Tack för ditt råd. Jag uppskattar det.
Just 17år innebär att hon går i skolan fortfarande, bor hemma, och knappt kommit in i vuxenlivet ännu. Hon kanske inte ens vet hur man sätter igång en tvättmaskin, ringer myndighetssamtal, ha ett sparkonto, jobb osv.
Det mest logiska hade varit att söka sig till någon som är närmre din egen ålder. Du är kär, det kan du inte rå för. Det är en kemisk reaktion i din hjärna. Och kanske ser du och beter dig yngre än vad du är. Logisk så kan du resonera vuxet och inte agera på dina känslor. För hennes skull! Låt henne leva livet när hon är ung. Min dotter är just fyllda 18år. Hennes kompisar är ett år yngre eftersom hon gick om en klass. De kan inte mätas med en vuxen persons hjärna. De resonerar helt annorlunda. De tänker inte på morgondagen och vilka bekymmer man har i vuxenlivet. De lever här och nu. De har två år kvar av gymnasiet och vet knappt vad de vill göra ens. Läser läxor och chattar på sociala medier.
Tack för ditt råd. Men vad får dig att tro att jag skulle automatiskt beröva hennes liv när hon är ung? Kan absolut vara så men beror väl på hur bra man är mot varandra? Vill hon gå ut och klubba som en tonåring så är det väl självklart att man hade låtit henne göra det. Vill hon gå på balen med en kille då hade jag självklart gjort det med henne. Vill hon gå med någon i skolan i sin egen ålder då hade hon självklart fått göra det också? Haha!
Jag tycker det är mycket fördomar här. Jag förstår varför. Men tänk lite längre snälla. ?Han är väldigt mycket äldre, det måste betyda att han är en snusk gubbe och kommer förstöra hennes liv?.
Jag vill fråga en sak. Låt oss anta för ämnets skull att jag är en väldigt mogen människa, god människa och inte en manipulativ än och att denna tjej inte är en fjortis, självisk, bortskämd snorunge. Utan hon faktiskt är mogen för sin ålder. Vi bara leker med tanken här! Är det fortfarande något dåligt då tycker ni?
Visst, jag är lååångt före henne i livserfarenhet. Men Varför ska det nödvändigtvis vara en dålig sak? Hon kanske inte vet hur man tvättar, ringer myndigheter, har ett sparkonto. Nee men vad spelar det för roll? Tänk på vad fina saker jag hade kunnat göra för henne till skillnad från vad en pojke kan. Tänk vilken RESPEKT och VÄRDIGHET jag hade kunnat ge henne med tanke på min erfarenhet. Det kan ju faktiskt också bli en FÖRDEL?
Det kanske inte kan mätas med en vuxen persons hjärna. Nej, men fortfarande... Så länge båda gillar varandra, det är ömsesidigt. Den äldre är god, mogen och inte utnyttjar hans ålder med makt. Hon är ung men ingen självisk, bortskämd snorunge och ganska mogen för sin ålder. Vad är problemet?
Då kanske man frågar sig. Vad får dom ut av varandra då? Ja men vafan spelar det för roll? Det är väl deras ensak? Precis som en gold digger vill vara med en man som har pengar. Sen skaffar dom barn och blir familj. Kanske inte är en bra anledning tycker du men älskar dom varandra på grund av det så är väl det inte din ensak?
Detta handlar väl ändå i slutändan om hur väl individerna i fråga kan samarbeta ut sina svårigheter tillsammans. Visst relationen hade varit ett stort pris att betala. Men normer kanske mäter tendenser men det kan inte mäta individer.
Hon kanske är för omogen visst. Men då kan man säga att om hon träffar en annan omogen kille så blir ju det ännu värre? Omogen tjej + omogen kille = knas? Så varför är det fel om en mogen 29-årig man och en 17-årig tjej träffas? Det är väl mer troligt att en 29-årig kille kan ta hand om en henne bättre än dom flesta 17-åriga killar kan.
Behöver inte alls vara så här. Men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Upplys mig gärna.
Kan tillägga att den kända artisten och jag tog bussen tillsammans från honom nästa morgon och han blev helt chockad när han insåg att jag reste på "barnbiljett". Han ringde inte mig mer för han hade till skillnad från många andra vett att inse att jag var alldeles för ung.
Vem kommer tacka dig om du avstår? Inte jag i alla fall. Så gör det, istället för att ställa en meningslös fråga på ett meninslöst forum.
Jag tycker att du borde göra det. Det är lite halvpedo, och kommer ses med oblida ögon men strunta i det. Hon gör dig lycklig redan utan att ni ens är ett par skriver du. Känner man så starkt, så skall man försöka tycker jag.
Hade en tant skrivit samma om en 17årig pojke hade alla andra tanter utom kanske en här tyckt att det där är helt ok och fint. Den enda som hade invänt hade vart pojkens mamma.
17 är för ungt för mig, men om jag hade möjlighet hade jag gärna träffat någon ung tjej, kanske i 25års åldern. Jag håller därför tummarna för dig!
En fika kan ju vara rätt så oskyldigt och då kanske du inser att ni inte har så mycket att prata om. En 30-åring och en 17-åring befinner sig på helt olika sociala plan. Jag tvivlar starkt på att hennes tillvaro och omgivning intresserar dig i längden och tvärtom för henne.
Du var nog bara hakat upp dig på en spännande fantasi och när du får lite distans till det hela kommer du undra hur du tänkte.
Ingen fara, dock. Vi alla tappar det sunda förnuftet once in a while.
Svaret är nej, det är du som får vara den vuxna i denna attraktion. Ni har förmodligen inte så mycket mera utöver attraktionen gemensamt.
När jag var 18 år träffade jag en man som var 33 år. Vi började umgås som vänner men blev väldigt snabbt kära. Det är 11 år sedan vi träffades och 1,5 år sedan vi gifte oss. Idag är vi lyckligare än någonsin!
Jag tycker inte du ska hänga upp dig på åldern. Om ni har mycket gemensamt, har roligt ihop och mår bra av varandras sällskap så KÖR och SKIT i vad andra tycker.
Vi fick en del skit pga åldersskillnaden men vi älskade och älskar varandra!