Försent att tänka om i livet?

Försent är det ju inte och det tycker ju inte din mamma heller. Hennes förslag var att du skulle börja plugga detta senare när du känt på livet lite på riktigt. Jag kan tycka att hon har en poäng i det. Om jag förstår det rätt har du knappa 2 år kvar på din utbildning. Är detta något du kan tänka dig att jobba med ett tag? Isf. skulle jag nog göra det och känna på arbetslivet lite innan man bestämmer sig för att sadla om. Arbetslivet är inte alls samma som att studera och det är lätt att ha en illusion om hur det kommer vara innan man faktiskt har provat på det.

Vad gälle rom deu personligen skulle klara av att vara psykolog så är det nog inget någon här kan svara på. Du beskriver dig själv men det är inte tillräckligt för oss för att lära känna dig på den nivå som krävs för att kunna göra den bedömningen.

Ett första steg kan annars vara att läsa några fristående kurser på komvux eller universitet för att få en känsla av hur ämnet verkar på den nivån.

Tack för svar!
Ja, det jag läser nu är något jag kan tänka mig att jobba med ett tag, men kanske inte hela livet. Anledningen till att det känns dumt att fortsätta när jag hellre vill något annat är till viss del en ekonomisk fråga, eftersom jag gör åt med CSN. Och är rädd för att det blir svårt att återgå till att studera när man varit ute i arbetslivet ett längre tag.

Jag en kandidat i psykologi, så jag är redan ganska insatt i hur ämnet är att läsa på universitetsnivå. Det kanske jag skulle skrivit ovan :)

Det är absolut inte försent. Satsa du på det du vill bli. Jag är 41 år och har just skolat om mig. Har inte ångrat det en sekund

Kan inte förstå varför ditt eget mående skulle hindra dig från att blir psykolog. Är det nått som du vill blir så bara go-for-it....livet är för kort för att ägna det åt saker som man själv inte vill eller inte mår bra av..

Du har ett långt yrkesliv framför dig...mycket hinner hända och du kommer också mogna och få nya erfarenheter. Du blir säker en bra psykolog 

När jag var 23 pluggade jag med tre kvinnor som alla nästan var i 50årsåldern! Det är aldrig för sent enligt mig. :)

Om du redan har en kandidat i psykologi så ser jag inga hinder från att byta. Jag trodde du hade 3 års högskolestudier som du i princip skulle vaska om du bytte, men nu handlar det ju om max ett halvårs studier som vaskas. Då är det bara att byta, skulle jag säga.

Tycker heller inte det är för sent. Jag går i samma tankar som du. Blev klar i somras med min utbildning men vet inte om det verkligen är det jag vill jobba med. Funderar och har gjort det ett tag på att plugga ett helt annat. Ville då inte hoppa av utbildningen jag gick då den ändå va intressant. Men nu har både suget och intresset för att utbilda mig till det andra ökat, speciellt då jag inte fått något jobb inom det jag pluggar och kommer nog att krävas en flytt för att få det och det är inte möjligt.

Det som gör mig tveksam är ju CSN. Inte roligt att öka på det lånet. Jag skulle ju rekommendera dig att skippa din master vad gör den för nytta för dig? Sök jobb istället så kan du spara ihop lite pengar och dra ner på ditt CSN lån.

Vad gäller din personlighet så kommer du att utvecklas under de fem år du går utbildningen. Dina diagnoser ser inte jag som något negativt. Många söker ju sig till vissa jobb pga ett personligt intresse så som egen diagnos eller närståendes eller att man haft en tuff uppväxt. Jag tror att du kommer att klara det!