Min dotter kan inte koncentrera sig

Din tjej låter nästan en kopia av min son. Fast han har ibland lite svårt med det sociala samspelet också, leker ofta själv och har svårt att anpassa sin lek till andras. Exempel från imorse: hans lillasyster lekte tåg med några andra barn på förskolan precis när jag skulle säga hejdå. Storebror ville vara med men istället för att tuffa fram i lugnt tempo ville han att det skulle vara ett racer-tåg... Han tryckte på och alla andra sa åt honom att sluta. Problemet i situationer som dessa är att han ibland inte kan stoppa dig själv och det slutar med att någon annat barn gör sig illa för att han blir för hetsig. Nu var jag där och kunde styra upp, som tur var.

Dom ställer lagom krav på honom på förskolan: dagsform avgör om han kan sitta kvar vid bordet, och vid samlingen fungerar det om han får bläddra i en bok eller pilla med något. Fungerar det inte får han gå iväg till "kuddrummet" och hänga där.

Är din tjej känslig för intryck? Det är min son och han blir lätt överstimulerad. Resultatet blir att han blir extra impulsiv och hyperaktiv, väldigt svårt att få honom att lyssna då (men inte svårt att bryta, han behöver vila så musik eller lägga pussel själv i ca 30-40 minuter fungerar bra). Annars är han som din tjej nästan alltid glad, har aldrig fått utbrott, positiv och en riktig glädjespridare. Oblyg och pratglad och omtyckt av många barn på förskolan trots att han ibland "råkar" göra illa dom. Skriver "råkar" eftersom det inte så att han i ilska gör illa någon utan oftast beror det på att han är för intensiv i sin lek. Svårt att koncentrera sig och lyssnar ibland (ofta) inte på tilltal. Brukar också be om ursäkt när han inte hör. "Förlåt mamma jag hörde inte" ???? Charmar alla föräldrar pga. att han är ganska lill-gammal och artig.

Han blir också lätt trött. Kan sitta blixtstilla och bygga lego hur länge som helst, och titta på film. Är ofta speedad på kvällen, men lätt att få i säng och det är nästan som att han varvar ner så fort han lägger sig under täcket. Somnar lätt och sover hela natten, typ 10-12 h. Flexibel och spontan...igår försökte han rymma från förskolan till exempel, han kom ut på andra sidan staketet och han springa en bit längs en väg som går förbi förskolan innan pedagogerna märkte det (som tur var). Han har försökt rymma en gång tidigare under hösten också.

Förra hösten ställde förskolan för höga krav på honom, vilket gjorde att han blev suuuuperstressad. Det var nästan kaos varje dag från att jag hämtade honom tills han gick och la sig. Sjukt intensivt och jobbigt, och ja, han förändrades av för de för höga kraven. Har var inte alls samma glada sprudlande kille utan blev tvär, impulsiv.. Det är svårt att i den åldern hålla ihop och anpassa sig till för höga krav och i längden är det väldigt stressande. Kan tillägga att min son inte har någon diagnos, men skulle inte bli förvånad om han får det. Vi har också adhd i släkten men han har känts för liten för utredning.

Hans sociala samspel fungerar nog bäst med syskonet, och med lite yngre barn som inte varvar upp honom på samma sätt som jämnåriga. Han har också en väldigt livlig fantasi när han leker så tror det är svårt för andra barn att ens förstå hans lekar. Det är nästan som att han har ett färdigt scenario i sitt huvud som han utgår från i leken, med färdiga roller och repliker till alla leksaker. Han berättar väldigt ingående vad som händer, nästan som att han läser upp en berättelse. Och han berättar för den han leker med vad dens leksak ska säga och göra. Han kan ju vara rätt intensiv så ibland går berättandet väldigt fort... är imponerad över hans fantasivärld men förstår att andra barn inte riktigt förstår leken. Han brukar inte bli arg om andra barn inte vill leka, utan leker vidare själv.

Barnens pappa hade svårt att se dom här sidorna hos sonen. Eller, han såg dom men hävdade bestämt att det berodde på att sonen var liten. Jag la märke till dom tidigt, runt 1 års ålder. Förskolan regerade förra året och efter det har pappans inställning ändrats. Förskolan sa samma sak som jag sagt i flera års tid, så då blev det väl också tydligare för pappan när det inte bara kom från mig.

Jag känner mig också orolig för skolan. Är orolig att överlämningen ska blir dålig och att han inte får det stödet han behöver. Har ditt barn en handlingsplan eller vet du om förskolan har planer på att formulera en sådan till din dotter? Om inte så är det kanske något du borde ligga på om. Vad gör dom för att hjälpa henne att förberedas inför förskoleklass?