Forum Sorg - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Livers slutskede av ens förälder

    Tis 12 nov 06:35 Läst 0 gånger Totalt 5 svar
    Anonym (Ru)
    Visa endast
    Tis 12 nov 06:35

    Någon som har en sjuk förälder och vill följas åt? Kanske kan vi ventilera och stötta varandra? Det vore skönt att prata med personer som har liknande erfarenheter.. Förlorade min pappa i cancer för fem år sedan och nu är det tyvärr mammas tur. Försöker rusta mig inför det som komma skall. Mamma fick cancer för 1,5 år sedan och för 1 år sedan fick vi beskedet att läget var obotligt. Först Nodulär malignt melanom, sedan har det spridit sig till lymfan, fler melanom och flera olika ställen i levern. För en månad sedan började läkarna nämna att det eventuellt är läge att gå över till palliativ vård, men de är ej säkra. På torsdag får vi ev nya besked efter gårdagens scan. Jag försöker leva som vanligt med min mamma för att uppskatta tiden vi har kvar och försöker ge henne mental paus. Vi är nära och träffas flera gånger i veckan. Jag är med henne på de flesta läkarbesöken, men hon vill ogärna prata om sin sjukdom. Ytterligare en aspekt i dimman är att cancern mamma har är starkt ärftlig, läkarna säger det är 50% att jag kommer få samma. Livet känns skört. Varje dag funderar jag på om hon kommer vara kvar hos på jul, eller tex. om jag kommer sitta och vaka över henne på ett sjukhus. Svårt att ha julstämning hus nu.

    Någon där ute som har eller är i en liknande situation?

  • Tis 12 nov 08:17 #1
    Anonym (Ru) skrev 2019-11-12 06:35:42 följande:

    Någon som har en sjuk förälder och vill följas åt? Kanske kan vi ventilera och stötta varandra? Det vore skönt att prata med personer som har liknande erfarenheter.. Förlorade min pappa i cancer för fem år sedan och nu är det tyvärr mammas tur. Försöker rusta mig inför det som komma skall. Mamma fick cancer för 1,5 år sedan och för 1 år sedan fick vi beskedet att läget var obotligt. Först Nodulär malignt melanom, sedan har det spridit sig till lymfan, fler melanom och flera olika ställen i levern. För en månad sedan började läkarna nämna att det eventuellt är läge att gå över till palliativ vård, men de är ej säkra. På torsdag får vi ev nya besked efter gårdagens scan. Jag försöker leva som vanligt med min mamma för att uppskatta tiden vi har kvar och försöker ge henne mental paus. Vi är nära och träffas flera gånger i veckan. Jag är med henne på de flesta läkarbesöken, men hon vill ogärna prata om sin sjukdom. Ytterligare en aspekt i dimman är att cancern mamma har är starkt ärftlig, läkarna säger det är 50% att jag kommer få samma. Livet känns skört. Varje dag funderar jag på om hon kommer vara kvar hos på jul, eller tex. om jag kommer sitta och vaka över henne på ett sjukhus. Svårt att ha julstämning hus nu.

    Någon där ute som har eller är i en liknande situation?


    Har gjort en liknande resa. Fundera inte så mycket på tiden. Försök göra varje dag till en bra dag för din mor. Se till att du har möjlighet att återhämta dig själv genom att göra saker som ger dig energi. Du kan inte vara ett bra stöd för din mor om du förlorar orken. Har din mor andra nära anhöriga dela gärna upp saker mellan er.

    Tycker ni ska planera och fixa en jul som utifrån dagens läge skulle funka. Om sen något händer är det bara att planera om.

    Kolla med kurator på sjukhuset om du har möjlighet att få sjukpenning för vård av anhörig.


  • Anonym (När?)
    Visa endast
    Tis 12 nov 08:21 #2

    Jag är inte där än. Men min mamma har cancer sedan snart två år tillbaka. Skräcken varje gång något tillstöter, den oerhörda oron för varje läkarbesök eller undersökning. Rädslan för vad detta kommer innebära för hela familjen. När kommer det bli riktigt illa?

  • Anonym (Ru) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 12 nov 20:18 #3
    Anonym (När?) skrev 2019-11-12 08:21:40 följande:

    Jag är inte där än. Men min mamma har cancer sedan snart två år tillbaka. Skräcken varje gång något tillstöter, den oerhörda oron för varje läkarbesök eller undersökning. Rädslan för vad detta kommer innebära för hela familjen. När kommer det bli riktigt illa?


    Beklagar :( Vad har hon för cancer? Hur svarar hon på den behandling hon får? Förstår din rädsla!
  • Anonym (Ru) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 12 nov 20:33 #4
    Kjell2 skrev 2019-11-12 08:17:10 följande:

    Har gjort en liknande resa. Fundera inte så mycket på tiden. Försök göra varje dag till en bra dag för din mor. Se till att du har möjlighet att återhämta dig själv genom att göra saker som ger dig energi. Du kan inte vara ett bra stöd för din mor om du förlorar orken. Har din mor andra nära anhöriga dela gärna upp saker mellan er.

    Tycker ni ska planera och fixa en jul som utifrån dagens läge skulle funka. Om sen något händer är det bara att planera om.

    Kolla med kurator på sjukhuset om du har möjlighet att få sjukpenning för vård av anhörig.


    Tack för dina kloka ord. Vi är en liten familj, men vi är i alla fall tre personer nära henne. Hennes sambo, min bror och jag. Brorsan och jag har ju gjort denna resa med pappa en gång så jag vet att vi hjälps åt när det krävs. Har tagit dag för dag hittills och det funkar. Men ju längre tiden går och ju mer cancern sprider sig, ju svårare är det att inte låta tankarna störa i vardagen. Och ju mer hon plågas och påverkas fysiskt så funderar man mer på tiden vi har kvar.. Mammas sambo har ingen släkt alls i princip och blir helt ensam den dag mamma försvinner. Brorsan och sambon är inte nära så jag kommer vara den som behöver stötta mammas sambo den dag det händer. En självklarhet för mig. Tänker mkt på mina barn på 3 och 5 år också. De kommer ha många frågor och sakna henne enormt då de är mkt nära.. Jag är separerad sedan somras, det känns lite läskigt att göra denna resa med barnen ensam. Pappan har barnen halvtid men den tid jag har barnen så är jag ju själv med dem. Man får stålsätta sig...
  • Mån 25 nov 23:00 #5

    Hej. Min pappa har obotlig cancer. Tumören sitter i levern och metastaserna sitter även dom i levern. För 8 månader sen fick vi beskedet om att det är obotbar cancer. Jag pratar gärna med dig. Känner själv att de skulle vara skönt att prata med någon som faktiskt förstår ens otroliga sorg och förtvivlan.

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll