• sofoll

    Saknar vänner

    Vet inte riktigt vart jag ska vända mig, men testar här.
    Jag saknar nära vänner sedan några år tillbaka.

    Har folk omkring mig men känner mig ändå oftast ensam. Jag hade tidigare ett tjejgäng och bästisar men detta fick ett väldigt jobbigt slut för några år sedan. Jag blev grymt sviken och det har satt stora spår i mig, jag mår fortfarande dåligt över detta och har sedan dess haft låg självkänsla. Jag vågar inte lita på potentiella vänner och därmed vågar jag inte öppna upp mig.

    Det var länge sedan jag hade någon utanför familjen som jag kände att jag kunde vara 100 % mig själv med, och jag tycker det är jättejobbigt.
    Självkänslan sänks ytterligare då jag går på universitetet, men ändå inte har lyckats få några nära vänner. Och det blir absolut inte bättre av att jag är både introvert och inte gillar att festa.

    Jag går i terapi om detta, och fastän den är bra så ger den ju ändå ingen kompis. Vill bara så gärna hitta någon jag kan känna att jag kan lita på och vara mig själv med...
    Är i 20- årsåldern och bor i Östergötland. Om någon känner igen sig får ni hemskt gärna svara/ kontakta mig på sofoll@outlook.com 

  • Svar på tråden Saknar vänner
  • Anonym (J)

    Jag har själv varit väldigt ensam under perioder i mitt liv, oftast till följd av att jag blivit sviken och helt enkelt valt bort dom i mitt liv. Nu har jag några få vänner som jag verkligen litar på och några ytligt bekanta. Känner igen mig i dig, men har aldrig varit rädd för att träffa nya vänner.

  • Emmca

    Detta är ju lite svårt. För att du ska kunna få en vän som du känner att du kan vara helt öppen för så måste du våga öppna dig lite för att kunna släppa in någon. Förstår att det är svårt. Riktiga vänner får man inte så lätt, det handlar om att prata och prata. Har du någon vän du kan skriva med? Det har hjälpt mig många gånger.
    Kram

  • sofoll

    Tack för svaren! Jo, visst är det så att man måste våga öppna upp sig. Men alla andra hinner liksom bilda sina grupper innan jag känner mig bekväm i det, och sedan blir tröskeln ännu högre. Det blir liksom moment 22.
    Det är väl därför jag skriver här; om jag möter någon enskilt och den dessutom skulle veta om min problematik så har jag inte alls lika svårt att öppna upp mig.
    Nja, ingen riktigt att skriva till.

Svar på tråden Saknar vänner