Börja om igen med bäbis vid 40?

Jag är född -77 o har två flickor födda -06 och -08. Jag o min exman skilde oss och jag hann leva både som singel och särbo. Jag o flickorna reste mycket osv. Träffade min nuv sambo år 2015. Han är tio år yngre o hade ej barn sen tidigare.

Jag hade väl inte längtat efter fler, men tanken började gro när det kändes, och känns, så bra mellan oss. Först var det bara tal om en sladdis och bebisen föddes i början av 2018. Sen tänkte vi att fan, bebis blir ju så ensam när de andra växt upp, det vore värdefullt med ett syskon i nära ålder, så nu har vi minstingen som är född i maj 2019 också.

Jag har med andra ord börjat om med råge! Det har gått jättebra. Upplever att jag är bättre på det mesta, jag har ju sån rutin nu. När de äldsta var små trodde man att man alltid skulle ligga o torka upp makaroner från golvet i evigheters evighet, men vips så är de stora och man inser att det inte dröjer så länge innan de flyttar hemifrån. Det har varit en gåva att få dessa små, att få chansen en gång till. Jag kan göra smartare val kring det mesta i livet nu, jag springer inte på alla bollar samtidigt som jag hade en tendens att göra när jag var yngre. Jag prioriterar och har alltså mer ork.

Det har varit berikande för de äldre att få småsyskon också förstås. Det är härligt att se hur de tagit småsyskonen till sig. 11-åringen och snart 2-åringen leker en hel del faktiskt.

Jag ångrar alltså inget. Känner till och med att jag gärna skulle ha fler barn än de fyra vi har nu. :)

Självklart är det tufft i perioder, när 13-åringen halkar efter I skolan pga ditten o datten och man ska räcka till åt alla. Å andra sidan får barnen lära sig jämka, samarbeta osv. Med varandra och med oss vuxna.

Vi gjorde också NIPT, bekostade det själva i vecka 10. Om man får dåligt resultat på KUB i vecka 12 kan man ju få NIPT bekostat av landstinget. Men då är man rätt vad det är i vecka 15 och det känns mindre bra om man skulle behöva ta ställning till nåt sjukdomsbesked.

Jag var sjukskriven för utbrändhet runt år 2012, så jag var ganska orolig att jag skulle ha svårt att orka med ett spädbarn. Men fördelen med detta var att jag lärt mig hushålla med min ork.

allt har som sagt gått finfint, och nu har vi ju två små. Jag kan till och med komma på mig själv med att gå runt o önska mig ännu en småtting.

Förstår precis hur du tänker. Och säger, kör på. Ni har båda massor av rutin nu och perspektiv. När barnen är så stora som era så vet man hur fort det går, man har liksom facit. Man vet att jobbiga perioder kommer, men man överväldigad inte av känslan att ska det vara så här jämnt?! utan vet av erfarenhet att vad det än är går över.