Försent att tänka om i livet?

Hej!

Jag är 26 år och har i princip studerat hela tiden efter gymnasiet, med några uppehåll för kortare jobb och längre resor.
Jag har en färdig kandidat och har precis påbörjat en masterutbildning. Tidigare har jag inte riktigt vetat vad jag vill med livet. Har inte haft ett specifikt yrke som mål, utan för mig har det varit viktigare att skaffa familj (är idag singel och barnlös). Nu har jag kommit fram till att jag nog vill läsa till psykolog. Det är något jag tidigare funderat på i omgångar, men valt bort. Främst för att jag varit rädd för personer som mår dåligt och för psykisk ohälsa. För ett tag sedan drabbades jag av PTSD och fick i samband med det en GAD-diagnos (som jag förmodligen tampats med i många år). Jag har för första gången gått i terapi och har fått en helt annan bild av psykisk ohälsa. Jag är inte längre rädd, utan känner snarare ett enormt intresse av att lära mig mer och få hjälpa andra.

Min mamma tycker inte om min idé om att läsa till psykolog. Hon menar att min personlighet (att jag är ganska blyg, ängslig/orolig) ihop med mina egna psykiska besvär gör så att jag inte skulle klara av yrket. Hon tycker också att fem år är för långt att påbörja nu, när jag är påväg ut i det "riktiga" livet, och att det är bättre att satsa på det längre fram när jag har ett stabilt liv.

Jag håller inte riktigt med. Tänker att mina egna erfarenheter av psykisk ohälsa kan vara en fördel, men förstår tankarna kring att jag själv kanske är för "svag". Skulle vilja få någon annans perspektiv på detta:
Är det "försent" för mig att påbörja en 5årig utbildning? Går jag miste om det "riktiga" livet genom att fortsätta plugga i många år?
Kommer min personlighet och mina egna besvär sätta käppar i hjulet för mig eller t.o.m. göra så att jag inte klarar av yrket?

Bjoer skrev 2019-10-29 13:41:25 följande:

Försent är det ju inte och det tycker ju inte din mamma heller. Hennes förslag var att du skulle börja plugga detta senare när du känt på livet lite på riktigt. Jag kan tycka att hon har en poäng i det. Om jag förstår det rätt har du knappa 2 år kvar på din utbildning. Är detta något du kan tänka dig att jobba med ett tag? Isf. skulle jag nog göra det och känna på arbetslivet lite innan man bestämmer sig för att sadla om. Arbetslivet är inte alls samma som att studera och det är lätt att ha en illusion om hur det kommer vara innan man faktiskt har provat på det.

Vad gälle rom deu personligen skulle klara av att vara psykolog så är det nog inget någon här kan svara på. Du beskriver dig själv men det är inte tillräckligt för oss för att lära känna dig på den nivå som krävs för att kunna göra den bedömningen.

Ett första steg kan annars vara att läsa några fristående kurser på komvux eller universitet för att få en känsla av hur ämnet verkar på den nivån.

Tack för svar!
Ja, det jag läser nu är något jag kan tänka mig att jobba med ett tag, men kanske inte hela livet. Anledningen till att det känns dumt att fortsätta när jag hellre vill något annat är till viss del en ekonomisk fråga, eftersom jag gör åt med CSN. Och är rädd för att det blir svårt att återgå till att studera när man varit ute i arbetslivet ett längre tag.

Jag en kandidat i psykologi, så jag är redan ganska insatt i hur ämnet är att läsa på universitetsnivå. Det kanske jag skulle skrivit ovan :)

Försent att tänka om i livet?

INNEHÅLL