KlantSmurfen skrev 2019-11-26 12:39:31 följande:
"Jag förstår inte relevansen av din första kommentar?"
Om en kvinna inte har någon sexlust är det ju ett icke problem för henne men hon ska ha ett frikort så hon får ligga runt (det låter inte riktigt genomtänkt)...varför ska då inte män få ett frikort när kvinnor inte har sexlust?
Du har en lösning på det upplevda problemet "många här på FL verkar mena" (är det något du kan citera?) du vet också att lösning x inte fungerar för att "många här på FL verkar mena", med den logiken får jag väldigt svårt att ta det seriöst.
Återigen, relevansen av din första kommentar är oklar eftersom det inte gäller tillfällig brist på sexlust pga av naturliga orsaker som sjukdomm, mens mm.
Det är bara att kolla under "Minskad lust" så hittar du mååånga trådar där kvinnor (och en del män) klagar på att de tappat attraktionen till sin man men stannar kvar. Ännu fler trådar där män klagar på bristande sexlust från kvinnans sida trots att de gör allt de kan (i varje fall enligt deras synvinkel) för att återuppväcka attraktionen men utan resultat, och många kvinor på dessa trådar som säger att det inte hade hjälpt vad deras partner än hade gjort, attraktionen var död. Självklart är det bästa om båda vill (ett stort om) att man försöker laga relationen, återskapa attraktionen på npgot vis. Problemet är att ofta vill inte den ena ens erkänna problemet, eller så vill man men vet inte hur, attraktion är ju inget man kan bara skapa hur som helst. Min fråga - ingen lösning, utan just en fråga - är, i stället för att ägna sig åt seriell monogami vilket alla som skiljer sig gör, är det ett alternativ att ha mer realistiska förväntningar om attraktion i ett förhållande och en mindre kategorisk syn på monogami som ett absolut krav i ett förhållande? Är det så att vi är biologiskt oförmögna att vara icke-monogama, eller är det ett kulturellt betingat synsätt? Jag vet inte, själv skulle jag nog ha svårt att acceptera att min partner var med andra men jag vet inte i vilken utsträckning det är något medfött eller något som man betingats att känna. Många har enligt min mening orealistiska krav på sin partner - hen ska uppfylla alla ens behov såväl emotionella som sexuella som praktiska, något som bäddar för missnöje. Om man kan få tillfredställa sina andra behov genom att umgås med andra - t ex om jag älskar att fiska men min partner hatar det så kan jag sticka ut och fiska med mina kompisar och det är en win-win - så är det absolut otänkbart att man skulle kunna göra på samma sätt med sex?
Återigen, det är ingen lösning jag föreslår, mer en fundering om varför just sex eller olika lust så ofta är stötestenen i relationer.