Vad hat hänt med min sambos som (7år)

Min sambo och jag träffades för över ett år sen, han har en påg på 7år varannan vecka och jag har en tös på 11år, heltid.

När vi träffades så fungera allt bra. Min tös blev överlycklig att få någon att leka med och pågen tyckte det var kul. Han visa inte att han vantrivdes eller tyckte det var jobbigt att hans pappa hade hittat en tjej med barn.

Ju längre det har gått i vårt förhållande så har det uppkommit problematik runt min sambos påg.

Detta vet vi från skolan:

Koncentrationssvårigheter i skolan (ej hemma)

Svårt med läs och skiva (hade pappan oxå)

Snabb att tillrättavisa sina kompisar i skolan. Inga skor där, du tappa pappret. Eller går vi i en affär så kan han påpeka att någon har tappat något och ska plocka upp efter folk.

Innan min sambo träffa mig:

Har sambon haft en hård uppfustran på pågen (han har haft de själv som barn)

Gjort mycket för han som jag som ny inkommen i deras vardag tyckte att pågen skulle klara själv som då var 6år. Torka han på toaletten, kunde inte klä på sig ytterkläderna m.m (kanske lite överbeskyddande och ville att allt skulle bli bra)

Det som händer nu och som har pågår upp och ner i 1år nu är, antingen trilskas/kivas pågen med oss eller så finns det något kognitivt. Han förstår ibland och vill inte förstå ibland, pratar inte med oss. Ibland tar han oss ordagrant på orden och ibland kan han förstå att han ska göra mer tex. Nu är det tid att gå och lägga sig. Han gör sig färdig och går och lägger sig. I denna mening innebär det att han även ska säga godnatt, men det gör han inte alltid, utan när han är klar blir det tyst, då hans pappa får gå in till han. Säger man inte godnatt. Du sa jag skulle lägga mig säger pågen. Innan har han kunna säga gonatt. Eller ett annat exempel. Han hade varit olydig, fick stå på sin matta i sovrummet. Han kissar ner den (då är han 7år), frågar varför han kissar på mattan. Du sa jag skulle stå här, ja men man kissar inte på mattan.

Jag har jobbat med lss barn och är utbildad inom vården och barnomsorgen så jag kan lite tips och trix. Vi har kört schema med han. Ibland vill han inte förstå bilderna, ibland förstod han att en bild försvann och sakna den. Vi försökte ha samma schema hella tiden. Han kunde till slut schemat utantill. Nu kör vi inte schema längre. Kändes som det var för enkelt för han.

Han fixar inte leka med min tös (Min tös är bra att anpassa sig till olika åldrar, tycker fortfarande det är kul att leka) vi har förstått att lekar eller spel som inte har regler, det förstår han inte. Han kan inte fantisera eller komma på själv.

Vi har försöka låta han vara helt, inte alls pratat med han eller ge han direktiv. Då sitter han bara på rummet och leker. Tycker tydligen det är trevligt.

Han leker bara med lego och traktorer. Inget annat.

Har varit i kontakt med kuratorn i skolan, men får ingen hjälp då det inte är skolrelaterat. De vi upplever, finns inte i skolan.

Vi har haft stora samtal med han. Trivs du, någon taskig till dig, är mamma snäll, vad vill du, vad tänker du på. Men vi får inga svar av han. Har förklarat för han att vi vill han bara väl. Vill du inte vara hos oss behöver du inte de du behöver inte leka eller prata med mig eller min tös om du inte vill. Men inga svar.

Pratar med råd och stöd, men de var fullbokade.

Han trilskas

Stängt sig helt

Vi är slut på resurser

Min tös är frustrerad att ha Han i huset när de inte kan leka.

Vår familj kretsar kring pågen hela tiden, och vi har inte många trevliga stunder tillsammans..

Av hans beteende så har vi förstått att han är inte 7. Han är mer som en 5åring. Så vi sätter inga hårda krav på han.

Han är som ett blankt papper.

Kan äta frukost i sängen på helgerna och min tös pratar. Han är tyst tittar in i väggen.

Han visar inga känslor.

Gråter för de mesta för att få uppmärksamhet.

Hur ska vi gå till väga? Har han någon bokstav?

Det har hänt på intet år. Så länge håller väll inte trotsåldern på?

Pratar hans mamma skit om hans pappa för att han och jag ska lämna varandra för att han kivar så mycket med oss .

Hjälp!!!!!!