Livers slutskede av ens förälder

Någon som har en sjuk förälder och vill följas åt? Kanske kan vi ventilera och stötta varandra? Det vore skönt att prata med personer som har liknande erfarenheter.. Förlorade min pappa i cancer för fem år sedan och nu är det tyvärr mammas tur. Försöker rusta mig inför det som komma skall. Mamma fick cancer för 1,5 år sedan och för 1 år sedan fick vi beskedet att läget var obotligt. Först Nodulär malignt melanom, sedan har det spridit sig till lymfan, fler melanom och flera olika ställen i levern. För en månad sedan började läkarna nämna att det eventuellt är läge att gå över till palliativ vård, men de är ej säkra. På torsdag får vi ev nya besked efter gårdagens scan. Jag försöker leva som vanligt med min mamma för att uppskatta tiden vi har kvar och försöker ge henne mental paus. Vi är nära och träffas flera gånger i veckan. Jag är med henne på de flesta läkarbesöken, men hon vill ogärna prata om sin sjukdom. Ytterligare en aspekt i dimman är att cancern mamma har är starkt ärftlig, läkarna säger det är 50% att jag kommer få samma. Livet känns skört. Varje dag funderar jag på om hon kommer vara kvar hos på jul, eller tex. om jag kommer sitta och vaka över henne på ett sjukhus. Svårt att ha julstämning hus nu.

Någon där ute som har eller är i en liknande situation?

Jag är inte där än. Men min mamma har cancer sedan snart två år tillbaka. Skräcken varje gång något tillstöter, den oerhörda oron för varje läkarbesök eller undersökning. Rädslan för vad detta kommer innebära för hela familjen. När kommer det bli riktigt illa?

Har gjort en liknande resa. Fundera inte så mycket på tiden. Försök göra varje dag till en bra dag för din mor. Se till att du har möjlighet att återhämta dig själv genom att göra saker som ger dig energi. Du kan inte vara ett bra stöd för din mor om du förlorar orken. Har din mor andra nära anhöriga dela gärna upp saker mellan er.

Tycker ni ska planera och fixa en jul som utifrån dagens läge skulle funka. Om sen något händer är det bara att planera om.

Kolla med kurator på sjukhuset om du har möjlighet att få sjukpenning för vård av anhörig.

Hej. Min pappa har obotlig cancer. Tumören sitter i levern och metastaserna sitter även dom i levern. För 8 månader sen fick vi beskedet om att det är obotbar cancer. Jag pratar gärna med dig. Känner själv att de skulle vara skönt att prata med någon som faktiskt förstår ens otroliga sorg och förtvivlan.

Min pappa har Parkinson och han är i slutskedet nu. Enligt läkarna håller hans organ på att stänga ner. Han sover mest och har på detta fått demens som en del av sjukdomen. Vi har dragits med diagnosen i några år, där det gått ganska fort från att han var en pigg nybliven pensionär, till att nu vara en helt annan person som knappt kan prata. Känns som en främling och det känns så himla ovärdigt att han sitter där helt oförmögen till skillnad från vital som han en gång var.

Jag vill bara att denna mardröm ska ta slut så vi kan få minnas honom som han var och så han får sluta lida. Jag känner verkligen att denna process tvingat mig att få bli vuxen på riktigt. Han inte längre min fina pappa att få råd och stöd av. Han som alltid varit där för mig under livet. Storg. Känns som jag omedvetet går och bara väntar då det kan hända närsomhelst men också om ett halvår.

Ja det är tragiskt... Beklagar verkligen :( hur länge har han varit sängliggande?

Tack. Beklagar det du går igenom med din mamma. Han sitter i rullstol efter att förlorat förmågan att kunna gå efter en infektion han fick, så han har suttit i den dagtid med vila under dagen men tydligen är han trött konstant nu samt har nedsatt medvetandenivå. Tycker det är obehagligt när han ser helt tom ut i blicken. Som att själen stundvis försvinner.