Hej allihopa, jag fick ett tidigt missfall i helgen och är så super ledsen och chockad! Jag var i vecka 6 så det var väldigt tidigt. Vi försökte i 4 månader innan jag plussade och nu känns det som att hela min värld har rasat. Jag är fortfarande chockad, nu är min fråga till er som har gått igenom samma. Hur fort efter ett missfall blev ni med barn igen? Tacksam för alla svar ?
Jag önskade verkligen jag var en av dom som visste men vela bara säga att jag går igenom exakt samma sak! Vi skulle troligtvis ha samma BF du och jag. Jag skulle ha gått in i V.6 i fredags men fick istället ett missfall på Tisdagen förra veckan. Jag han alltså plussa och vara gravid 1 vecka och sen kom värken. Känner precis med dig! Vi har försökt i 3 månader och jag går verkligen sönder. Äntligen var man i mål efter månader innan med negativa grav test. Så lyckliga men så kortvarigt! Och nu vill man så gärna bara ha nästa ägglossning så man kan få vara gravid igen och hoppa på tåget man kastade av men dagarna går såååå sakta dit!!!
Men för ett mer korrekt svar på din fråga så statiskt sett så blir dom flesta som fått missfall gravida ganska direkt efter. Vet inte vad de har att göra med ? Kroppen är mer inställd ? Mer mottaglig? Eller som någon sa att med missfallet rensar det ut och lättare för simmarna att ta sig fram. Ingen aning men de ska vara lite enklare för oss nu vad jag förstår det som. Håller tummarna vi snart är där igen <3
Och ägglossningen kan ju ske lite närsomhelst nu
Nej, usch så hemskt att du går igenom samma sak! Jag har mardrömmar varje natt sen det hände. Jag känner mig emotionellt helt förstörd! Besvikelsen är enorm, man tror ju inte att det ska hända en själv! Jag hoppas hoppas verkligen att du blir gravid snart igen och att du dessutom får en jätte fin och frisk graviditet hela vägen. Skriv gärna sen hur det går för dig så peppar vi varandra! Jag ska kolla med ägglossning tester början på nästa vecka (om jag har slutat blöda) fram till det för att inte missa ägglossningen. Kram
Såna kemiska graviditeter är väldigt vanliga. Jag har haft 2 innan jag fick mina barn. Med första barnet försökte vi i lite över ett år och under den tiden fick jag missfallen. Var jag förstått så är det ofta nåt kromosomfel i början som gör att de inte överlever. Jag tänkte att det var bra att missfallen kom så tidigt, det måste vara mycket tuffare om de kommer senare.
Ja, jag tänkte samma, om det ändå ska hända så är det tur att det är så pass tidigt så det blir som en kraftig mens bara. Tur i oturen. Usch! Vad är kemiska graviditeter för något?
Läste lite om det nu, det är tydligen graviditeter som avslutas runt vecka 5- 6 ( dagen då kvinnan skulle ha sin mens) pga kromosom avvikelser, eller att ägget blev befruktat och fäste men slutade växa, Det hände på dagen då jag skulle ha min mens så jag känner igen mig mycket i det jag läste. Tack för ditt svar!
Jag vet precis vad du menar. Tycker de är skit jobbigt för vaknar på morgonen och tror jag fortfarande är gravid men den sjunker det in att graviditeten är avslutad. Räknar ner dagarna och timmarna för att det ska gå fortare till ett nytt försök. Som tidigare sagt så var de väl något fel och därför så kunde det inte utvecklas till ett friskt barn. Det lägger lite plåster på såren faktiskt men fortfarande jobbigt. Jag är så arg! Så arg att behöva börja om! Mer arg än ledsen faktiskt. Det känns så orättvist. Varför just jag. Trodde som dig det aldrig skulle hända mig. Har hört varje kvinna går igenom minst 1 missfall men trodde någonstans det inte händer mig
Blev oplanerat gravid i december förra året, vi blev jätteglada, missfall i vecka 6. Har försökt sen dess med uppehåll någon månad pga sjukdom osv. Det verkar gå segt här iallafall :/
Jag försöker också tänka som så att det var bättre det skedde då, än senare in i graviditeten. Ingen rolig upplevelse oavsett dock.
Jag känner verkligen med dig! Den här ilskan att faaaan nu måste jag börja om igen, bara tanken på att se de där ägglossning tester får mig att vilja spy! Och den här jävla väntan på mens, ägglossning, när kan man ta ett gravtest igen osv osv! Var stark!!!!!
Hej!
Jag fick missfall precis i början av vecka 8 för snart ett år sedan :( Hade försökt knappt ett år innan dess att bli gravid. Känner igen chockkänslan! Var jätterädd att få missfall men blev ändå helt chockad när det hände. 0 hjälp från sjukvården... Hade rejält ont men allt löste sig ju själv.
Efter det väntade vi kanske 2 månader innan vi började försöka igen. Detta var endast pga att jag ville slutföra vissa saker på mitt jobb som kan vara skadligt för barnet.
När vi väl började försöka igen hände ingenting... Det har varit det allra jobbigaste för mig. Att det först tog så lång tid att bli gravid och att sen inte bli gravid igen. Till slut bestämde vi oss för att skriva en egenremiss till en fertilitetsklinik. Vi fick komma dit efter ett par månader och genomgå en fertilitetsundersökning. De hittade ett litet myom (godartad cancer) på insidan av min livmoder som eventuellt kunde störa att ägget fastnar, annars var allt bra. Eftersom vi hade försökt ett bra tag och eftersom vi hade fått ett missfall så tyckte det att de kunde operera bort myomet. Detta skulle i så fall ske runt februari nästa år.
Ett par dagar efter min fertilitetsundersökning blev vi gravida och jag är nu i vecka 6. Jag håller alla tummar och tår för att det går denna gång, även om jag inte vågar hoppas såsom jag gjorde första gången.
Det är såklart superolika hur fort det går! Bara för att det krånglade för oss behöver det inte göra det för dig. Jag tycker verkligen vården borde ge mer stöd i detta eftersom det uppenbarligen behövs. Ta hand om dig! Prata med de du kan prata med. Lycka till i framtiden.
Jag fick ett ma i februari. Graviditeten hade avstannat i v.6 men kom inte ut förrän v.9.
Allt kom ut av sig själv och jag behövde ingen skrapning eller dylikt, vilket kändes skönt.
Kroppen kom igång på en gång. Vi väntade en mens så kroppen skulle få rensa ut allt ifall det fanns någon rest kvar.
Månaden efter så blev jag gravid igen. Är nu i v.31. Går in i v.32 imorgon.
Vi har två tidigare graviditeter bakom oss också, vår son som föddes i v.25 som somnade in efter 10 dagar och en dotter som somnade in i magen i v.25
Min kropp har kommit igång på en gång med mens och ägglossning efter alla graviditeter och alla graviditeter har skett på första försök.