Plötsligt "kär" i kollega?!
Med risk för långt inlägg så tar jag det från början...
För snart 2 år sedan så bytte jag avdelning på jobbet och började då jobba ihop med en kille. Vi har jobbat på samma företag i snart 19 år, men dom första ca 15 åren jobbade han på en extern avdelning så kan inte komma ihåg att vi ens träffades då. För ca 5 år sedan började han jobba i samma hus som mig och vi fick en del jobbrelaterat ihop. Tyckte inte om honom alls. Tyckte att han verkade dryg, körde sitt eget race och lyssnade inte nämnvärt på vad man sa. Men så för snart 2 år sedan då så började vi jobba ihop, har i princip samma roll och delar kontor. Ändrade ganska snart min syn på honom. Han var faktiskt en riktigt trevlig prick när man lär känna honom och vi har riktigt kul när vi jobbar. Så långt var allt frid och fröjd.
För ett par veckor sedan hade vi firmafest. Vi hamnade på hans initiativ jämte varandra vid bordet och hade en trevlig middag tillsammans med resten av gänget runt bordet. Efter maten var det dans och bar. Vi pratade en lång stund. Vi dansade en del med varandra men även med andra. Jag fick dock den sista dansen vilket var mysigt. Han kom även och spontankramades under kvällen, vilket han inte drukar göra. Men jag tänkte att det nog bara var för att han var lite berusad. Det var absolut inga tendenser till att göra något opassande. När festen var slut åkte var och en hem till sitt. Efter nån timma fick jag ett sms där han tackade för en väldigt trevlig kväll och hoppades att jag kommit hem ordentligt. Jag svarade likadant som jag hade gjort mot vilken kollega som helst. Han fortsatte då att skriva och berättade att han sover på soffan och att han och hans sambo ska separera. Jag skrev tillbaka att det var tråkigt att höra och att jag hoppas att dom båda två mår ok efter omstädigheterna. Sen var det inte mer med det, vi somnade nog ifrån båda två.
Lät det gå några dagar men jag kunde inte släppa det han berättat. Så jag frågade om det verkligen stämde eller om det var en "fyllegrej" som han vräkt ur sig. Men det var sant. Vi messade fram och tillbaka i flera timmar om hur han mår, att han kämpat med käslorna för sambon länge, hur dom har det hemma, hur det kommer påverka deras barn mm. Jag sa att han gärna får höra av sig om han behöver, gick själv igenom samma sak för drygt 1,5 år sedan. Han var väldigt tacksam för att få prata av sig då det tydligen bara är 2 st till som vet om detta. Av alla vänner (som jag tror att han har) så valde han att berätta för mig. Det måste ju betyda att han har ett starkt förtroende för mig.
Nu till "problemet". Har aldrig sett honom som något mer än en trevlig arbetskamrat. Men efter våra samtal så kan jag inte sluta tänka på honom. Har läst våra konversationer om och om igen. Tycker mig se en annan blick (troligtvis bara inbillning) hos honom när vi pratar på jobbet. Tänker på honom från det att jag vaknar tills jag lägger mig. Vill så gärna bara ge honom en kram och säga att jag finns här. Skulle naturligtvis inte göra något mer så länge dom bor ihop. Och inte innan han hunnit landa efter separationen heller. Kan man verkligen bli "kär", få en crush, på en kollega bara sådär från ingenstans bara för att han öppnar upp sig och blir personlig. Kan t.o.m. bli lite avundsjuk när han pratar med andra tjejer på jobbet. Och jag är inte den avudsjuka typen...
Hjälp, vad ska jag göra? Försöka förtränga känslorna han ger? Finnas här, vänta ut och se vad som händer framöver?
Tack till er som orkade läsa hela!
