• Thu 14 Nov 2019 21:50
    3074 visningar
    13 svar
    13
    3074

    Överstimulerade prematurbebisar, svårt att sova

    Jag läste någonstans att prematura barn är känsligare för överstinulans än fullgångna, eftersom deras hjärnor får för mycket intryck för tidigt. Att dom kan vara känsligare upp till flera år senare.

    Har det varit så för er? Har era prematura barn haft svårt att varva ner och lätt blivit överstimulerade och övertrötta?

    Våran son föddes i v 33+3, och är nu 7 veckor korrigerad ålder. Han har hela tiden mått bra och utvecklats som han ska, men sen han blev fullgången ungefär så har det visat sig att han är ett rätt krävande barn med stort närhetsbehov.

    Han har (som typ alla prematura barn) haft väldigt ont i magen av järndropparna och därför haft svårt att komma till ro, vaknat ofta och varit mycket ledsen. Nu upplever vi att hans mage börjat stabilisera sig och han verkar sällan ha sådär väldigt ont. Men han är fortfarande extremt svårsövd och blir väldigt lätt överstimulerad och har svårt att somna.

    Han somnar i stort sett bara om man skumpar honom i famnen, men det kan ta upp till 45 minuter att söva honom medan han bara stretar emot, skjuter ifrån och stirrar på allt omkring sig för att hålla sig vaken. Han sover enbart i famnen eller på oss, även på nätterna. Lägger vi ner honom vaknar han snart igen.

    Trots att vi på dagarna inte gör annat än att amma, byta blöjor och söva om honom igen så får han inte ihop mer än ca 14 timmar sömn per dygn. Nästan all vaken tid är han missnöjd medan vi försöker söva honom på nytt. De gånger jag testat att aktivera honom mer blir han ännu svårare att söva så jag tror inte att han är understimulerad.

    Personer i vår omgivning tycker att vi daltar med hans sömnbehov, och har därför dålig förståelse för att jag inte vill att dom ska prata/peta/hålla honom vaken när dom träffar honom, så att han inte blir uppe i varv. Jag känner mig löjlig och tvivlar på mig själv pga detta.

    Ni med prematura barn, hur är eran upplevelse av känslighet för överstinulans hos era barn? Hur länge höll det i sig? Finns det något jag kan göra för att få en mer harmonisk bebis eller är det bara att acceptera det? Har det kanske mer att göra med hans temperament än hans prematuritet?

  • Svar på tråden Överstimulerade prematurbebisar, svårt att sova
  • Anonym (Neo)
    Thu 14 Nov 2019 21:56
    #1

    Känner igen mycket av det där. Det tog flera månader innan vår knatte kunde sova själv. Innan fick han sova på oss eller i famnen. Vi var helt slutkörda.

  • Anonym (...)
    Thu 14 Nov 2019 22:06
    #2

    Jag har en dotter född i 33+0. Hon var mkt lättskött och sov jättebra de första tre månaderna, sedan blev det precis tvärtom. Vaknade konstant, upp till 25 ggr per natt. Svårsövd. Ville äta nätterna igenom. Det fortsatte tills hon var nästan tre år gammal, sedan vände det plötsligt igen och hon sover jättebra. Lättväckt dock men det är nog för att både mamma och pappa är det, och inte för att hon är prematur. 

  • Thu 14 Nov 2019 22:25
    #3
    Anonym (Neo) skrev 2019-11-14 21:56:33 följande:

    Känner igen mycket av det där. Det tog flera månader innan vår knatte kunde sova själv. Innan fick han sova på oss eller i famnen. Vi var helt slutkörda.


    Just nu är det ok att han bara sover på oss, det allra jobbigaste är att han är så otroligt svårsövd, och att han gör så otroligt mycket motstånd när man försöker söva honom...det tar knäcken på mig
  • Fri 15 Nov 2019 08:31
    #4
    Anonym (...) skrev 2019-11-14 22:06:28 följande:

    Jag har en dotter född i 33+0. Hon var mkt lättskött och sov jättebra de första tre månaderna, sedan blev det precis tvärtom. Vaknade konstant, upp till 25 ggr per natt. Svårsövd. Ville äta nätterna igenom. Det fortsatte tills hon var nästan tre år gammal, sedan vände det plötsligt igen och hon sover jättebra. Lättväckt dock men det är nog för att både mamma och pappa är det, och inte för att hon är prematur. 


    Ok, det låter ju lite som att det var först då hennes personlighet lös igenom?

    Våran son känns absolut inte lättväckt. När han sover i famnen kan han på nätterna sova över 3 timmar i sträck.

    Det är att somna som är svårt för honom, hur trött han än är. Han gör allt för att hålla sig vaken, stirrar på allt, sprattlar, gråter, ålar runt i famnen och är missnöjd.

    Ofta blir han lugn när man ihärdigt skumpat honom i famnen ett tag, men även när han lugnat sig och är öppenbart sömnig (ligger still, halvslutna ögon, lugn) så kan det ta 30 minuter till innan han faktiskt sover. Slutar man skumpa under den tiden blir han missnöjd och börjar sprattla igen.
  • Anonym (...)
    Fri 15 Nov 2019 16:32
    #5

    Har ni provat white noise? Det var det som funkade bäst för min bebis när det var som värst. Kolmörkt och så vattenkranen på med full sprutt. Då låter det som inuti magen och det lugnar. I vagn eller gunga i knät samtidigt. Sövde min bebis så tills hon var 1 år.

  • Fri 15 Nov 2019 20:18
    #6
    Anonym (...) skrev 2019-11-15 16:32:03 följande:

    Har ni provat white noise? Det var det som funkade bäst för min bebis när det var som värst. Kolmörkt och så vattenkranen på med full sprutt. Då låter det som inuti magen och det lugnar. I vagn eller gunga i knät samtidigt. Sövde min bebis så tills hon var 1 år.


    Vi har provat köksfläkten och nån gång vattenkran. Ibland funka det ibland inte. Hade du också prematur bebis eller bara vanlig svårsövd?
  • Sat 16 Nov 2019 14:34
    #7

    Jag har tvillingar födda v34. Dom fick minimalt av stimulering första månaderna, detta just för att dom reagerade hårt på stimulering.

    Jag sköt upp starten med järndroppar en tid, då magarna inte alls klarade av järnet. Dom fick nan och prematurdroppar, så det var inte akut med järn.

    Dom var 3 månader innan jag tog med dom till något större. Innan dess var vi mest hemma och begränsade besöken.

  • Sat 16 Nov 2019 15:09
    #8
    1234568 skrev 2019-11-16 14:34:53 följande:

    Jag har tvillingar födda v34. Dom fick minimalt av stimulering första månaderna, detta just för att dom reagerade hårt på stimulering.

    Jag sköt upp starten med järndroppar en tid, då magarna inte alls klarade av järnet. Dom fick nan och prematurdroppar, så det var inte akut med järn.

    Dom var 3 månader innan jag tog med dom till något större. Innan dess var vi mest hemma och begränsade besöken.


    Det låter klokt! Vi har tyckt att vi varit försiktiga men inser att vi borde ha hållt det ännu lugnare. Vi har mor- och farföräldrar på annan ort så har varit bortresta några helger. Och även om vi inte går på tillställningar eller åker hem till andra så har vi besök mer än en gång i veckan.

    Det känns som att han skulle ha mått bättre av mindre stimulans.

    Vi försökte trappa upp till full dos på järnet men det funkade inte alls, så i samråd med neo får han lite mindre (4 istället för 6 droppar dagligen) vilket han verkar klara ok.

    Menar du 3 månader korrigerad ålder eller faktiskt ålder? Hur gamla är dom nu och är dom fortfarande lika lättstimulerade?
  • Sat 16 Nov 2019 15:37
    #9
    Jojjans skrev 2019-11-16 15:09:45 följande:
    Det låter klokt! Vi har tyckt att vi varit försiktiga men inser att vi borde ha hållt det ännu lugnare. Vi har mor- och farföräldrar på annan ort så har varit bortresta några helger. Och även om vi inte går på tillställningar eller åker hem till andra så har vi besök mer än en gång i veckan.

    Det känns som att han skulle ha mått bättre av mindre stimulans.

    Vi försökte trappa upp till full dos på järnet men det funkade inte alls, så i samråd med neo får han lite mindre (4 istället för 6 droppar dagligen) vilket han verkar klara ok.

    Menar du 3 månader korrigerad ålder eller faktiskt ålder? Hur gamla är dom nu och är dom fortfarande lika lättstimulerade?
    Med 3 månader menar jag 12 veckor. Dom var korrigerat då 46 veckor. Alltså resor skulle jag inte ha tagit med dom på, av många orsaker. Infektionsrisken kanske då främst av allt. Dom är väldigt mottagliga för virus/infektioner, och det kan innebära allvar om det vill sig illa. Vi hade förbud att vistas utomhus tills barnen var 2600 gram, och besöken var begränsade till dom närmaste och absolut inga förskolebarn. Mina barn var friska, men små. Dom hade sond när vi kom hem i v 36, för dom kunde inte suga så bra ännu.

    Nu är dom 5 år, friska och välmående. Skulle säga att dom kom ikapp resten av barnen i utveckling omkring 2-3 års åldern. Dom var sena med att börja krypa/gå/tal. Men nu är dom som vilka andra barn som helst. Minns också att dom hade svårt med att börja med riktig mat. Dom satte ofta i halsen och jag började rätt tidigt med mat på inrådan av neo. Deras motivering var att från 1 års åldern är det viktigt att dom kan livnära sig på riktig mat, och eftersom prematurer ofta har problem med tugga/svälja så behöver dom längre tid på sig att öva. Dock så infördes gluten först efter 6-7 månader.

    Mina var väldigt tysta första veckorna. Dom åt, sov och åt och sov. Grät knappt alls. När dom var omkring 40-42 veckor så började dom bete sig som riktiga bebisar..som även skrek mellan varven. Men minns det var mycket dötid i början.
  • Sat 16 Nov 2019 15:37
    #9
    Jojjans skrev 2019-11-16 15:09:45 följande:
    Det låter klokt! Vi har tyckt att vi varit försiktiga men inser att vi borde ha hållt det ännu lugnare. Vi har mor- och farföräldrar på annan ort så har varit bortresta några helger. Och även om vi inte går på tillställningar eller åker hem till andra så har vi besök mer än en gång i veckan.

    Det känns som att han skulle ha mått bättre av mindre stimulans.

    Vi försökte trappa upp till full dos på järnet men det funkade inte alls, så i samråd med neo får han lite mindre (4 istället för 6 droppar dagligen) vilket han verkar klara ok.

    Menar du 3 månader korrigerad ålder eller faktiskt ålder? Hur gamla är dom nu och är dom fortfarande lika lättstimulerade?
    Med 3 månader menar jag 12 veckor. Dom var korrigerat då 46 veckor. Alltså resor skulle jag inte ha tagit med dom på, av många orsaker. Infektionsrisken kanske då främst av allt. Dom är väldigt mottagliga för virus/infektioner, och det kan innebära allvar om det vill sig illa. Vi hade förbud att vistas utomhus tills barnen var 2600 gram, och besöken var begränsade till dom närmaste och absolut inga förskolebarn. Mina barn var friska, men små. Dom hade sond när vi kom hem i v 36, för dom kunde inte suga så bra ännu.

    Nu är dom 5 år, friska och välmående. Skulle säga att dom kom ikapp resten av barnen i utveckling omkring 2-3 års åldern. Dom var sena med att börja krypa/gå/tal. Men nu är dom som vilka andra barn som helst. Minns också att dom hade svårt med att börja med riktig mat. Dom satte ofta i halsen och jag började rätt tidigt med mat på inrådan av neo. Deras motivering var att från 1 års åldern är det viktigt att dom kan livnära sig på riktig mat, och eftersom prematurer ofta har problem med tugga/svälja så behöver dom längre tid på sig att öva. Dock så infördes gluten först efter 6-7 månader.

    Mina var väldigt tysta första veckorna. Dom åt, sov och åt och sov. Grät knappt alls. När dom var omkring 40-42 veckor så började dom bete sig som riktiga bebisar..som även skrek mellan varven. Men minns det var mycket dötid i början.
  • Sat 16 Nov 2019 18:08
    #10
    1234568 skrev 2019-11-16 15:37:16 följande:

    Med 3 månader menar jag 12 veckor. Dom var korrigerat då 46 veckor. Alltså resor skulle jag inte ha tagit med dom på, av många orsaker. Infektionsrisken kanske då främst av allt. Dom är väldigt mottagliga för virus/infektioner, och det kan innebära allvar om det vill sig illa. Vi hade förbud att vistas utomhus tills barnen var 2600 gram, och besöken var begränsade till dom närmaste och absolut inga förskolebarn. Mina barn var friska, men små. Dom hade sond när vi kom hem i v 36, för dom kunde inte suga så bra ännu.

    Nu är dom 5 år, friska och välmående. Skulle säga att dom kom ikapp resten av barnen i utveckling omkring 2-3 års åldern. Dom var sena med att börja krypa/gå/tal. Men nu är dom som vilka andra barn som helst. Minns också att dom hade svårt med att börja med riktig mat. Dom satte ofta i halsen och jag började rätt tidigt med mat på inrådan av neo. Deras motivering var att från 1 års åldern är det viktigt att dom kan livnära sig på riktig mat, och eftersom prematurer ofta har problem med tugga/svälja så behöver dom längre tid på sig att öva. Dock så infördes gluten först efter 6-7 månader.

    Mina var väldigt tysta första veckorna. Dom åt, sov och åt och sov. Grät knappt alls. När dom var omkring 40-42 veckor så började dom bete sig som riktiga bebisar..som även skrek mellan varven. Men minns det var mycket dötid i början.


    Ok, då är det den åldern vår son är nu ungefär (vecka 47).

    Vi hade också sond, men fick komma hem innan vecka 35. Han har varit tidig med att lära sig amma, har gått uop i vikt otroligt snabbt och är tidig motoriskt och med att fästa blicken. Men jag tror att det ställer till det flr honom att han ser så mycket och är med så mycket i kroppen, att han vänder sig mot allt som är i tredskt och då får alldeles för mycket intryck som han kognitivt inte är redo att ta in. Sen blir han övertrött och gallskriker när vi tar bort all stimuli för att hjälpa honom att sova...
  • Anonym (tempe­rament­)
    Sat 16 Nov 2019 21:43
    #11

    Det du beskriver låter EXAKT som min dotter. Hon var visserligen inte prematur, men tillbringade ändå sina tre första månader övertrött, extremt svårsövd (bara på oss, tog timmar att söva under konstant skrik osv) och alltid gnällig, skrikig, missnöjd. Bära i sele och dela på nätterna hjälpte oss igenom det hela. Därefter började det så smått att vända och nu vid drygt 5 månader är hon glad och busig och sover bra. Så det kam nog också vara en stor del temperament i det hela! Och det går över.

  • Sat 16 Nov 2019 21:54
    #12
    Anonym (temperament) skrev 2019-11-16 21:43:43 följande:

    Det du beskriver låter EXAKT som min dotter. Hon var visserligen inte prematur, men tillbringade ändå sina tre första månader övertrött, extremt svårsövd (bara på oss, tog timmar att söva under konstant skrik osv) och alltid gnällig, skrikig, missnöjd. Bära i sele och dela på nätterna hjälpte oss igenom det hela. Därefter började det så smått att vända och nu vid drygt 5 månader är hon glad och busig och sover bra. Så det kam nog också vara en stor del temperament i det hela! Och det går över.


    Vi använder bärsjal och bärsele regelbundet men även där gör han allt han kan för att slippa somna, stretar emot och stirrar på precis allt för att slippa sova.

    På nätterna sover han tack och lov bättre och behöver inte sövas lika aktivt. Han brukar vakna och amma hav i sömnen och sen somna om (sover ju på mig så har nära till bröstet). Men innan han somnar för kvällen så är han oerhört missnöjd i flera timmar.
  • Anonym (tempe­rament­)
    Sun 17 Nov 2019 15:48
    #13
    Jojjans skrev 2019-11-16 21:54:44 följande:

    Men innan han somnar för kvällen så är han oerhört missnöjd i flera timmar.


    Jepp, så var hon också! Det var ofta krig i flera timmar varje kväll men när hon väl somnat så sov hon bra. Kämpa på och håll ut!
Svar på tråden Överstimulerade prematurbebisar, svårt att sova