Ensam

Jag är så nere och allt känns bara hopplöst. Jag är 40+ singelmamma. Vill gärna ha någon men samtidigt vill jag inte träffa någon för jag orkar inte gå igenom allt med otrohet o separation igen. Känns som om det är något man får räkna med i dagens samhälle. Otrogna män alltså.

Jag orkar inte äta, orkar inte ta tag i mitt liv. Sitter bara i soffan o gråter när jag inte jobbar.

Hur fan kommer jag ut det här när livet känns världelöst??

Ja jag har pratat med vänner. Dom tycker jag ska dejta. Men jag är inte intresserad av någon. Jag önskar så att den otrogna jag hade innan inte hade varit otrogen så många ggr. Just nu i sorgen så tänker jag på allt bra. Glömmer av lite hur dåligt jag mådde i allt de där.

Nej inte bara sex. Då skulle jag känna mig utnyttjad o äcklig.