Ingen nationalsång i grundskolan längre

Det faktum att kultur inte är något statiskt verkar du ta som en ursäkt till att inte behöva bry sig så värst om kulturens förfarande. Jag är av den motsatta åsikten. Det faktum att kultur är något som ständigt förändras innebär att en kultur är något du kan förlora. Kultur är något du kan försämra. De ser jag som en direkt uppmaning till att själv ta en aktiv del och stå för de delar av en kultur man vill behålla, de delar du vill att dina barn ska ärva (på samma sätt du en gång gjort).

Svensk kultur är en av världens bästa och mest framgångsrika kulturer. Den är det därför att Svensk kultur är del av något mycket större, någonting revolutionärt. Svensk kultur är en liten del av den större västerländska kulturen. En kultur som förändrar livet på jorden till det bättre.

Liberalismen, feminismen, legalismen, socialismen, kapitalismen, humanismen (m.m) är alla dess ideologiska avkommor.

Men om man ska syna just de lite mera Svenska yttringarna av denna övergripande kultur:

- "Alla ska med", "ta inte mer än du behöver"

I vår kultur när du närmar dig buffébordet, så ställer du dig lugnt och fint i en ordnad kö, du gapar inte, du knuffas inte och när du väl kommer fram till bordet så tar du inte för dig så mycket att andra inte får något.

(Detta är en rak motsats till hur arabisk, eller kinesisk kultur tenderar att behandla liknande situationer).

-"Man gör rätt för sig"

Svenskar har generellt en god arbetsmoral. Detta är något som går längre tillbaka än vad folk tror och uppkom främst av religiösa anledningar. Den protestantiska arbetsetiken. Hårt arbete, disciplin och frugalitet indoktrinerades i oss av kyrkan och har suttit kvar i oss även fast vi i princip lämnat den bakom oss.

Dessa två kulturella yttringar är både ett resultat av och en anledning till, Sveriges historiskt höga samhällstillit. De kan verka simpla, men den mentaliteten underligger svenskars tro till sina institutioner och är en stor anledning till Sveriges förmåga att driva en så stor välfärdsstat, framgångsrikt, under så lång tid.

-"Djur och natur".

Svensk kultur är en naturnära kultur. Vi bryr oss om vår omgivning. Detta kan till viss del härledas hela vägen bakåt till våra naturbaserade religioner. Sverige har alltid legat i framkant när det kommer till djurens rätt, till naturens rätt och till människans rätt till naturen. Vi var t,ex ett av de länder som inte komplett avskogade vår landmassa under den industriella revolutionen.

Det är tre yttringar av Svensk kultur jag kommer på just nu. Våra barn kommer under kommande årtionden att konfronteras av kulturer med rakt motsatta kulturella värderingar och yttringar. Om vi och vår skola inte förklarar för våra barn vad vår kultur är, varför den är, och hur viktig den är. Så kommer den till syvende sist att få vika sig för andra kulturer som tydligt instruerar sina unga.

Stå upp för din/vår kultur.

Tack! Äntligen en som svarar!

Jag håller med dig om att det är ideal som är värda att stå upp för.

Du använder historia och att något funnits här länge som ett bevis för att det är typiskt svenskt. Jag tycker inte att det argumentet funkar med tanke på hur snabbt det kan förändras. Se till tex barnaga, religionsfrihet, kvinnors och ickeheterosexuellas rättigheter. Alla är normer som i Sverige har förändrats radikalt på mycket kort tid. Med andra ord är det, om man använder historia som bevisföring, typiskt svenskt att inte ha religionsfrihet, att aga barn och att anse att homosexualitet är en sjukdom.

På vilket sätt upplever du att idealen/normerna du lyfter fram hotas av att att läroplanen inte längre explicit uttrycker att alla lågstadiebarn ska lära sig nationalsången? Eller att de ska tex läsa mindre om stormaktstiden på historielektionerna?

Vi har under historien fått massiva intryck från andra kulturer i flera omgångar. Det vi idag upplever som svensk kultur är ett resultat av bland annat det. Luther, som du nämner, var ju tex inte svensk.

Jag tycker själv att det är jättetråkigt att man drar in på historieundervisningen. Historia ger oss förklaringar till varför vårt samhälle ser ut som det gör. Men historia är inte ett argument för att fortsätta som förr.

Jag tycker att det finns goda skäl att fortsätta ha bra miljöarbete och en generös fördelningspolitik, men det är tyvärr frågor som inte prioriteras idag utan folk verkar snarare rösta på partier som vill minska naturskyddet, försämra bidragen till behövande och stänga ute folk i kris från vårt förhållandevis trygga land. Alla ska inte med. Folk lyxkonsumerar också i en takt som utarmar jordens resurser i rasande takt. Köper saker som produceras av lågbetalda människor i naturförstörande verksamhet. Svenskar tar generellt betydligt mer än de behöver, och de gör det på naturens och andra människors bekostnad. Så jag vet inte om idealen du nämner egentligen tillhör svensk kultur längre, om man tänker efter. :(

Jag tycker lite tvärt om. Om man har historia eller nationalsång i undervisningen, det är barn som har de intressena som det kommer att intressera, och trivial kunskap får de i hemmet och online. Möjligen kan nyanlända behöva förstå lite om var dagens ursvenskar kommer från, fattigdomen på 1800-talet, folkhemmet, den höga moralen och ärligheten hos de människor som folkhemmet fostrade fram. Att de har kommit till ett ställe där en som sköter sig, och ens barn, är ett bra ställe att växa upp i, en kultur att omfamna. Men annars är det bara upp till familjers och barns intresse att tillägna sig humaniora. Förutom ren allmänbildning. Jag själv är hysteriskt intresserad men ser inget skäl att pracka på det på ointresserade. Läsa skriva räkna behöver du kunna.

Det du sedan skriver i sista stycket får mig att tvivla på om du själv tillhör folkhemmet. Då du skriver ?folk? får jag vibbar av en person med åtminstone en förälder som är akademiker, en lite skyddad verkstad, en kommunitet där man funderar på vad man skall göra med sitt liv, där det är ok att skämma bort medelmåttigt begåvade barn och sätta griller om karriärer utan rent kneg,, lite ?inte fan behöver svensson äta oxfile och flyga. Men själv, så....

OM du har föräldrar, far eller morföräldrar som fjärmat sig från kneg som livet, om det funnits pengar, om du växt upp i område där många akademiker bor - spring och fräls dina räkmackspolare. Om du är rent folkhemsbarn, ok jag kan respektera din åsikt. Men då är du allt folk själv. Läser du det här och ser din räkmacksbakgrund, fundera en gång till på vad ?folk? är för några.

Gråt vidare. Samhället förändras. Hur ofta sjunger du den helt missvisande nationalsången?

Jag menar det svenska folket - människor som bor i Sverige. De röstar idag till stor del på M och SD, som är de partier jag främst tänkte på i mitt inlägg.

Att du värderar mina åsikter olika beroende på vad mina föräldrar gör kan jag inte annat än beklaga.

Historia är lika mycket en uppmaning att förändra som den är att bevara. Den är sällan enbart en. Jag satte mig själv i en jobbig sits när jag sa att jag skulle förklara unika svenska kulturella yttringar, för de är förhållandevis få när du jämför dem med de större västerländska värderingar vårt samhälle vilar på (yttrandefrihet, tankefrihet, vetenskapliga metoden osv är t,ex inte unikt svenskt).

Samma gäller homorätt, kvinnorätt, relfrihet och barnaga. Det är inte ett unikt svenskt fenomen att ha diskriminerat mot kvinnor, homosexuella, andra religioner och att ha slagit sina barn. Det är ett universellt fenomen som uppkommit inom nästan varje mänsklig kultur som hittills existerat, oavsett avstånd och kulturell isolation.

(Finns såklart roliga variationer som t,ex grekerna som accepterade homosexualitet, ganska paradoxalt nog på grund av deras syn på kvinnor som lägre stående). Så det är inte riktigt rätt att säga att barnaga och diskriminering, ja det är svensk kultur det. Det är snarare det mänskliga naturtillståndet, och det är kulturen som lyft oss ur det och befriat oss, varav den västerländska förtjänar mest om inte allt beröm.

Sättet vi gick ifrån homohat, till homosexuella rättigheter är däremot typiskt svenskt. Århundraden av förtryck följt av en kort period diskussion, följt av ett snabbt konsensusskifte, följt av direkta politiska förändringar. Det fenomenet är ganska svenskt (på både gott och ont).

"På vilket sätt upplever du att idealen/normerna du lyfter fram hotas av att att läroplanen inte längre explicit uttrycker att alla lågstadiebarn ska lära sig nationalsången? Eller att de ska tex läsa mindre om stormaktstiden på historielektionerna?"

Jag ser det lilla problemet som en del av ett mycket större växande problem.

Jag upplever att dagens yngre generationer (inklusive min egen), sitter på en sorts historielöshet. Vi vet inte vad vi är, varför vi är här och hur vi kom hit. Hur ofattbart osannolikt det är att vi kom hit, och hur tacksamma vi egentligen ska vara för det.

Vi står på kvicksand helt enkelt, och när ideologiskt besatta människor kommer och förklarar för oss att vår västerländska kultur är roten till allt ont och behöver raseras (ironiskt att det är just den kultur som gett dem friheten och möjligheten att kritisera den så våldsamt), så får vi svårt att rätta dem, även fast det egentligen är väldigt enkelt.

När det gäller just nationalsången så är den en symbol, en ritual, en symbolisk ritual. En ritual menad att skapa samstämma bland olika röster, att göra flera "Vi" till ett "Oss". Det är en liten ritual av många andra ritualer som tillåter oss människor att överkomma vår biologiskt inprogrammerade flockmentalitet, detta genom att expandera "flocken" över etniska och genetiska linjer. Dessa ritualer är oerhört viktiga för utan dem segregerar vi oss. Ett delat hus kan ej stå.

Sen slutligen. Jag håller med i nästan allt du skriver i sista stycket.

Förutom "stänga ute folk i kris från vårt förhållandevis trygga land".

Jag brukade hålla med dig där, men jag gör det inte längre. Vårt förhållandevis trygga land har blivit förhållandevis mindre tryggt under förhållandevis kort tid. Vi gör inte Jorden till en bättre plats genom att rasera Sverige, och vi löser inte Jordens problem genom att tillåta dem att sprida sig och att fortgå.

Vad tycker ni om att alla barn i USA måste säga Pledge of Allegiance varje morgon i skolan? Alla måste stå upp och hålla handen på hjärtat och säga:

I pledge Allegiance to the flag

of the United States of America

and to the Republic for which it stands,

one nation under God, indivisible,

with Liberty and Justice for all.

Själv tycker jag det är sjukt eftersom många inte är Amerikaner. Men många av er tycker säkert det är bra efter att ha läst många av svaren i tråden....