• Ebo88

    MA konstaterat idag

    Undrandee skrev 2019-11-14 11:52:09 följande:

    jag beklagar dina missfall med! ja just nu vågar jag som sagt inte se framåt och göra ett nytt försök. väntar just nu på att en barnmorska sks ringa upp. har bestämt att jag vill ha tabletter så jag kan blöda ut det här och gå vidare. sa först jag inte ville ha hjälp i form av tabletter så doktorn trodde kroppen kommer få ut det själv inom närmaste veckorna. men bättre att lämna detta nu känner jag. det jävligaste är gravidsymtomen! mår illa och brösten ömmar, men inga foster lever ju :(

    usch nu gråter jag igen!


    Du ska absolut inte klandra dig själv! Inget av detta har du kunnat påverka.

    Förstår hur du känner dig för jag har också vart där men dom tankarna måste man få bort för vi har inte valt det som hände oss.

    Oerhört hemskt och beklagligt.

    Jag hade ett ma i februari i år. Graviditeten hade avstannat i v6 men kom inte ut förrän v9.

    Jag blev gravid 2 månader efter och är nu i v.32

    Vi har två änglabarn sen innan, vår pojke som föddes för tidigt i v.25 2017 och vår dotter som föddes stilla i v.25 2018.

    Det är hemskt när kroppen sviker en men det är inget du har gjort och ska beskylla dig själv för.

    Jag önskar att din kropp kommer igång fort så du får en chans att läka i kropp och själ <3 ta hand om er
  • Ebo88
    Undrandee skrev 2019-11-14 12:26:43 följande:

    Just nu har jag till och med tappat livsgnistan... allt känns hopplöst. att förlora 3 liv inom ett år :(

    jag bara gråter just nu. ensam hemma och känner mig totalt blåst på livet...


    Jag förstår helt och hållet hur du känner dig och man får tillåta sig själv att bryta ihop, men du får inte tro att det det som har hänt på något sätt är ditt fel. Du har inte valt detta och det finns inget som dunkudde ha gjort annorlunda.

    Det är vidrigt vad man går igenom ibland. Vi fick ha vår son med oss i tio dagar innan han somnade in och jag trodde inte jag skulle överleva utan honom. När vi miste vår dotter så höll jag på att gå under igen men på något sätt så överlever man. Men innan du kan gå vidare så måste du få bryta ihop och sörja, det är helt okej. Men det är inte ditt fel <3

    Har du någon du pratar med om allt detta?

    Vänner och familj är fint stöd, men för mig räckte inte det, jag har en psykolog jag fortfarande går till. Rekommenderar det starkt om du inte redan går på samtalsstöd
  • Ebo88
    Undrandee skrev 2019-11-14 13:03:17 följande:

    jag har inte någon förutom mannen och mina föräldrar. dock visste inte föräldrarna om grav. då det var så pasa tidigt. så känner mig rätt ensam...

    det är konstigt, man vill bara få ut resterna av grav. och hoppa på tåget igen men jag är ändå så grymt rädd att få missfall eller utomkveds igen :(

    vet inte hur jag ska tänka/känna.


    Är du öppen för det, så ring din bm och be henne om samtalsstöd via mödravården. Jag har en psykolog genom dom och hon är jättebra.

    Ja det är en delad känsla det där. Jag kände mig skyldig i början när vi ville skaffa syskon.

    Men min psykolog menade på det att även om våra barn hade överlevt så hade vi ju velat skaffa syskon åt dom.

    Jag är fullständigt livrädd nu under denna graviditet men man får försöka göra det bästa av det.

    Jag har vart sjukskriven sedan v.15 pga riskgraviditet. Sen så har jag GBS och äter antibiotika sen v.12 och är livrädd att detta barn ska bli smittat.

    Nu är det kanske lite tidigt att tänka på detta men när ni känner er redo, så kontakta vården och gör upp en plan för er graviditet. Det har hjälpt oss att känna oss mer trygga under graviditeten, när man har en plan och stöd.
Svar på tråden MA konstaterat idag