Orsak till minskad lust hos kvinnor

Det finns massa trådar här om kvinnor som tappat lusten till sex och/eller sina män trots att de bestämt hävdar att deras partner är perfekt i övrigt, att de älskar honom, att de inte vill skiljas. Sedan läser man många inlägg om kvinnor som brutit upp och då fått tillbaka sexlusten även långt in i klimakteriet, att problemet var att attraktionen till mannen falnat snarare än lusten i sig. Kan det vara så att kvinnor i mycket högre grad än de vågar erkänna tröttnar snabbare på sina män sexuellt än vad män gör även om känslorna för mannen finns kvar? I så fall, skulle dessa kvinnor kunna återfå sin sexlust utan att bryta upp om man öppnade upp förhållandet? Kan det vara så att ett långvarigt monogamt förhållande är svårt att kombinera med sexlust och är det då kanske en bättre lösning att släppa på kravet på att vara monogram i stället för att skiljas och gå in i ett nytt förhållande där samma problem uppstår igen efter en tid?

Jag förstår inte relevansen av din första kommentar?

Problemet med den andra är att väldigt många här på FL verkar mena att när attraktionen dött kommer den aldrig tillbaka. Och det finns gott om trådar av män som gör allt för att återuppväcka attraktionen utan framgång. Så det är nog inte alltid så att det är bristen på vilja att förbättra saker som är problemet.

Återigen, relevansen av din första kommentar är oklar eftersom det inte gäller tillfällig brist på sexlust pga av naturliga orsaker som sjukdomm, mens mm.

Det är bara att kolla under "Minskad lust" så hittar du mååånga trådar där kvinnor (och en del män) klagar på att de tappat attraktionen till sin man men stannar kvar. Ännu fler trådar där män klagar på bristande sexlust från kvinnans sida trots att de gör allt de kan (i varje fall enligt deras synvinkel) för att återuppväcka attraktionen men utan resultat, och många kvinor på dessa trådar som säger att det inte hade hjälpt vad deras partner än hade gjort, attraktionen var död. Självklart är det bästa om båda vill (ett stort om) att man försöker laga relationen, återskapa attraktionen på npgot vis. Problemet är att ofta vill inte den ena ens erkänna problemet, eller så vill man men vet inte hur, attraktion är ju inget man kan bara skapa hur som helst. Min fråga  - ingen lösning, utan just en fråga - är, i stället för att ägna sig åt seriell monogami vilket alla som skiljer sig gör, är det ett alternativ att ha mer realistiska förväntningar om attraktion i ett förhållande och en mindre kategorisk syn på monogami som ett absolut krav i ett förhållande? Är det så att vi är biologiskt oförmögna att vara icke-monogama, eller är det ett kulturellt betingat synsätt? Jag vet inte, själv skulle jag nog ha svårt att acceptera att min partner var med andra men jag vet inte i vilken utsträckning det är något medfött eller något som man betingats att känna. Många har enligt min mening orealistiska krav på sin partner - hen ska uppfylla alla ens behov såväl emotionella som sexuella som praktiska, något som bäddar för missnöje. Om man kan få tillfredställa sina andra behov genom att umgås med andra -  t ex om jag älskar att fiska men min partner hatar det så kan jag sticka ut och fiska med mina kompisar och det är en win-win - så är det absolut otänkbart att man skulle kunna göra på samma sätt med sex?

Återigen, det är ingen lösning jag föreslår, mer en fundering om varför just sex eller olika lust så ofta är stötestenen i relationer.

Jag tror att sexuell attraktion till en individ av naturen är lite som förälskelse, dvs den svalnar med tiden. Kärlek (som egentligen är osexuell djup vänskap) kan bestå mycket längre. Här tror jag det är relativt lika mellan män och kvinnor.

Att kvinnor, i större omfattning än män, tappar lust i relationer tror jag beror på en egenskap som de flest män verkar besitta. Män kan lättare känna sexuell attraktion till sex och frikoppla detta från individen. Individen blir alltså mindre viktig än sexet. Detta ser man ju nästan dagligen bevis för bla här på forumet.

Många män hugger direkt och vill ligga med tjejer som öppnar upp och bjuder in (fast hon egentligen inte gör det). Detta i ett skede där männen inte alls känner kvinnan, inte har en aning om varken ålder eller utseende.

Ett annat exempel är ju prostitution. Det bygger mycket på attraktion till sex och inte så mycket på individ.

"Är det bara du som ska bestämma reglerna?"
Om du med reglerna menar att jag, som trådstartare, syftar på (och inte syftar på) i min frågeställning, så ja. Vill du starta en tråd om hur vi ska hantera vad man ska göra åt kvinnors bristande sexlust nör de har huvudvärk så får du gärna starta en ny tråd om det.

"Jag kan ju göra det, eller så kan ju du citera de inläggen eftersom det var din ide att göra en studie baserat på "många här på FL verkar mena" istället för att läsa en riktig studie och läsa diverse lösningar av folk som vet vad de pratar om för att sen diskutera det."
En diskussionstråd på FL är ingen studie, och jag har aldrig hävdat att detta är något annat än en diskussion. Om du inte orkar ta dig igenom trådarna om detta ämne under Minskad lust så är det ditt problem, jag begär å andra sidan inte heller att du ger fullständiga referenser på de studier du syftar på. För övrigt, varför skulle lekmäns åsikter om detta vara mindre värda? Om du endast bryr dig om vetenskapligt belagda åsikter, vad glör du på detta forum överhuvudtaget?

"Det är svårt att säga hur "vi" är eftersom det är väldigt individuellt."
Kan du hänvisa till vetenskpliga studier som bevisar detta? Eller varför är det plötsligt OK att du gör en svepande generalisering medan du kritiserar mig för just detta?

Man tar sig för pannan för vissa individers sätt att resonera på FL. Dämpa aggressionen lite, tack.

Fascinerande. Du förväntar dig att jag ska dra fram en massa trådar här som exempel men du vägrar att ens citera en enda vetenskaplig studie om ämnet? Jag skulle förvisso tycka det vore intressant att läsa, eftersom det verkar finnas en brist på ordentlig och seriös forskning i ämnet, men å andra sidan skulle jag knappast vänta mig att hitta detta på FL. Eftersom du verkar tycka att all diskussion lekmän emellan är meningslös, vad gör du då på detta forum - och framförallt, vad har du själv för vetenskapliga meriter i ämnet?

Vad övrigt beträffar är det för tröttsamt och mitt liv för kort att för att bemöta dina sk argument eftersom du uppenbarligen inte är intresserad av en diskussion utan endast omotiverat aggressiv argumentation.