Vad hat hänt med min sambos som (7år)

Att ignorera ett barn är aldrig en metod att prova. Då visar ni ju att det är okej att ignorera och på så sätt gör ju han lika dant. Kan rekommendera boken "Fem gånger mer kärlek" den har hjälpt mig och många jag känner att hitta olika fungerade vägar

Vänd er till habiliteringen, han låter som en "helt vanlig" autistisk 7-åring.

Men han är rätt stor. Varför kan han inte få välja att vara hemma? Köp en extra mobil som han kan nå er på om det är något? Tar ni hem kompisar till honom? Mina barn leker med någon varje vecka, och då är det ofta jag som messar föräldrarna och frågar om deras barn vill bli hämtat på fritids tillsammans med mitt barn, dagen efter till exempel. På helgen är de alltid på aktiviteter eller hos en kompis eller har en kompis. Dina barn låter så ensamma. De ska inte vara beroende av varandra, utan ha sina egna liv, som ni föräldrar hjälper dem med. 

Går barnen på aktiviteter? Där kan man också få nya kompisar. 

Disciplinering är inget vi använder oss av, så det där är helt främmande och konstigt för mig. Vad är det ni disciplinerar? Tystlåtenhet? Jag jobbar i skolan och vi disciplinerar aldrig barnen, varken på fritids eller på skoltid. Ett par av barnen har autism och talar inte om hur de vill ha det, eller varför de blir arga, så där får kompisarna och vi vuxna bara gissa oss fram och försöka förutsäga problemen. Det brukar fungera hyfsat de flesta dagar. Även barnen utan diagnos vägrar göra som vi säger ibland: vi disciplinerar inte det heller, utan då får de vara ifred och vi koncentrerar oss på de barn som arbetar och gör vad de ska, och nästa pass så brukar problemet vara som bortblåst. Barn vill vara duktiga. Om de inte är "duktiga" så beror det bara på att de inte kan vara det just då. Uppgiften är för svår och barnet behöver bättre instruktioner eller ett annat arbetssätt, eller orken har tagit slut.

Jag tycker inte att ni ska sluta med schema för att det är för enkelt. Jag förstår inte vad du menar med enkelt. Schemat är ju bara till för att barnen ska känna sig trygga med hur dagen ser ut. Även våra barn utan diagnos gillar sitt tydliga schema. Hemma har jag inte behövt använda det, men ibland hade jag som vuxen behövt ha ett för att hålla koll på allt som ska packas, alla aktiviteter, alla läxor och arbetsuppgifter som ska fixas hemma. 

Måste ni prata med honom hela tiden? Jag tror han blir utmattad. Skolan kan såklart inte hjälpa er med era problem, det kan ni inte förvänta er. Skolan fokuserar på skoldagen och kunskaperna där, inte era hemmaproblem. Det där får du ta upp med sjukvården, BUP, något sådant. Kanske en privat utredning för att reda i om det är någon diagnos? Jag har en förälder som utreder sitt barn privat, för att kön på skolan är flera år lång. 

Sluta med de där konstiga "stå på mattan om du är olydig"-metoderna. Vi gör inte ens så med vår hund. 

Jag kan inte se någonting i det du skrivit där han gör fel eller som verkar avvikande. Däremot är det mycket som ni gör fel med kränkande uppfostran och hårda krav. Sjuårsåldern är ofta svår för barn, de växer upp mycket och behöver bearbeta nya kunskaper och insikter. Att han inte är pratglad och helst leker för sig själv är inte fel och inte konstigt alls. Snarare fullt förståeligt när ni ständigt påminner honom om att han inte duger med alla frågor och tillrättavisningar. Att ni byter metoder varje vecka han kommer måste ju göra honom alldeles förvirrad. Hur ska han känna trygghet när han kommer hem till en pappa med nya förhållningssätt gång på gång, förutom den kränkande time-out:en för den måste ni tydligen hålla fast vid.

Nej, det låter som om ni utsätter barnet för kränkande psykologiska experiment när allt han behöver är stabilitet, trygghet och att få känna att han duger.

Han får inte vara själv hemma och klara inte de. Han har inga kompisar privat och leker inte med någon. Han leker med alla i skolan. Men vi vet inte vem vi ska ringa och bestämma att leka med då han inte själv vet.

Min tös är inte ensam. Hon har simning, kör, gitarr, gym och kompisar i skolan. Men hon vill leka hemma oxå. Ska hon inte få de om hon vill och om de vill leka med varandra. Bättre att leka in att sitta med sin mobil och iPad övrig tid tycker jag

Sambons son har bara simning. Vi kan inte bistå med något mer då hans mor inte vill hjälpa till och ta jan på aktiviteter när vi inte har honom. Han har dessvärre långa dagar mitt i veckan pga min sambos jobbtider, så han är mest trött när han kommer hem och så här han läxor.

Vi kör inte den metoden med mattan. Det var en engångsföreteelse. Jag förstår nu när jag läser alla kommentarer att det låter som att vi disciplinerat han för att han är tur, det har vi kanske gjort. Men I så fall av frustration. Men vi måste disciplinera han för vissa saker han gör är upp åt väggarna fel.

Vi kan vist fortsätta med schema och vi ser på han att han behöver struktur. Jag tyckte mig bara se att han kunde schemat utantill och att han hade svårt med att vi ändra bilder. Ibland ville han bara inte förstå bilderna och ibland såg ju att han trilskas. Där av slutade vi.

Vi ignorerar inte honom längre. De var något vi bara testa, för att veta om det var rätt eller fel. Vi ger han mycket kärlek och uppmärksamhet. Men inte alltid som det är de han vill. Pratar inte med oss ändå.

Han får inte vara själv hemma och klara inte de. Han har inga kompisar privat och leker inte med någon. Han leker med alla i skolan. Men vi vet inte vem vi ska ringa och bestämma att leka med då han inte själv vet.

Min tös är inte ensam. Hon har simning, kör, gitarr, gym och kompisar i skolan. Men hon vill leka hemma oxå. Ska hon inte få de om hon vill och om de vill leka med varandra. Bättre att leka in att sitta med sin mobil och iPad övrig tid tycker jag

Sambons son har bara simning. Vi kan inte bistå med något mer då hans mor inte vill hjälpa till och ta jan på aktiviteter när vi inte har honom. Han har dessvärre långa dagar mitt i veckan pga min sambos jobbtider, så han är mest trött när han kommer hem och så här han läxor.

Vi kör inte den metoden med mattan. Det var en engångsföreteelse. Jag förstår nu när jag läser alla kommentarer att det låter som att vi disciplinerat han för att han är tur, det har vi kanske gjort. Men I så fall av frustration. Men vi måste disciplinera han för vissa saker han gör är upp åt väggarna fel.

Vi kan vist fortsätta med schema och vi ser på han att han behöver struktur. Jag tyckte mig bara se att han kunde schemat utantill och att han hade svårt med att vi ändra bilder. Ibland ville han bara inte förstå bilderna och ibland såg ju att han trilskas. Där av slutade vi.