• Fri 22 Nov 2019 09:11
    10698 visningar
    81 svar
    81
    10698

    Är jag adopterad?

    Den där teorin kan du bara glömma, säger jag som engelskalärare. Jag har även själv två-språkiga barn, och det fungerar helt enkelt inte så. För det första så kan man lära sig ett språk utan att bryta ungefär till tonåren. Dvs. ALLA svenskar som börjar lära sig engelska på lågstadiet skulle kunna prata det utan brytning. Resten är bara träning. De som får mycket praktisk träning kommer upp till den nivån. 

    En kollega till mig var au-pair i England i ett år - hon pratar helt utan brytning. Dvs hon var 19 år, var där ett år - sedan har man förstås all skol-engelska i bakgrunden - och så pratar hon helt flytande. Och det var ändå mer än 10 år sedan. Min äldste son har delvis vuxit upp med engelska, pratat det i sina första tre år tills vi flyttade till Sverige. Sedan har han glömt det nästan helt tills han började med engelska i årskurs 3. Han pratar nog också utan brytning, men han har pappa och mycket släkt på Irland och det håller förstås igång honom. 

    Jag ska inte gå in i alla detaljer när det gäller språk, men det man lär sig under första året i sitt liv har inte så stor betydelse - i alla fall inte när det gäller om man som vuxen pratar utan brytning. Och som någon sa, England adopterar inte bort barn till Sverige. Varför skulle de? Det finns säkert många barnlösa där och de som inte vill ha barn gör snarare abort (och man får göra abort där) än att adoptera bort barnet. 

  • Fri 22 Nov 2019 09:18
    #13
    andrew smith skrev 2019-11-22 07:45:55 följande:

    det första ord jag sa so m liten var jag på engelska, dvs jag I....och det var upprepade gånger...enligt morsan. det var inte så att jag hade gjort mig illa, utan det var upprepade gånger när jag ville något, då sade jag I,....och ingen fattade vad jag menade...allting enligt morsan. det finns ingen anledning att hitta på saker. så här är det bara...det här var på 60-talet, kanske 1966...då fanns det inga tvprogram p engelska, eller radiopogrm på engelska, heller...


    Du sa "aj" och menar att det måste varit engelska? Min andra sons första ord var "didi"  och "dudu" - vilket språk är detta då?? 

    Allvarligt, vilka fantasier! Barn säger vissa ljud, oavsett om det betyder något eller inte. Och det kan faktiskt inte ha betytt "I" på engelska, för att barn upp till ungefär 2 år inte har någon uppfattning av ett "jag". De vet inte vad det är. Därför säger de aldig "jag" utan pratar om sig själva i 3:e person. Alltså t.ex. inte "jag är trött" utan t.ex. "Emil är trött". 
  • Fri 22 Nov 2019 10:32
    #16
    andrew smith skrev 2019-11-22 10:29:32 följande:

    ja va hade man att väna sig här egentligen av ettt antal gnälltanter utanempati för ngn överhuvudtaget. et märks att det här är ett gnällforum för meelålderstanter, för män som skriver här får inga vettiga svar överhuvudaget här.  tack för mig gnälltanter,. 


    Det är du som gnäller. Du har ju fått massor med bra information.
  • Fri 22 Nov 2019 16:43
    #23
    Rudbeckius skrev 2019-11-22 16:24:27 följande:

    Du är sannolikt inte adopterad från England. Adoptioner därifrån till Sverige är få om ens några. Du kan söka efter statistik på detta.

    Barn ärver inte sitt språk utan det är inlärt och uppstår i den språkmiljö och familj man lever i när man är liten och språkligt formbar. Vet du var du har varit och vilka du vistats med under din barndom?

    Det är vanligt för barn och ungdomar att dagdrömma om att man är speciell på ett eller annat sätt. Njut av dina tankar och låt fantasin spela. Kolla superhjälte-filmer. De handlar ofta om tonåringar med ovanliga egenskaper och ovanlig bakgrund, ofta hemlig och med superkrafter.

    Varmt lycka till och tack för kul tråd.


    Det här är ingen ungdom, annars hade jag uttryckt mig försiktigare. Som han nämner själv och även skriver i sin profil så är han 54 år. 
  • Fri 22 Nov 2019 16:44
    #24
    Fontana skrev 2019-11-22 15:51:43 följande:

    Ett DNA-test lär inte hjälpa särskilt mycket, det ger en mer allmän information om din härkomst. 

    Som Fjärilkär och andra är inne på så får du gå till svenska myndigheter. Du har väl ett svenskt pass? Där står din födelseort, eller om du är född i Sverige din födelseförsamling. 

    Är du född före 1991 kan du vända dig till Landsarkivet och be om ett utdrag ur "Födelse- och dopbok" för den församlingen (du kan göra detta via Riksarkivets hemsida).

    Är du född efter 1991 får du vända dig till Skatteverket.

    Oavsett när du är född kan du vända dig till Skatteverket och be om ett personbevis som utvisar faktiskt födelseort och eventuell adoption.

    Kanske är det helt enkelt så att din biologiska pappa var engelsman, och din mamma av någon anledning inte vill att det kommer fram?


    Han säger att han är född 1966.
  • Sat 23 Nov 2019 10:01
    #27
    Rudbeckius skrev 2019-11-23 06:58:35 följande:
    Oj, då blir det ännu intressantare. Gissade på identitetsproblem i tonåren.
    Om det hade varit en tonåring hade det ju inte varit konstigt. Hur en person över 50 kan tro dels det där med språket och inte har lyckats kolla upp lite själv, fråga släktingar och myndigheter, det är märkligt. Och man brukar ju veta också att folk inte adopterar bort barn ifrån ett "rikt" land till ett annat. Iofs så adopterades barn från Tyskland till USA, men Tyskland var ju lite mera påverkat av andra världskriget, kanske fortfarande på 60-talet. 
  • Sat 23 Nov 2019 13:36
    #29
    Rudbeckius skrev 2019-11-23 11:56:52 följande:
    Med tanke på följdsvaren är möjligen frågeställningen en provokation till debatt. Intressant vad syftet ska vara. Men idén om att en bebis med t ex danska föräldrar automatiskt börjar prata danska oavsett omgivning är märkligt vanlig, man får väl skylla på tanklöshet bara.
    Det hade kunnat vara en intressant diskussion om språkutveckling och fler-språkiga barn, men TS ville uppenbarligen absolut inte få svaret att det inte kan vara så, vilket är märkligt. 
  • Sat 23 Nov 2019 19:27
    #45
    andrew smith skrev 2019-11-23 15:39:46 följande:

    helt orimlig tär det ändå inte, för detta var i mitten av 60talet, och varför skulle morsan göra lite väl konstiga antydningar om detta?


    Om din mamma har sagt något sånt, så är det en annan sak, men sammanhanget att man skulle prata ett språk utan brytning för att man levt i landet sitt första år eller så - det finns bara inte. 

    Jag är själv engelska-lärare och har träffat en hel del svenskar som pratar engelska utan brytning, eller tyskar eller folk från andra länder som överhuvudtaget inte har engelska på TV. Och mina barn har vuxit upp med två språk - bara den äldste pratar sitt andra språk utan brytning, de två andra har en brytning - trots att de hört det VARJE dag hela sin barndom. De var bara inte så intresserade. Så enkelt kan det vara. 

    Är du musikalisk? Det kan vara anledningen. 
  • Sat 23 Nov 2019 19:32
    #46
    andrew smith skrev 2019-11-23 15:45:01 följande:

    varför skulle mitt första ord vara ett engelskt  först av allt, då det varken fanns engelska tvserier eller engelska radioprogram på mitten av 60talet? det handlade inte om att jag sade I när jag gjort mig illa, utan när jag ville något vid upprepade tillfällen....Jag som liten tog inte efter det svenska orden heller. och detta är verkligen ingen provokation, men en del som skriver här är verkligen povocerande och möjligen introverta....


    Hur gammal var du då, när du sa ditt första ord? 
  • Sat 23 Nov 2019 19:37
    #47
    Amfitrite2 skrev 2019-11-23 19:26:17 följande:
    Jodå det fanns det. Min mamma tittade på massor av amerikanska TV-shower vid den tiden, med Bing Crosby, Dean Martin, Andy Williams och alla dom... Samt The Lucy Show såklart med Lucille Ball! Och så gick det TV-serier som t.ex. Bonanza (vilda västern) på helgerna.
    Spelar ingen roll, det finns ändå också människor som inte haft såna TV-serier och ändå talar engelska utan brytning - jag själv och många andra. 

    Gränsen för att lära sig ett språk utan brytning går ungefär i puberteten. Dvs. varenda person som har börjat lära sig engelska som barn - dvs hela svenska befolkningen (förutom de riktigt gamla) - KAN lära sig språket utan brytning. Men de skulle behöva träna det tillräckligt mycket och det gör ju de flesta inte. Sedan bidrar det också om man har språktalang, och det är ofta folk som är musikaliska som klarar sånt. 
  • Sun 24 Nov 2019 12:49
    #74
    +2
    DVQ skrev 2019-11-23 23:24:49 följande:
    Ja, det håller jag med om. Jag tänkte mest på att ts nämt att han sa "I" istället för jag när han var riktigt liten.
    Coccolina skrev 2019-11-23 23:04:43 följande:

    Som första siffra säger du att du har det.... Det är som sista det skall vara om du är adopterad....... Så.... Men du är inte adopterad.


    Om man är född utomlands före 1990 är första siffran 9 i personnumret. Och det betyder inte alls att man är adopterad om sista siffran är 9. Det är en kontrollsiffra som inte berättar något om personen.
    Barn säger dock inte "jag", varken på svenska eller på engelska före tre års åldern. Så om han var yngre än tre år, så kan han inte ha menat "jag" med "I". 

    Däremot är ju ett "aj"-ljud vanligt att små barn säger, utan att det behöver betyda något särskilt. 

    https://www.folkhalsan.fi/globalassets/barn/sprak/bocker-och-broschyrer/sprakgroddar-2011.pdf

  • Sun 24 Nov 2019 12:52
    #75
    +2
    andrew smith skrev 2019-11-24 05:30:56 följande:

    nu menade jag att jag som vuxen över 50 år, har problem med att säga R på ett korrekt markerande sätt som svenskar gör. det hör andra att jag inte gör...de flesta svenskar överförtydligar R i varje ord om där finns ett R, men det gör aldrig jag....det har jag som vuxen tänk väldigt mycket på, hur andra överförtydligar R, men inte jag...


    Det är också vanligt bland folk som har Asperger....
  • Tue 26 Nov 2019 16:59
    #81
    sextiotalist skrev 2019-11-26 16:13:50 följande:
    Och 1966 sändes första avsnittet av mission impossible i Sverige, forsytesagan började sändas 1967

    Så det sändes engelskspråkiga serier i Sverige under 60-talet.
    Jag tror inte han menade att han tittade på dessa serier, när han var 1 eller 2 år.

     TS, vad syftar du på? Vad gjorde du med 1 eller 2 år, prata engelska? Vad? 
Svar på tråden Är jag adopterad?