Kris??

Någon form av kris är det för alla inblandade men det kan bli bra till slut. Det är sällan det värsta man kan göra mot barnen.

Självklart kan det vara både och. Om pappa misshandlar mamma, så är det en vinst för både mamman och barnen att det blir skilsmässa.

Klart det kan vara både och. Oavsett om det är rätt att skilja sig eller inte är det ju en stor livsförändring och man ställer sig många frågor,

Vad ska andra säga?
Vart ska jag bo?
Kommer barnen kunna ha varsit rum?
Kommer jag träffa någon ny?
Vad händer nu?
etc..

Så man ska såklart inte förringa en separation men älskar man inte varandra menar jag att det ändå är rätt sak att göra. Barnen mår inte heller bra av att mamma och pappa aldrig visar kärlek för varandra.

Förut var jag lite av uppfattningen att många idag skiljer sig för lätt men det tycker jag inte längre. Finns det ingen kärlek kommer man aldrig må bra om man stannar.

Det viktigaste för barn är att de växer upp med ansvarsfulla och kärleksfulla föräldrar. Om föräldrarna bor ihop eller inte är inte det viktigaste (självklart är det en fördel om föräldrarna bor ihop och älskar varandra), utan att barnen blir sedda och får den omsorg och kärlek de behöver, samt att föräldrarna håller sams och samebetar med barnens bästa i fokus.

Det som gör att barn upplever en skilsmässa negativt, tror jag beror på att många föräldrar inte kan samarbeta, man använder barnen som vapen i en konflikt, man kastar sig in i ett nytt förhållande för snabbt så barnen känner sig osedda och utanför.

Kris i form av förändring, ja. Men det är klart att det ofta blir bättre efteråt, när man väl har bestämt sig för att man inte kan vara gifta längre. Det finns ju en anledning till att man tar ett så stort beslut och inget man gör lättvindigt. 

Både och.

Hur menar du?