1åring föredrar sin pappa

Min dotter föredrog sin pappa på exakt det sätt som du beskriver tills dess att vi fick ett barn till. Hon var då två år precis, och sedan dess har hon nog faktiskt varit mer mammig än pappig. Men det går i perioder. Ibland föredrar hon ena föräldern och ibland andra. Vi har fler barn och det är samma sak med de andra barnen också. Så jag tror att du kan lugna dig, din tid kommer :)

Apropå det där med att inte få trösta, och att din psykolog hade reagerat på det, så var det precis så med mitt första barn. Om vi var ensamma hemma och hon slog sig så att det gjorde ont så ville hon absolut inte bli tröstad av mig. Jag tyckte att det kändes jättemärkligt och undrade ibland om det var något fel på vår anknytning eller om det var något som inte var rätt med barnet. Att inte vilja bli tröstad av en förälder känns fel liksom. Men hon var troligen bara så pappig just då. Han fick alltid trösta henne och dagtid när vi var ensamma valde hon att inte bli tröstad av mig. Det växte bara bort. När hon fyllde två och vi fick nästa barn gick det hur bra som helst att bli tröstad av mig, och hon föredrog till och med mig framför pappan. Nu är hon sju år och hur normal och fin som helst. Inga konstigheter i anknytning eller social förmåga.

Så det är nog bara att försöka acceptera det även om det svider lite i mammahjärtat och vara varm och erbjuda tröst och en massa kärlek även om du blir ?bortstött?. Barnet känner ju din kärlek ändå. Och en dag kommer han att favorisera dig istället.