Ni med mycket yngre partners...

Tänder du på småpojkar (ja är man 37 år så är en på 22 pojke för "normala" kvinnor) så får du antingen acceptera att många i din umgängeskrets tycker det är sjukt alternativt söka hjälp för din läggning. Vet ej om det finns dock?

Jag tänder på vuxna människor och han är vuxen. Min förra partner var betydligt äldre än mig, partnern innan det var i samma ålder som mig. Åldern har liksom ingen betydelse utan det är personligheten. Trots det var jag lite skeptisk i början till att dejta den här mannen pga att han är så mycket yngre, men vi blev vänner och sen kom känslorna när jag lärt känna hans underbara personlighet. Så jag är ju inte med honom för att han är ung direkt. Visst är han lite omogen ibland men alla har sina brister och det gör inte mig så mycket.

Hej! Ja alltså nu träffar du någon som är mycket yngre, känns det bra för dig så kör på! Försök att inte lyssna så mycket på folk. Alla ska alltid ha så mycket åsikter om andras förhållanden och val av partners. 
Ni kommer tyvärr stöta på en hel del folk som har mycket att säga till om, tycker dom då. Försök att stänga av det. Är ni lyckliga tillsammans så spelar inget annat någon roll :)

Prata med din syster, igen.....

Varför göra det så svårt? Är väl bara säga att han är 22 och du vet att det är stor åldersskillnad men ni har valt varann av kärlek. Det är ju tusen varv värre om du skäms för din partner. Var glad och stolt!

Skäms du för att du vet att han är för ung för dig? Det kanske är ett tecken på att ni inte bör vara i ett förhållande..?

Är ni intresserade av samma saker? Ser samma TV program? Lyssnar ni på samma musik? Var finner ni eran gemensamma plattform liksom??

Maken är 22 år äldre än mig. Vi blev ett par redan när jag var 18 år och vi var såklart beredda på en massa negativitet, men så farligt var det faktiskt inte. Pappa tyckte säkert inte att det var å kul, men han har alltid stått på min sida på så sätt att han stöttat det som gör mig lycklig. Mamma gillar väl ingenting med mig och vad jag står för (men älskar mig!) så hennes reaktion(som inte bekommer mig) var jag beredd på. Hon släppte det rätt snart eftersom hon vet att jag kör mitt race oavsett vad hon tycker. Morföräldrarna fanns då inte mer och farmor och farfar, som alltid varit mina störta supporters, dömde inte fören de träffat maken och de gillade honom direkt. Makens föräldrar var bara välkomnande. Mina vänner tyckte att det var helknäppt, men de accepterade och stöttade som vanligt ändå. De flesta av makens vänner kände mig sedan innan och agerade likadant som mina vänner. De enda som verkligen fördömt är makens svägerska samt två av hans kvinnliga vänner som sade upp bekantskapen. Och främlingar på internet då...

Vad andra tänker om dig är väl ändå inte så viktigt om ni nu är så lyckliga och rätt för varandra?

Det här är en vanlig attityd. Det är alltså så att du bara tittar på filmer gjorda under en viss tid? Gällande musiken, är det musik som kom under din ungdom som är grejen? Mellan vilka år var musiken ok för att sedan bli för modern? Förutom renodlade barnprogram, vilka tv-program ses bara av människor i samma ålder? Vilka intressen har bara människor födda mellan 1980-1990?

Ja, du hör...

Kanske ska sansa dig lite. En 22-åring är ju faktiskt en vuxen och mognadsgrad hos en människa är individuell. Finns 22-åringar som är mognare än 30-åringar och finns 50-årigar som beter sig som barnrumpor. 

TS, det största problemet jag ser är ifall ni faktiskt har så mycket gemensamt? Ser du en framtid med honom? Har ni diskuterat barnfrågan? Personligen skulle jag aldrig bli tillsammans med någon som är så mycket yngre pga att man oftast befinner sig på väldigt olika plats i livet. 

I övrigt säger jag som flera andra i tråden, känns det rätt så får du försöka strunta i vad folk tycker och tänker.