Limajo skrev 2019-11-13 14:25:38 följande:
Jag har en nioåring som också gråter lätt. Han kan minnas ett gosedjur som kommit bort för tre år sedan och börja gråta. Höjer jag rösten åt honom så börjar han alltid gråta. (Det är bra träning för tålamodet att ha ett sånt barn.)
Jag anser att jag inte kan säga att en annan människas känslor är fel. Hans känslor, hans rädslor, hans sorg, hans skam etc är hans och om han gråter så är det hans sätt att hantera känslorna. Jag vill förmedla till honom att han har rätt till känslan, men sen kanske han ändå måste ändra beteendet som ledde fram till gråten. Tårar gör inte så att man får ett ny legoask eller får stanna hemma från skolan. Men det måste man som förälder kunna förmedla utan att skälla på gråten i sig.
Nu hårdrar jag det rejält men tänk alla män som har noll kontakt med sina känslor, kan inte prata med vänner och bryter ihop fullständigt när det väl blir en kris och tar till alkohol, våld eller självmord. Är det en sådan person du vill fostra?
Jag sitter alltid ner och pratar med honom ifall han haft en dålig dag i skolan, vem som varit dum mot honom samt hur vi kan lösa allt som får honom att bli ledsen och sårad, jag vill förstärka hans personlighet samt tilliten till sig själv så i framtiden så vet han hur han ska lösa saker och ting smidigt.
Men lagt märke att han envisas hemma för att få "legoask" som du beskrev tidigare oasvett om han rätt eller ej så gråter han över allt! Ibland får jag nog över hur han blockerar mig och blir sur på mig för att jag ej uppfyller hans önskemål så går jag därifrån för att inte visa min ilska då jag blir så arg att jag spricker i mitt rum med stängd dörr! Blir så ledsen själv !