han vill inte att jag ska göra det. Jag har sen långt tillbaka varit tydlig med att jag inte vill ha barn, och även om han inte sagt detsamma rakt ut så har han inte visat någon önskan av att heller vilja ha barn.

Men hans svar blev: "Nej, gör det inte. Om du gör det och jag vet att vi inte KAN ha barn så kanske det blir i mitt huvud att då VILL jag ha det". Jag frågade honom om han alltså tror att han kan vilja ha barn i framtiden och då svarar han att han tror att han kanske kommer vilja det - han vill iallafall inte känna att han är låst vid beslutet att aldrig få barn.

Hade jag trott att han verkligen kommer vilja ha barn så hade jag ju tyckt att det vore lika bra (hur brutalt smärtsamt det än vore) att vi separerar nu istället för att dra ut på det tills hans barnlängtan blir för stark, men jag tror verkligen inte att han heller kommer att vilja ha barn (vi har levt ihop i över 10 år så jag känner honom väldigt väl). Och jag vill 110% säkert sterilisera mig så att jag kan få leva i frid med vetskapen om att inget ovälkommet liv kommer börja växa i min kropp igen, att få ha kontroll över min egen kropp och få ha den ifred.

Är det "orättvist" av mig att sterilisera mig mot hans vilja? Det blir ju inget barn i vilket fall - kanske lika bra för oss båda att han vet det helt säkert redan nu? Eller drar jag igång nåt som kan förstöra våran relation, när vi kunnat leva barnfria i frid och fröjd bara han slipper känna sig "låst"? Är jag egoistisk som vill tillåta mig ta ett beslut som påverkar oss båda i så hög grad? Är han egoistisk som inte vill tillåta mig ta beslut om min egna kropp? Era tankar om detta?