Vad är den här killens problem egentligen?

Jag träffar en kille sedan några månader. Vi fick en helt ok start där jag upplevde att vi hade liknande grundvärderingar, liknande livssituation och historik. Vi har båda barn och kommer från långa tidigare äktenskap där vi båda tappat en del självkänsla.
Jag har dock kommit längre i min process medan han var ärlig med att fortfarande dealade med vissa saker inom sig själv, något jag respekterar. När vi träffas har vi roligt, en häftig sexuell attraktion och det känns enkelt och trevligt - jag förväntar mig egentligen inte så mycket mer så pass tidigt in i den här första fasen.

Vi hade dock en riktigt dålig dejt någon vecka in i träffandet där jag valde att avsluta, jag tyckte han betedde sig omoget och nonchalant mot mig. Några dagar senare bad han djupt om ursäkt och verkade verkligt ångerfull, så jag gav oss en ny chans, även jag hade ju tyckt att det hela kändes väldigt tråkigt.
Men nu tvekar jag lite igen, jag tycker att han liksom beter sig lite skumt helt enkelt.

Såhär. Inledningsvis var han väldigt kärleksfull i sättet han betedde sig och uttryckte sig på, jag kände mig uppskattad och det var allmänt skönt härligt bara. Han föreslog att vi skulle ses lite lättsamt med barnen, där jag inte alls var på samma plan och backade lite vad gäller mina barn, men han sade att jag gärna fick komma på middag och träffa hans barn i all enkelhet.
Jag såg det kanske lite väl naivt för jag tänkte att jag gärna skulle se honom i sin föräldraroll och tackade ja till det.
Det var mysigt, men hade gärna sett att han lade mig mer åt sidan än före sina barn och det störde mig lite.

Några veckor till gick och det flöt på lugnt och fint, men nu de senaste två veckorna har något hänt anser jag, jag tycker det allmänt känns... trist liksom.
Telefonsamtalen handlar enbart om honom, nästan lite ältande kring hans jobb, om jag försöker ta upp något som jag funderar på så kommer han med "råd" som jag inte riktigt bett om, dessutom på en rätt låg nivå (är mellanhögt uppsatt i ett företag, likaså han) och det har lite gjort att jag inte är så sugen på att prata på samma sätt som förut och han frågar heller ingenting.
Hans mysiga sms med flirtande har avtagit helt och nu är han utomlands i jobbet och det är verkligen som en slags stel rapportering han lämnar, utan frågor alls.
Jag får inte riktigt ihop det eftersom jag i mig själv är oförändrad, och han är den som hela tiden varit väldigt på och visat ett nästan överdrivet intresse.
Fortsätter det så här så kommer det utan tvekan dö ut, och jag lutar åt det, men vet samtidigt inte hur jag på bästa sätt ska avsluta. Jag vill ju ändå få lite svar så jag kan lära mig något från det.

Ja, jag ska fråga honom men vill höra lite här först hur andra ser på det.