Slut efter 4 bråkiga år tsms., deppig nu!
Hej!
Obs! Lång läsning men kan vara värt det ;)
Tack för eran tid!
Nu har hon gjort slut, efter nästan 6 år tsms (bråken började efter ca 2 år tsms), det som var "droppen" var när hon la upp en händelse på insta om en kvast på en parkering där det står "när svärmor handlar" (fast hon bara har, vad ja vet, en riktig vän, och som vet att hon tkr min mamma är en häxa) Hon tog bort den då hon ångra sig men brorsans flickvän som bor hos min mamma och mamma såg den, mamma hade gjort/köpt ngn god efterrätt åt brorsan och hans tjej innan bilden las upp som de sedan fick och då la hans tjej upp en händelse på insta om vilken underbar svärmor hon hade med hjärtan osv. världens bästa nånting. Då flippa hon (min tjej) på mig sen eftersom jag försvarade brorsans tjej genom att säga att hon inte kan veta till 100% att min brors tjej gjorde det för att hånas, så man ska inte dra några slutsatser på ngt man inte vet. Och även om hon gjorde det så palla bry sig sa jag till henne.
Vi skulle ändå ta paus precis och var då kärleksfulla mot varandra innan jag drog iväg, velat resa iväg länge tidigare ändå för skojjs skull men droppen gick som sagt där (hände dagen efter jag åkt, vi skulle ta en månads paus minst).
Annars har hon velat göra slut för att jag så ofta "kallar henne" för sårande saker (som hon tror jag gör bara för att klanka ner på henne, men i själva verket så uttrycker jag bara mig informativt/kommunicerar) som te.x nu sist (orsaken till pausen) när hon skjöt mina tofflor långt in under sängen nyligen (ca 2m fr. där de var) efter att hon dammsugat, det tyckte hon var rättfärdigat eftersom HON dammsög minnsan min sida av rummet och att hon aldrig mer ska dammsuga där då jag gör en såån stoor grejj av det hela. Men det blev en stor grejj eftersom hon vägrade erkänna att det var onödigt eller säga att hon inte ska göra om det eller bara kan flytta på dem litegrann, ist. för att skjuta dem hela vägen under sängen. Jag vet att det låter fånigt att bråka om en sån liten grejj men det gick liksom inte ens att kommunicera fram detta till henne (var främst det jag blev upprörd över, bristen på en mogen konversation).
Sa att det är onormalt att göra så (att inte kunna inse att det hon gjorde var onödigt och otrevligt) så jag sa att det var stört det hon höll på med.. och då kränkte jag henne minnsan, jag gav med mig om att jag måste bättra på mig med mina ordval osv. självklart finns det väl bättre ordval men jag tycker det är enklare att säga te.x idiot eller "du beter dig idiotiskt" till någon som beter sig som en för att informera denna, jag menar jag själv har inget emot det, beter jag mig som en vill jag gärna bli upplyst om mitt beteende/mitt ego så att man kan bli en bättre människa och forma om sitt ego. Hon är så känslig för ord så jag har försökt anpassa mig men det är svårt ibland när hon beter sig så extremt ibland.. men detta var iaf. anledningen till pausen trots att jag sa ursäkta och att jag ska försöla välja bättre ord.
Men nu är det alltså slut då droppen gick när ja försvara brorsans flickvän.
Hon skrev nyss bl.a "Lycka till iaf! Att hitta nån sen som älskar dig mer än vad jag gjorde. Och som är fine med att vara egoistisk och alltid sätta sig själv framför sin partner/förhållandet."
Har dock kännt mest hat från henne om jag ska vara ärlig, iaf. på senaste tiden, hat och klagomål och bekymmer. Hon har problem med att klaga på ett lugnt och odramatiskt sätt. Men kan vara väldigt gullig och kärleksfull också, men kan skifta snabbt i humöret, lite borderline, som hon själv erkännt och misstänker att hon har, eller ADD var det hon kom fram till att hon måste ha, har gått på antidepp osv. förut men ja lyckades få henne att sluta. Hon skulle utredas för add men något hände med läkaren så det avbröts halvvägs och hon har inte brytt sig sen dess
Har i hela vårat förhållande varit den som gett mest i form av lära om livet, disciplin, self-inquiry, hjälpt henne med körkort, söka jobb, osv., låtit henne få prata ut om alla sina problem (dock ibland sagt ifrån då ja inte orkat höra allt negativt men då blir hon sur så har fått bita ihop).
Har själv varit hatisk, negativ mot henne MEN (och detta har hon själv erkännt flera ggr) att det var hon som började med att vara hatisk mot mig eller liknande som till slut fått mig att tända till för jag tyckte hennes beteende var så sjukt, men lärde mig ofta att behålla lugnet och vara den som alltid dämpade ner hennes utbrott med mitt lugn, däremot på senaste tiden har jag mest bara sagt låt mig vara ifred osv. varje gång hon ska diskutera elr så ignorerar jag henne och slutat ge så mkt kärlek, detta har såklart slagit tillbaka och fått henne att klaga ännu mer.
Jag är mer en sån person som bara vill slappna av och vara positiv eller iaf. neutral 99% av tiden, vet ju att vi alltid programmerar våra egos (personlighet), jag menar 95% av våra tankar är oftast samma som dagen innan.. law of attraction är kraftfullt!! Så vill inte programmera mig att bli mer negativ som henne, utan vill vara den där glada killen som jag för det mesta varit innan ja träffa henne, om inte gladare! Har som sagt försökt lära detta till henne men hon kan bara inte skärpa sig och sluta diskutera om diverse små problem osv. som man i själva verket bara kan släppa och njuta av livet istället..
Så, kanske lika bra att det nu är slut!
Dock är jag väldigt derpimerad då hon under vårt förhållande haft så mkt emot min familj så hon skjutit mig undan från dem och om jag ska träffa kompisar kan det ha blivit bråk innan som fått mig att tappa lusten, och pga. alla bråk har jag fått mindre livslust och därmed glidit ifrån alla mina kompisar och hon har i princip varit min ända kompis.
Det sjukaste är dock hur hon sagt att hon inte vill att jag ska ge hälsoråd till min mamma så att hon ska dö tidigare! Har även sagt förut att hon önska hon var död, men som hon tog tillbaka efter att jag blev så upprörd över hur man kan önska död på en annan person (bråket mellan dom började med att min mamma vid matbordet sa ngt med att jag var så söt och fin så jag ba men hon då, min flickvän, så sa hon "hmm.. nääää" med ett skämtsamt ansiktsuttryck, men känslig som hon e så brann hon ju inombords av kränkning och fatta ej hur man kan skämta om sånt där, min mamma har sagt förlåt för alla missförstånd men hon hatar henne ändå pga. Mamma råkat säga saker som var "kränkande" enligt henne)
Det andra sjuka var när jag hade brutit ryggen och låg i sängen o vila och hon fick damp över hur det var såå stökigt, men herregud jag har ju brutit ryggen, nä hon bara skrek o dampade på mig ändå..
Och det tredje sjuka var när vi åkte fartyg på natten och jag sa till henne att jag går till fören för där var det tomt och fanns plats att sova på golvet. Hon hörde och sa okej o sen gick jag, fick ett par timmars sömn, kom tillbaka och hon var RASANDE!! För jag hade minsann svikit henne och lämnat henne där bland skrikande barn och pratande ungdommar osv. Och jag skulle minsann varit mer tydlig med att det var jätte tomt där för hon trodde jag bara hade hittat ngt litet ställe till mig att sova på.. hon kunde ju ha kommit o tittat själv liksom, såklart skämde hon ut mig där med och var jätte sur o bitchig framför alla. Ville tom. göra slut pga. det men ångra sig sedan.
Som hon var i affären en gång när jag var lite seg då hon vänta på mig och skulle jobba dan efter, då kunde hon bara inte sluta tjata på mig om hur seg jag var fast jag sa till henne flera ggr att hon skämmer ut oss och att vi kan prata om det sen när vi kommit ut från affären men nej hon VILLE SKÄMMA UT OSS sa hon eller iaf. mig, helt stört ju.. men det var ju tur att jag inte sa för då skulle hon blivit kränkt och sur tills jag skulle bett om förlåtelse på knä typ.
Detta är bara några exempel på hennes onormala livlust-dödande beteende som jag fått stå ut med i ca 4 år..
Så ni kan fatta om jag är deprimerad, ville mest skriva av mig lite här, ni måste inte svara men skulle uppskatta tips om vad jag bör göra för att må bättre. Har inget jobb heller sedan över 1 år tillbaka (inget behov av det just nu) och typ inga vänner (ingen lust att träffa nån vän ändå förrän jag mår bättre), funderar på att resa till värmen ngnstans själv och bara slappa för att försöka hitta tillbaka till mig själv.
Känns otroligt ensamt nu utan henne och tråkigt med kalla vintern som kommer.
Det värsta är att jag aldrig får tillbaka min energi/livslust, börjar tro att jag har någon sjukdom, typ thyroid issues, adrenal fatigue eller något annat konstigt för hur mkt jag än sover, tränar och tar hand om mig själv, äter nyttigt osv. blir jag aldrig piggare :-S