Forum Missfall - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • MA konstaterat idag

    Tor 14 nov 2019 10:32 Läst 0 gånger Totalt 23 svar
    Tor 14 nov 2019 10:32

    Vet inte var jag ska börja.

    Idag var jag på ett inplanerat tidigt UL för att fastställa om jag väntade 1 eller 2 foster pgr bara ett foster hade hjärtaktivitet men var mycket litet för 2 veckor sedan, (idag skulle jag vara gravid i v.8+2)

    ser nästan direkt på skärmen att det inte syns något/några foster...

    en läkare kommer in och mäter och konstaterar att det foster som fanns mäter samma storlek idag som för 2 v. sedan och inga hjärtslag...

    väntar nu på blödning.... blöder jag inte inom 2 veckor kommer jag få piller som stöter ut mina 2 hinnsäckar...

    hade ett utomkveds i mars innan i år så ni kanske förstår min förtvivlan :(

    jag känner mig förkrossad... vill bara börja blöda NU och kunna gå vidare. att först få utomkveds och sedan förlora ev. vad som kunde blivit 2 foster, vad är oddsen??!!

    känner mig värdelös och vågar nog inte försöka bli gravid igen någonsin...

    finns flera i samma sits, eller bara någon som kan komma med tröst? jag går sönder snart av sorg :(

  • Tor 14 nov 2019 10:43 #1

    Kan bara beklaga det du nu går igenom. Det är tungt och man kan inte se något ljus i tunneln, men det blir bättre <3

    Jag har gått igenom samma som dig. Först gravid med ett levande utomkvedshavandeskap efter att ha försökt i 1.5 år. Slutade i akutop och 1 äggledare mindre.

    Därefter gravid igen 8 mån senare. Tidigt ul v8+2 konstaterade att allt såg bra ut. Ul v14 konstaterade att barnet dog v8+3 och därmed varit dött i 6 veckor utan att min kropp agerat. Blev Cytotec som inte funkade efter 5 doser så tillslut blev det akut skrapning.

    3 mån senare blev vi gravida igen. Jag var övertygad om att det aldrig skulle gå. Barnet skulle dö i magen, men han gjorde aldrig det. Nu är han snart 1 år!

    Jag håller tummarna för 3:dje gången gillt även för er <3

  • hjärte­krossa­d
    Visa endast
    Tor 14 nov 2019 10:46 #2

    Beklagar men ge inte upp! Jag som gått in i tidigt klimakterie . Jag är bara 39 år. Förra året fick knappt någon mens , extremt kort sen la den av helt. Har inte blödit något på flera månader. Plötsligt i augusti fick jag ont i brösten och illamående. Var 11+6 När jag åkte till gyn och kollade. Fattade inte att jag blivit gravid.

    Mycket viktigt som jag gjort, är att bara äta ekologiskt! Även om det är dyrare får man mer näring än vanliga tomater exempel titta på krossade tomater och eko krossade tomater. Skillnad på närings innehåll. Sen så all smink innehåller väldigt mycket gifter. Samma med tvål så allt sånt är ekologiskt och giftfria. Sen har jag slutat med vaccin då jag läst på vad de innehåller och det är inget jag vill ha i kroppen. Som sagt alla tar sina beslut som känns rätt. Så här gjorde jag för att må bättre. Hoppas du inte ger upp ts Kram

  • Tor 14 nov 2019 10:59 #3
    Aamon skrev 2019-11-14 10:43:13 följande:

    Kan bara beklaga det du nu går igenom. Det är tungt och man kan inte se något ljus i tunneln, men det blir bättre <3

    Jag har gått igenom samma som dig. Först gravid med ett levande utomkvedshavandeskap efter att ha försökt i 1.5 år. Slutade i akutop och 1 äggledare mindre.

    Därefter gravid igen 8 mån senare. Tidigt ul v8+2 konstaterade att allt såg bra ut. Ul v14 konstaterade att barnet dog v8+3 och därmed varit dött i 6 veckor utan att min kropp agerat. Blev Cytotec som inte funkade efter 5 doser så tillslut blev det akut skrapning.

    3 mån senare blev vi gravida igen. Jag var övertygad om att det aldrig skulle gå. Barnet skulle dö i magen, men han gjorde aldrig det. Nu är han snart 1 år!

    Jag håller tummarna för 3:dje gången gillt även för er <3


    Jag har så svårt att se framåt just nu. Jag klandrar mig själv och sa till och med till mannen påväg hem från sjukhuset att han borde vara med någon annan än mig som kan lyckas få barn :(

    ska tillägga att jag har haft kämpigt med arbete och ekonomi även tidigare och även andra problem så det känns som jag aldrig ska få vara glad och ha medvind!

    Just nu vet jag inte om jag vågar försöka igen. jag har tappat hoppet helt känner jag...
  • Tor 14 nov 2019 11:33 #4

    Jag beklagar verkligen och vet hur det känns. Blev gravid på andra försöket men fick missfall i v 5. Sen blev jag gravid först efter 6 månader till, gjorde fina ultraljud, men fick sen MA i v 16. Men blev gravid på tredje försöket efter detta, och är nu i v 17.

    Det är hemskt att vara mitt i förlusten men den bleknar, iaf för mig, när man får en ny graviditet att glädjas åt.

  • Tor 14 nov 2019 11:52 #5
    Daphodil skrev 2019-11-14 11:33:11 följande:

    Jag beklagar verkligen och vet hur det känns. Blev gravid på andra försöket men fick missfall i v 5. Sen blev jag gravid först efter 6 månader till, gjorde fina ultraljud, men fick sen MA i v 16. Men blev gravid på tredje försöket efter detta, och är nu i v 17.

    Det är hemskt att vara mitt i förlusten men den bleknar, iaf för mig, när man får en ny graviditet att glädjas åt.


    jag beklagar dina missfall med! ja just nu vågar jag som sagt inte se framåt och göra ett nytt försök. väntar just nu på att en barnmorska sks ringa upp. har bestämt att jag vill ha tabletter så jag kan blöda ut det här och gå vidare. sa först jag inte ville ha hjälp i form av tabletter så doktorn trodde kroppen kommer få ut det själv inom närmaste veckorna. men bättre att lämna detta nu känner jag. det jävligaste är gravidsymtomen! mår illa och brösten ömmar, men inga foster lever ju :(

    usch nu gråter jag igen!
  • Tor 14 nov 2019 12:01 #6
    Undrandee skrev 2019-11-14 11:52:09 följande:

    jag beklagar dina missfall med! ja just nu vågar jag som sagt inte se framåt och göra ett nytt försök. väntar just nu på att en barnmorska sks ringa upp. har bestämt att jag vill ha tabletter så jag kan blöda ut det här och gå vidare. sa först jag inte ville ha hjälp i form av tabletter så doktorn trodde kroppen kommer få ut det själv inom närmaste veckorna. men bättre att lämna detta nu känner jag. det jävligaste är gravidsymtomen! mår illa och brösten ömmar, men inga foster lever ju :(

    usch nu gråter jag igen!


    Du ska absolut inte klandra dig själv! Inget av detta har du kunnat påverka.

    Förstår hur du känner dig för jag har också vart där men dom tankarna måste man få bort för vi har inte valt det som hände oss.

    Oerhört hemskt och beklagligt.

    Jag hade ett ma i februari i år. Graviditeten hade avstannat i v6 men kom inte ut förrän v9.

    Jag blev gravid 2 månader efter och är nu i v.32

    Vi har två änglabarn sen innan, vår pojke som föddes för tidigt i v.25 2017 och vår dotter som föddes stilla i v.25 2018.

    Det är hemskt när kroppen sviker en men det är inget du har gjort och ska beskylla dig själv för.

    Jag önskar att din kropp kommer igång fort så du får en chans att läka i kropp och själ <3 ta hand om er
  • Tor 14 nov 2019 12:10 #7

    Efter mitt första barn fick jag 4 missfall och fick vänta nästan 5 år på att få en levande graviditet. Det var 5 hemska år, och jag orkade endast kämpa på pga vår son och min starka vilja att få ett barn till. Idag är jag på ett jättekonstigt sätt så tacksam för missfallen och väntan för annars hade vi inte haft vår andra son och heller inte vår dotter som kom knappt 2,5 år efter andra barnet. En värld utan dom kan jag inte tänka mig. Det var dom två vi skulle vänta på

    Det hjälper kanske inte dig idag men en dag kommer du få ditt efterlängtade barn och då tror jag du kommer känna som mig, att det var just det barnet du skulle få vänta på.

  • Tor 14 nov 2019 12:26 #8
    Ebo88 skrev 2019-11-14 12:01:35 följande:

    Du ska absolut inte klandra dig själv! Inget av detta har du kunnat påverka.

    Förstår hur du känner dig för jag har också vart där men dom tankarna måste man få bort för vi har inte valt det som hände oss.

    Oerhört hemskt och beklagligt.

    Jag hade ett ma i februari i år. Graviditeten hade avstannat i v6 men kom inte ut förrän v9.

    Jag blev gravid 2 månader efter och är nu i v.32

    Vi har två änglabarn sen innan, vår pojke som föddes för tidigt i v.25 2017 och vår dotter som föddes stilla i v.25 2018.

    Det är hemskt när kroppen sviker en men det är inget du har gjort och ska beskylla dig själv för.

    Jag önskar att din kropp kommer igång fort så du får en chans att läka i kropp och själ <3 ta hand om er


    Just nu har jag till och med tappat livsgnistan... allt känns hopplöst. att förlora 3 liv inom ett år :(

    jag bara gråter just nu. ensam hemma och känner mig totalt blåst på livet...
  • Tor 14 nov 2019 12:29 #9
    Undrandee skrev 2019-11-14 11:52:09 följande:
    jag beklagar dina missfall med! ja just nu vågar jag som sagt inte se framåt och göra ett nytt försök. väntar just nu på att en barnmorska sks ringa upp. har bestämt att jag vill ha tabletter så jag kan blöda ut det här och gå vidare. sa först jag inte ville ha hjälp i form av tabletter så doktorn trodde kroppen kommer få ut det själv inom närmaste veckorna. men bättre att lämna detta nu känner jag. det jävligaste är gravidsymtomen! mår illa och brösten ömmar, men inga foster lever ju :(

    usch nu gråter jag igen!
    Det är verkligen smärtsamt och tungt, och jag förstår verkligen känslan att vilja få det överstökat. Ta din tid och sörj <3
  • Tor 14 nov 2019 12:35 #10
    Undrandee skrev 2019-11-14 12:26:43 följande:

    Just nu har jag till och med tappat livsgnistan... allt känns hopplöst. att förlora 3 liv inom ett år :(

    jag bara gråter just nu. ensam hemma och känner mig totalt blåst på livet...


    Jag förstår helt och hållet hur du känner dig och man får tillåta sig själv att bryta ihop, men du får inte tro att det det som har hänt på något sätt är ditt fel. Du har inte valt detta och det finns inget som dunkudde ha gjort annorlunda.

    Det är vidrigt vad man går igenom ibland. Vi fick ha vår son med oss i tio dagar innan han somnade in och jag trodde inte jag skulle överleva utan honom. När vi miste vår dotter så höll jag på att gå under igen men på något sätt så överlever man. Men innan du kan gå vidare så måste du få bryta ihop och sörja, det är helt okej. Men det är inte ditt fel <3

    Har du någon du pratar med om allt detta?

    Vänner och familj är fint stöd, men för mig räckte inte det, jag har en psykolog jag fortfarande går till. Rekommenderar det starkt om du inte redan går på samtalsstöd
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll