Livers slutskede av ens förälder

Min pappa har Parkinson och han är i slutskedet nu. Enligt läkarna håller hans organ på att stänga ner. Han sover mest och har på detta fått demens som en del av sjukdomen. Vi har dragits med diagnosen i några år, där det gått ganska fort från att han var en pigg nybliven pensionär, till att nu vara en helt annan person som knappt kan prata. Känns som en främling och det känns så himla ovärdigt att han sitter där helt oförmögen till skillnad från vital som han en gång var.

Jag vill bara att denna mardröm ska ta slut så vi kan få minnas honom som han var och så han får sluta lida. Jag känner verkligen att denna process tvingat mig att få bli vuxen på riktigt. Han inte längre min fina pappa att få råd och stöd av. Han som alltid varit där för mig under livet. Storg. Känns som jag omedvetet går och bara väntar då det kan hända närsomhelst men också om ett halvår.

Tack. Beklagar det du går igenom med din mamma. Han sitter i rullstol efter att förlorat förmågan att kunna gå efter en infektion han fick, så han har suttit i den dagtid med vila under dagen men tydligen är han trött konstant nu samt har nedsatt medvetandenivå. Tycker det är obehagligt när han ser helt tom ut i blicken. Som att själen stundvis försvinner.