Ivf 2020 - ofrivillig barnlöshet

Då kanske jag också ska ringa dem och se vad dem säger :) jag känner verkligen att jag behöver guidning genom det här! Känner mig så lost redan haha.

Så himla spännande att du ska dit så himla snart. Tiden kommer gå så hinla fort nu känns det som.

Jag är dock mega orolig hela tiden... känner mig liksom inte gravid alls och undrar om det verkligen är en liten bebis där inne. Är orolig för mens varje gång jag går på toaletten....

Vad hette den läkaren? En kvinna säger du? Ung/äldre/mörk/ljus? Man ?tvättar? ju spermierna inför insemination så att man får fram de bästa av dem, och det är ju mycket fördelaktigare än ivf, så helt galet förslag kanske det inte var, men så klart om han knappt har nånting alls så... Vi gjorde ocksp först insemination meningen på sophiahemmet.

Vi hr tvärtom varit utmärkt nöjda med Sophiahemmet och alla vi träffat där, varit sjukt proffsiga och hjälpsamma och ärlig engagerade i vår historia. Exempelvis fick vi köpa tre pack trots att vi redan gjort 5 ivf, de litade på att de kunde få oss gravida och det gjorde de på första försöket. Även syskonförsök har varit bara tolv poäng av oss, verkligen proffsiga och duktiga och fint bemötande hela vägen. Så synd att du har så annorlunda erfarenhet!

Alltså främst priset och hur omständigt det är att göra ivf. Insemination är ju bara att spruta in dem och så är det klart. Vi var ?någorlunda unga? och friska och inget fel hittades så de tyckte insemination var ett bra sätt att börja. Sedan tog det inte sig så vi började med ivf i stället, många gånger dyrare och jobbigare så klart, mer mediciner och sprutor och ultraljud och grejer. Men jag menar att det ju inte alls är en dum idé i sig att börja med insemination ifall man inte hittar nåt hinder för det, tänker jag. Vet flera som lyckats med insemination trots att de försökt länge hemma.

Beror nog helt på vem man träffar kan jag tänka mig. Men skönt att ni har nöjda! Var det där du gjorde din behandling nu?

Alltså oron är så enorm!!! Jag är extremt hungrig precis hela tiden, vilket jag aldrig är annars. Idag har jag faktiskt börjat känna av brösten lite vilket jag inte gjort tidigare. Men annars känner jag ingenting. Jag är alltid kissnödig hahaha så det ser jag inte som ett tecken. Men tänker att min överstimulering kanske dämpat eventuella känningar också... är ju fortfarande svullen och har ont från det.

Hej, jag hoppar in här då jag har lite information jag kan dela! När vi fick besked att vi skulle ställa oss i ivf kö som var ca 7 månader så frågade jag min läkare om insemination, jag skulle vilja testa medans vi väntade i kön! De hittade ingen orsak till vår barnlöshet och sa direkt att insemination är inget för oss då vi inte har problem vid samlag. Jag tänkte ändå att jag ringer till privat kliniker och kollar vad det kostar och får info medans vi väntar i landstingskön! ! Alla tre jag ringde sa Efter att pratat med läkare att det inte är något de rekommenderar när det inte är något problem med samlag! En sa att ni kan testa hos oss men det är stor risk att slänga pengar i sjön! Av fyra kliniker totalt Alltså, så sa att de att det är ingen skillnad på det eller ett vanligt samlag! Vart förvånad,, men också tacksam för deras ärlighet och omtanke att vi kanske behöver dem pengarna för privat ivf om inte landstinget räcker!

Ja precis, insemination betyder (i varje fall på de klinikerna varit) att man injicerar ?tvättade? spermier direkt in i livmodern med en tunn kateter. Man sprutar inte in samma sperma i slidan liksom, det gör man hemma ;) Det kan ju låta som att man gjort det hemma många månader, men om problemet ligger i spermiernas rörelser, dvs de tar sig inte fram som de ska, de är långsamma, de kan inte tränga igenom livmoderhalsens slem osv, då hjälper det ju. Som sagt vet jag fler som lyckats med insemination, men inte hemma. Men jag har förstått att många kliniker inte brukar syssla med insemination utan gå direkt på ivf, så jag tror det också gör att siffrorna på insemination inte är så bra i Sverige (??). Men som med alltid så finns det olika skolorna olika tankar hos läkaren. Lite förvånad är jag över att så få läkare velat pröva insemination om något särskilt fel inte hittats, men jag har förstått att Sverige är restriktiv med insemination, och så beror det säkert på att vi blev rekommenderade det som ett enkelt fördelaktigt alternativ att börja med, då vi inte hade några klara problem med nånting, det bara inte tog sig hemma, så för mig är det inget konstigt. Klart man kan gå direkt på ivf i stället :)

Jag är nu en ruvare för första gången nu så känns skönt att vara igång och försöka se vad som kan vara problemet! Hittills har allt gått bra, vi fick inte göra en färsk insättning på grund av covid, men nu är en av våra blastocyster i mig! Jag hade exakt samma tanke med att Sperman kommer närmare ägg då det kommer direkt i livmodern dit ägget är på väg, men det skulle inte ha någon betydelse sa dem och jag hade också en problematisk återföring av blastocysten där en erfaren läkare höll på länge, men lyckades inte så vi fick ta en paus så jag fick kissa lite och vila! Efter pausen försökte läkaren och en barnmorska tillsammans och jag fick bedövning då de bände lite! Det gick inte att komma in i livmodern, sedan fick en läkare till komma och jag var helt slut! Men två läkare och en barnmorska lyckades tillsammans! Jag tänkte direkt att detta är ju problemet, det är svårt att komma in i livmodern! Båda läkarna sa då att det inte är det, det spelar ingen roll för sperman de hittar vägen oavsett! Så där föll den tesen med sperma direkt i livmodern för mig! Jag vet ju inte om det kan vara olika för patient till patient! Med fina spermier, men med en krokig väg till livmodern så sa dem att det inte är anledningen! Nu får vi se hur ruvningen går, är på dag 6 och har haft spänd mage sedan ruvardag 4! :)

Ja jag trodde typ alla gjorde det men tydligen inte :D Har nog hört senare att man är restriktiv med insemination i Sveroge, vet inte exakt varför, det görs ju på många andra håll. Eller kanske just därför, att man inte riktigt har vanan. Svårt att veta. Vi lyckades ju inte heller med ivf så jag kunde du smutskasta hela kliniken för det men jag känner inte alls så. Ser man att spermierna är väldigt dåliga eller så få att de inte har chans att möta ägget så gör man ju inte i semination, eller om kvinnan har problem som förhindrar. Glömde säga att man också kan boosta ägglossningen med samma och se till att ägget verkligen lossnar, och sprutar in spermierna i livmodern på exakt rätt tidpunkt, så det skiljer ju också inseminationen från att bara försöka hemma. Ur patientsynvinkel om man ändå får allting gratis så kan man ju lika bra köra med ivf. Men betalar man ur sin egen ficka så är det skillnad (vi fick inget via landsting).

Men om jag lärt mig något genom alla år vi försökt Och de läkare vi träffat, så är det att det finns väldigt många sätt att göra saker, och ingen kan veta vilket som är bäst för det är så personligt. Skulle det finnas ett rätt sätt, en rätt medicin, så skulle man ju inte använda nåt annat, eller skulle insemination vara helt onödigt och inte skilja sig från att ha försökt hemma ett år eller två, så skulle det ju inte göras, och framför allt ingen skulle lyckas med insemination. Det är mystiska saker :)

Ja det borde ju vara så tycker man. Ca 15-20% lyckas med en insemination medan ivf går på typ 30-35%, så det är ju att uppväga det mot kostnader... Procenterna är ju inte SÅ olika faktiskt. Då insemination är mycket billigare kändes det klokt att försöka ett par iaf, allt såg ju så fint ut med oss.

Jag har testdag på lördag, på rd 12 så är halvvägs nu! När är din officiella testdag? Såg att du har lovande symptom :) Håller tummarna för er!

Vi har två blastocyster kvar i frysen! En dog vid upptining, fick 4 stycken till frysen av 22 ägg där 15 blev befruktade! Hur ser det ut för dig?