Varför så skrämmande att betyda mycket för någon?

Jag har förstått att många drar sig för att inleda relationer av detta skäl och att behöva avvisa någon som fått känslor.
Även i djupare redan etablerade relationer är det ju ett stort ansvar att betyda mycket för någon även om man känner samma? Någon som räknar med en och ser en som en av de viktigaste komponenterna i sitt liv.

Har fler exempel på män än kvinnor som valt att avstå kärlek och djupa commitments? Går man inte miste om något stort och värdefullt genom att gå runt och vara rädd? Jag kan förstå rädslan att såra om man inte känner samma.

Hur är ser syn på detta? Är det läskigt och varför är det så många speciellt i vår generation som inte vågar?